Visar inlägg med etikett Terre d'Hermès. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Terre d'Hermès. Visa alla inlägg

torsdag 28 april 2011

The Different Company - De Bachmakov

Bild: The valley basin of Verkhoyansk.
Foto: Becker0804, (cc) some rights reserved, Wikimedia Commons

For an english version, just scroll to the previous post.

De Bachmakov är en olifactorisk skildring av medgrundaren till The Different Company Thierry de Bachmakovs aristrokratiska ryska stamträd. Thierry de Bachmakov är en berömd falkong-designer och har bland annat förstås designat TDC:s parfymflaskor. Den andra grundaren av TDC är som bekant de transparanta dofternas mästare, Jean-Claude Ellena, numera husnäsa hos Hermès. De senaste åren, fram tills helt nyligen, har JCE:s dotter Celine skapat TDC:s dofter i likartad transparant stil, så även De Bachmakov. Men Celine har nu, enligt flera källor, nu (tyvärr) börjat arbeta inom doftämnesindustrin. Säkert en bra fördjupning av kunskaperna men hon gör redan så fina dofter....Celine efterträds enligt uppgift av den vid det här laget snart uttjatade Bertrand Duchaufour.Oj det blev en lång utvikning, nu till parfymen.

Det är nästan så jag ångrar att jag testade De Bachmakov. Har fallit pladask och kommer nog inte att kunna motstå att köpa en flaska - FBW! Jag tror också att DB är doften som kan få mig att äntligen längta efter ljusare dofter som passar årstiden. DB är en kylig parfym som ger associationer till permafrostens Sibirien, eller i allafall som jag kan tänka mig våren på taijgan bortom Ural. DB är också som en Gin & Tonic, citrus, gin och is. Citrus och enbär är tydliga på mig men DB innehåller också en frisk örtighet, ungefär som örter destillierade i sprit, och i bakgrunden finns några mystiska noter som är svåra att definiera, kanske är det shisobladen, japansk ört besläktad med myntafamiljen även kallad japansk basilika. DB känns in det minsta kemisk i karaktären, även om den förstås är det.

Inte oväntat faller De Bachmakov herr Parfumista i smaken, den är en doft av samma karaktär som en av hans absoluta favoriter Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellenas moderna, i mitt tycke redan, klassiker: "Den där klassar ut det mesta av det du har provat på sista tiden, varför slösa tid på en massa annat som inte faller ut ordentligt. Den där faller verkligen ut". En del som tycker till om DB anser att den liknar en mix av JCE:s Hermèskreationer Terre d'Hermès och Kelly Caleche. Den transparanta stilen och kalkigheten från Terre håller jag med om överensstämmer. De Bachmakov är sin egen. Irisdoften Kelly Caleche är i mitt tycke mycket mer vegeterande och söt. I min lilla olifactoriska värld är DB snarare en fortsättning på Chanels Cristalle EDT och en mer sportig/casual motpart till Chanels No 5 Eau Premiére.

De Bachmakov sitter bra på mig hela dagen. Det är en doft som böljar fram i vågor, ibland starkare och ibland är det som att jag knappt känner den. Den är linjär men samtidigt intressant hela tiden då den liksom snurrar runt i sitt isiga, örtiga, citrustema. DB passar utmärkt nu på våren och jag är övertygad om att den är en lika perfekt sommardoft. A must have!

Betyg: 5

Noter: Bergamott, shisoblad, coriander, freesia, cederträ, muskot, kalk/krita

The Different Company - De Bachmakov (english version)

The Bachmakov is a olifactory depiction of the co-founder of The Different Company Thierry de Bachmakovs noble Russian pedigree. Thierry de Bachmakov is a famous falcon-designer and have also designed the perfume bottles of TDC. The second founder of the TDC is, the master of transparent fragrances, Jean-Claude Ellena, now inhouse nose of Hermès. In recent years, until recently, JCE's daughter Celine has created the TDC's scents in a similar transparent style, so even the Bachmakov. But Celine has now, according to several sources, (unfortunately) started working in the "flavour and scent industry". Certainly a great deepening of knowledge but Celine is already doing such great fragrances .... Celine is, according to different sources, succeeded by the now hackneyed Bertrand Duchaufour. This was a long introduction, now for the perfume.It's almost as if I regret that I tested De Bachmakov. Has fallen head over heels and will probably not be able to resist buying a bottle - FBW! I also believe that DB is the smell that can get me to finally crave lighter fragrances that suit the spring/summer season. DB is a cool fragrance that evokes associations to Siberia permafrost, or at least that I can think of spring in taiga beyond the mountains of Ural. DB is also similar to a Gin & Tonic, lemon, gin and ice. Citrus and juniper is clear to me but DB also includes a healthy herbal quality, much like herbs destilited in spirit. In the background there is some mysterious notes that are hard to define, perhaps the shisoleaves, a Japanese herb related to the mint family, itcontemporary is also called Japanese basil. DB feels not at all chemical in its nature, although of course it is.Not unexpectedly De Bachmakov falls Mr Parfumista in taste.It'is a perfume of the same character as one of his all time favorites Terre d'Hermès, Jean-Claude Ellena contemporary, in my opinion already, classic fragrance: "That outperforms the most of the scents you've tried recently, why waste time on a lot of other things that not completely is you. This one really mis perfect with your chemistry. "

Some of the reviewers who have opinions about DB considers that it resembles a mix of  the JCE's creations Hermès Terre d'Hermès and Kelly Caleche. The transparent style and the chalky notes from Terre I agree are similar. The iris-leather inspired Kelly Caleche is, in my opinion much more vegetate and sweet. In my little world of olifactory  DB is rather a continuation of Chanel's Cristalle EDT and a more sporty /casual counterpart to the elegant officefriendly Chanel No. 5 Eau Premiere.The Bachmakov sits well on skin during the day. DB is a fragrance that billows out in waves, sometimes stronger and sometimes it's like I hardly know it. It is linear but interesting all the time.DB spins around its icy, herbal, citrus theme. DB is great now in the spring and I am convinced that it is an equally perfect summer fragrance. A Must Have!Rating: 5Notes: Bergamot, shisleaf, coriander, freesia, cedar, nutmeg, chalky notes

fredag 10 december 2010

Nobelt

Så är det dags för årets upplaga av Nobelfesten, alltid spännande att se vilka diadem och övriga juveler som kommar att luftas. Och de tjusiga klänningarna förstås.....Men jag kommer snarare att fokusera på en frack: Nobelpremiär för min favorit HKH Prins Daniel. Eftersom klädseln är given går vi direkt på parfymfrågan - vad kan passa en prins en kväll som denna?

Jag passade frågan till herr Parfumista som kom med två förslag. Utgångspunkten i herr Parfumistas resonemang är att det inte ska vara några krångliga och okända dofter utan något som många kan känna igen sig  i och som på så sätt skapar komfort i en för deltagarna mycket nervpirrande situation. Herr Parfumistas förslag är:

Terre d'Hermès: Även om Terre mycket har karaktären av en dagdoft så är det en doft som dofter olika varje gång man bär den beronde på dos, väder etc. Den är elegant men samtidigt trivsam, den har en varm fräschör genom apelsinblommorna som passar en sportig prins.

Egoïste (Chanel): Precis som Terre ändrar Egoïste karaktär beroende på dos och omgivande faktorer. Med lätt dos blir rosenträet och honungen mer tydligt medan en kraftigare dos framhäver tobaksbladen. Alltså: Egoïste i något kraftigare dos är ett ypperligt alternativ en afton som denna.

Själv då, vad är då mina tips. Tvärtemot herr Parfumista ska jag så klart (som vanligt) krångla till det och föreslår:

Fieldnotes from Paris (Ineke): Påminner i och för sig en hel del om Burberry London Man men mindre söt och spritig. Torr tobak, apelsinblomma, tonka och patchoulli ger en varm, trygg och komfortabel aura runt bäraren.

Black Oud (Montale): Denna medicinska, mörka ros i oud skapar garanterat spänning runt Prins D. Och det kan ju behövas eftersom jag tycker att hovet borde släppa fram nyförvärvet och låta honom ta plats. Inte är det väl bara det fina bröllopstalet vi ska minnas? Hett tips till hovets mediaansvariga: Låt honom tala!

onsdag 28 april 2010

Utmanande dofter

Utmanande dofter behöver inte passa mig så bra men de ska vara spännande, intressanta och utvecklas så att de lockar till sniff på handleden under hela dagen. Förenas de dessutom kemiskt med mig så är det förstås fullträff och toppbetyg. Några i mitt tycker utmanande dofter är:


Fantasia de Fleurs (Creed): Denna kejsarinnan Sissis bukett från 1862 kan vid första sniffen verka som en snäll bukett. Men i skuggorna i den soliga gröna, blommiga trädgården lurar animaliska noter genom Creeds så typiska ambergrisbas.


Nocturnes (Caron): Tvålig aldehyd som påminner om en daggig skogsglänta där solen just stigit upp. Man anar skogsrån och alver. Inga direkt smickrande toppnoter men i basen påminner den lite grand om Hermès Terre. Nocturnes är en spännande doft som ger olika intryck varje gång.


Rose Essentielle EDP (Bulgari): Dess plastiga lite kitschiga början trasformerar sig på mig till en rosa ros omgiven av något grönt violbladigt vilande på en mycket hållbar vit myskbas.


Epic (Amouage): Mina oreserverade hyllningar till denna flerdimensionella tolkning av Sidenvägen ”by night” finns att läsa i min analys från januari. En doft som gör att jag helt tappar koncentrationen på det jag ska göra.


Har du exempel på några utmanande dofter?

fredag 1 juni 2007

Mossigt värre

Nu i helgen ska det visst bli riktigt varmt men idag är det fortfarande lite kyligt (allt är ju relativt) så jag passar på att att njuta av en blommig chypre (med spår av lite läder) idag igen, nämligen Fendi från 1985.
Har använt en del åttiotalschypres den senste tiden som kontrast till det modernt, fruktigt, vitblommigt, sötsliskiga som jag också använt en del. När jag haft en sådan doft en dag tex Burberry London eller Miss Dior Cherie så känner jag att jag måste ha något elegant, stort, lite träigt, icke-sliskigt och då trillar jag obönhörligt in bland de klassiska blomchyprerna tex Knowing och Diva.
De senare årens chypres har en annan ton än de äldre tex EnJoy, Terre d´Hermes. De är inte lika tunga och kompakta i mossnoten som de äldre utan har en mer mineralig, kallare ton. Måtte nu bara inte den klassiska ekmossetonen försvinna. Den naturliga ekmossan (slånlaven) kan tydligen framkalla allergier så det låter ju lite hotfullt. Likaså så finns den inte i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det bara är naturlig "mossa" ens i åttiotalsdofterna. Kemin har säkert sedan länge funnit ett sätt att efterhärma den klassiska chyprebasnoten.