Visar inlägg med etikett tvål. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tvål. Visa alla inlägg

tisdag 3 januari 2012

Van Cleef & Arpels - First


Photo: Mr Parfumista (c)

First was the first fragrance of the jewellerhouse Van Cleef & Arpels and it was the startingpoint for jewellers also bringing out perfumes under their brands. Later Cartier, Boucheron, Bulgarí etc followed. First was launched in 1976 and is among the earlier perfumes of the master of transparency, Jean-Claude Ellena.

But First is anything but transparent. This is a huge, soapy, aldehydic, floral. The flowers are green, crispy bulbs, flowers of the early spring as tulips, hiacynts, narcissus, daffodils and lilly of the vally. And lots of other potent flowers as tubereuse, orchid, jasmine etc. But there is also a warm fruitiness in First which balances the green, slight chilly, crispiness of the bulbs and gives the composition a warm and sunny feeling. To all this, First is all about soap. The aldehydes lends the composition a well behaved but very distinct soapiness that many consider to be oldfashioned, and probably it is. But to me the soapiness gives First a retro vibe, it is an element that signs First to it's time, the late seventies and early eighties.

Other fragrances that reminds me of First is first of all :-) K de Krizia, the notes are very similar and they smell very close to each other. Ivoire by Balmain is in the same sopy style but I perceive that one as less bold flowery. From Ivoire the line goes to a contemporary, and therefore much more restraint interpretation, Bas de Soie by Serge Lutens. BdS focuses on iris and hiacynth but conveys the same feeling in appearance as First, translated to our zeitgeist. Also Amouages Dia has similarities with First, but Dia is, in my opinion, much more tuned down. First is a alternative to Dia, acheiving a similar effect but much more affordable.

First (I have tested the current EDP version) has an excellent longivity, it is present for a whole day, also in tough conditions: It lasted even after more than two hours in the swimmingpool. Not exactly the right enviroment for an elegant creation as First. First is for dressed up occasions during daytime or meetings where you need to take a centerplace.

Rating: 4

By the way: I just love those extensive notelists of the perfumes of the seventies and eighties.

Notes: Aldehydes, black currant, mandarine, raspberry, peach, bergamott, carnation, tuberose, orchid, orris root, jasmine, hiacynth, rose, ylang-ylang, lilly of the valley, narcissus, civet, honey, sandelwood, tonka bean, amber, musk, vanilla, vetiver, oakmoss,

fredag 18 februari 2011

Lorenzo Villoresi - Teint de Neige

Foto: Herr Parfumista (c)

Update May 2013: Today more than two years later I just love the soapy, white gunpowdery, rosy smell. Ratiing reconsidered see below.

Så en provning ur de "oprovade provernas" ask. Den italienska parfymören Lorenzo Villoresis "snönyans" doft har beskrivits av otaliga recencenter tidigare och här kommer då ännu ett tyckande.

Teint de Neige är en pudrig och på många också en tvålig parfym. På mig stannar det vid pudrighet och en doft som påminner om herr Parfumistas australiensiska sadelsmörjningsolja. Precis i de inledande toppnoterna doftar TdN något som liknar precis avfyrat krut i en knallpulverpistol. En lite mörkare not av det "gunpowdriga" finns närvarande doften igenom. En annan not som slår igenom på mig är den lite mandellika heliotrophen, här en fint avvägd pudrig tonkaböna. Blommigheten är lätt, typ ett potpurri av torkade rosenblad som tack och lov hålls tillbaks till en lagom nivå. TdN ger bilden av skuggor på tung, lite töig, snö vid solnedgången en vinterdag. Men den associationen kommer säkert bara för att jag vet att doften har ett snötema.

TdN är en helt ok och bra doft men inget som sticker ut ordentligt. I en liknande genre (i varje fall när det gäller intrycket) men mycket mer distinkt och dessutom härligt pudrigt tvålig finns Pierre Balmains Ivorie som jag personligen föredrar framför TdN. Vill jag ha en mysig, okomplicerad och varm doft en kall vinterdag så tar istället till Etros Heliotrophe.  TdN är helt enkelt lite för snäll och flat i sin karaktär för att intressera mig tillräckligt en hel dag.

Betyg: 3+

Rating May 2013: 5

Ytterligare reflektioner: Troligen lyfter jag inte Lorenzo Villoresis dofter tillräckligt. Piper Nigrum luktade så härligt pepprigt precis när doften hade duttats på men föll sedan ihop platt. Detsamma hände när herr Parfumista testade resten av röret och också när han testade LV:s Vetiver.