Visar inlägg med etikett Vetiver Dance. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vetiver Dance. Visa alla inlägg

torsdag 9 augusti 2012

Ramón Monegal - Umbra

Photo: Mr Parfumista (c)

Umbra the vetiverinterpretation by Ramón Monegal starts like a green, clean vetiver with some deep almost citruslike notes. The citruslike is not the usual light, sparkling one, and I suspect the impression emerges from the combination of other notes. Peppery notes are also emerging as the topnotes evolves, but more as supporters and not as distinct as the ginger-peppery effect in Prada Infusion d'Vetiver. The opening ackord is the part of Umbra that reminds me most of other vetivers but soon Umbra finds its own path: Umbra gets sweeter then the common vetiverfragrance and almost resiny, balmy, floral as it developes. Probably the geranium contributes to the green floral feeling. The dry down is exciting and unusual, the vetiver doesn't stands out like in the most straightforward light, rooty green vetivers.The vetivernote is restrained of the sweet, powdery tonka been in the base and despite the tonka sweetness. there is an aura of green, refreshing, moist, woody sweetness in Umbra. In the base a beautiful mossy note, similar to the one in Mon Patchouly also emerges and is present during the rest of the extended dry down of Umbra.

In lightness and texture Umbra reminds me about Prada Infusion d'Vetiver and Mona di Orio Les Nombres d'Or Vetyver but both these fragrances are more of straight forward, contemporary representants of the classical rooty, grassy vetiver fragrance. The vetiver that comes to my mind with some similarities with Umbra later stages is Andy Tauers smooth and gentle Vetiver Dance but this is more a cosy vanillia-vetiver where Umbra is more of an elegant chypre. Both fragrances has also in comman that they follows their own interesting path in the world of vetiver. The general impression of Umbra can be summeraized as the picture and smell of the coolness of the mossy, forest floor under high pines a summerday.

Even if classified as unisex I precieve Umbra as the most feminine vetiver I have sniffed so far. Umbra is definitly a vetiver that I will be delighted to wear as I usually have some "problems" with the more sharp, rooty "manly" versions. Umbra appears to be so wellcrafted and well thought out compared to many other representatives of the genre which smells like variations of the same theme compared to Umbras individuality. Even if Umbra is somehow relaxing, it's engaging to follow what is going on and trying to figure out what's happening next, during the dry down of the fragrance.

Umbra is suitable both for office and for dressed-up casual, year around but wears very well in the summer. Heavy appliers beware: Strong in concentration as in the case of almost every RM fragrance, two - three spritzes lasts for long. Sillage is more than medium and longevity about 24h.

Rating: 5

Notes: Vetiver, oakmoss, black pepper, geranium, fir, tonka bean

måndag 4 juli 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver

Som framgått av tidigare inlägg blev inte mycket av planen med test och analys av Mona di Orios nya kreationer Les Nombres d'Or Vanille, Tubéreuse och Vétyver i midsommarhelgen. Nu har jag testat Tubéreuse och Vanille på mig själv och Vétyver på mig själv och vetiver-fantasten, herr Parfumista.

Några snabba intryck:

Vétyver är för att citera herr Parfumista: "Jag känner att det är en  fint komponerad doft med bra ingredienser men den är lite för feminin i tonen för mig". Jag håller med om detta och är inte förvånad då jag upplever Monas dofter som väldigt feminina, även de som är klassade som unisex. Vétyver påminner, buren av her Parfumista, en del om Andy Tauers unisex-vetiver Vetiver Dance som jag upplever som kraftigare och lite mer maskulin, i alla fall tillräckligt för att bäras reguljärt av herr Parfumista. På mig själv är Vétyver inte lika lik Vetiver Dance. Den börjar ljust, krispigt, gräsigt grönt, som långa, gröna kraftiga strån, sådana där nästan bladliknande som man kan vissla med om man blåser på ett särskilt sätt. Sedan inträdern en löddrigt, lädrig fas, som läder tvättat med en fin tvål.Det är den fas jag gillar bäst. Sedan blir Vétyver mer typiskt normalt vetiverdoftande men inte den tuffa, rå sorten som exempelvis Vero Kerns jordiga Onda. Totalt sett är Vétyver är en klar, ljust, friskt grön och samtidigt lite mjukt pudrig doft.

Tubéreuse är en annorlunda tolkning av en av mina favoriterblommor tuberosen. Den är inte en vit blomdoft med stor projektion som många av de klassiska på tuberose-temat då ofta ackompanjerade av jasmin, gardenia och/eller apelsinblommor. Det känns att Mona använt naturlig tuberose i doften, den är mörk, honungslik och hudnära som Annick Goutals Tubéreuse. Jag kan se humlor, bin och nektar framför mig. I doften finns en kittigt vaxig nyans, som konsistensen av bivax. Doften är mycket hudnära och verkar främst till för att njutas av bäraren själv. Fast framåt kvällen känns det som om jag inte riktigt känner doften, men det gör som tur är övriga i familjen, men då på nära håll. Tubéreuse är en "svår" doft som kräver flera testningar för att få ett rättvisande omdöme. Jag känner att det är en doft som vinner i längden även om jag just nu är lite konfunderad över Tubéreuse.

Vanille inleds glatt med några snabba, gula, soliga, friska, varmt citroniga noter. Alltså inte de mörkare citronnoter som finns i Lux. En lätt romblandad, rund vanilj visar sig också snabbt. Vaniljen är, som vaniljer av god sort, inte söt och godisliknande. Lite senare gör något lite lätt, mjukt träigt entré, ungefär som jag kan föreställa mig att pulveriserad kåda kan dofta. I stort påminner mig Vanille om en damig och förfinad variant med mycket mer täthet och substans än den mer transapranta Havana Vanille från L'Artisan. Doften ger en typisk retrokänsla, har hudnära projektion och en drömskt avslappnande effekt, som det sig bör med Monas kreationer. Vanille sitter bra en hel (varm) testdag, mycket bättre än Havana Vanille.

Sammanfattningsvis är Tubéreuse, Vanille och Vétyver en mycket fin och välgjord trio. Inget särskilt nytt och banbrytande men dofter som är avslappnande och som jag tror vinner i längden. Så utvärderingen fortsätter. Hittills uppskattar jag sammanvägt de tre första i Les Nombres d'Or serien Cuir, Ambre och Musc mer men dessa har jag förstås utvärderat under en längre period än de tre senaste. Rent allmänt tycker jag också att Mona di Orios huvudlinje innehåller fler originella och experimenterande dofter än Les Nombres d'Or serien (med undantag av Cuir).  Jag tror helt enkelt att Les Nombres d'Or-serien  är mer kommersiellt gångbar än huvudlinjen. Rating för Tubéreuse, Vanille och Vétyver är definitvt 4-5, men är ännu lite osäker om vilken/vilka som kommer att få högsta betyg.

Since many years I'm in love with Mona di Orios excellent, artistic, high quality fragrances. The new Les Nombres d'Or Tubéreuse, Vanille and Vétyver are no exception. Rating 4 - 5. I'm so sorry that her Signature Collection will be discontinued as I find that line a tad more interesting than the Les Nombres d'Or line. But I can understand the commercial reasons behind this decision. I think that most of the Les Nombres (except Cuir) is easier for a wider group of people to appreciate. (Further thoughts in August 2012)