Visar inlägg med etikett Sirène. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sirène. Visa alla inlägg

fredag 17 februari 2012

Erik Kormann – Eau de Fröliche

Photo: Parfumista (c)

Eau de Fröliche by the Berliner soaptrader Erik Kormann is a sweet and happy little perfume, just as it’s name reveals. Little in the meaning that it conveys the feeling of the image of the little quite Pug that is featured on the bottle.  The name perfectly matches this blend.

Eau de Fröliche is perfume that could be classified as a light gourmand. It starts with notes of a bath foam that contains sweet, but not too sweet, berry notes. Despite this, Eau de Fröliche never develops to be cloying, it avoids cross the border of smelling, too sweet, berry and chemical as for exemple Vichy Tiel’s Sirène, a fragrance that come to my mind when testing Eau de Fröliche. According to the description of Eau de Fröliche there is inscense in the brew, but I can only smell diminutive traces of it, probably because I know it’s there.

Eau de Fröliche is a straight forward composition, pretty linear and by no means a complicated blend, wearable during daytime for most occasions. It’s the a typical NICE and non-offensive fragrance that doesn’t make a statement, it’s just comfortably there. Taken in consideration that there is something that reminds me of a more tuned down and polished  LUSH-product I think the price 65 EUR/50 ml is a little too high. This compared with the fact that you can receive a quality blend as for example a 100 ml Mona di Orio to the price of 125 EUR.

Rating: 2+

Notes: Raspberry, fruity notes, cardamom, frankincense, iris, tonka bean, tolu balsam, vanilla, patchouli, rosewood

torsdag 1 mars 2007

Dagens Doft - Sirène

Fy och usch, varför gick jag emot min inre röst som sa Loulou och lät istället Sirène (1994) från Vicky Tiel få chansen? Vilken kontrast att tvingas tillbringa dagen med den här dåliga doften jämfört med gårdagens härliga Brit Red. En del tycker att Sirène har likheter med Loulou men det enda jag tycker är likt är att de är starka och lite kalla fast de båda har orientaliska inslag.
Sirène luktar som badskum och drottningsylt, uppblandat med glykol, skurpulver och nagelack.  Den tillhör definitivt bottenskrapet bland mina dofter den snygga förpackningen och vackra flaskan till trots. Sirène är värre än tex Oscar. Oscar har ändå en finess i kompositionen och en identitet även om den inte passar mig och slår över till tant. Sirène däremot slår över till tonåring. Den kan nog passa en fnittrig, tuggummituggande tjej i tidiga tonåren.
Doften blir i och för sig bättre efter någon timme eller två. Då har den värsta kemin försvunnit och en viss blommighet och lite peppar kommer fram i bärmoset. Trots att det inte är varken frukt eller peppar i Sirène så känns denna olifactoriska gegga fruktig. Det konstiga med Sirène är att det faktiskt finns parfymkännare som tycker om den. Det kan då inte vara för att den är något mästerverk utan för att den faller ut trivsamt på dem. Det är en "love or hate" doft.
Sirène inleds (enligt den officiella beskrivningen) med apelsinblommor och viol som följs av lilja, ylang-ylang, pion, jasmin och ros. I basen vanilj, sandelträ och mysk. Det måste finnas frukt och lite peppar bland de ingredienser som inte omnämns. Annars är det något allvarligt fel på min näsa!
Tyvärr varar Sirène hela dagen och längre än så. Detta trots att den "bara" är en Edt. Men som jag nämnt fler gånger så är vissa Edt lika koncentrerade  som vissa Edp och ibland tom mer.
När överväldigandet från Sirène lagt sig får jag börja fundera på vilken trevlig doft jag ska ha i morgon i stället. Just nu är luktsinnet som bedövat av Sirène. Passande namn förresten, det är ju det sirener gör lockar till sig och "bedövar" sjöfarare. Fast kanske Siren vore ett ännu mer passande namn. Doften gör sig sannerligen "hörd".