Visar inlägg med etikett Panthere. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Panthere. Visa alla inlägg

onsdag 28 mars 2012

Huitième Art - Manguier Metisse

Bild: Alphonso Mangoes in a box surrounded by straw
Foto: G. Patkar, (cc) Wikimedia commons, some rights reserved

Pierre Guilaumes Manguier Metisse är en doft som är totalt dominerad av frukt men ändå inte så typiskt sött kemiskt fruktig som så många fruktiga dofter är. Visst är Manguier Metisse kemisk men jag får ingen "kemikänsla". Mango är inte heller någon särskilt söt frukt utan mer ger ett mer neutralt, lite träigt intryck. I Manguier Metisse finns också en tropisk blommighet och fruktigheten är mörk och dov i tonen. Den not som för mig är dominerande under hela doftens utveckling är något annat, nämligen den plåsterliknande not som finns i Cartiers Panthere Edt och i Musst de Cartier Edt i tidig nittiotals formula. Framförallt ger mig Manguier Metisse ständiga associationer till Panthere och det alltså tack vare plåsternoten, texturen och det blommiga inslaget. Andra dofter med likheter är Montales Mango Manga och även Missonis mörkt fruktiga Missoni har en del gemensamt.

Precis som övriga dofter i Huitième Art linjen är Manguier Metisse en lättburen och vilsam doft, användbar i många sammanhang dagtid. Hållbarheten är ganska bra, projektionen relativt nära och till främst för bäraren själv.

Manguier Metisse by Pierre Guilaume is a fragrance that is totally dominated by fruit. But it is not the typical artificial, sweet fruity thing as so many contemporary fruity scents are. Obviously Manguier Metisse contains chemical ingredients but it doesn't convey a "chemical sense". Mango is also not a particularly sweet fruit, but rather provides a more neutral, slight woody impression. Manguier Metisse is also highlight a tropical floralness and the fruity notes are heavy and overripe. But the note that is most dominant  to me throughout the development is something else. Strangely I smell the patch-like note found in Cartier Panthere EDT and Musst de Cartier EDT in their early nineties formulas. Thanks to this note and the texture of the floral elements above all Manguier Metisse gives me associations with Panthere. Other fragrances thats comes to my mind  are Montale Mango Manga and even the dark fruity Missoni by Missoni.

Like the other fragrances in the Huitième Art line is Manguier Metisse is easy to wear and is somehow restful when I wear it. It is useful in many contexts for daytime wearing. Longevity is pretty good, and the projection relatively close to the wearer.

Rating: 3

Noter: Frukt, mango, frangipani, socker, the/ fruit, mango, frangipani, sugar, the

torsdag 14 april 2011

Passande klassiker 3 (4)

Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i januari 2008.

Vid sidan om besvikelserna i förra inlägget, finns en del klassiker som passar hyfsat alternativt glänser till under vissa förhållanden men kan bli en mindre katastrof under andra omständighter. Den här listan är svår att ta fram, den kräver ett ärligt rannsakande och bort med alla önsketänkanden.

1000 (Patou) Fin aldehydisk blomparfym med den exklusiva osmanthusblomman i centrum. Blir aldrig mer än normalbra på mig trots en lovande öppning på doften.
Boucheron (Boucheron) I sig en fin doft som luktar gott på flaskan men blir tråkig på mig. Finns ett litet spår av Oscar i doften, något som irriterar mig.
Panthere (Cartier) Även om den har en trevlig plåsterton i sig så finns även här lätta spår av Oscar som irriterar. Doften är också för damig för mig.
Nuit de Noel (Caron) På mig blir den bara en typisk tjugotalsdoft men utan något extra. Känner inte mycket av julkryddorna. Kan bero på att jag testat Edt-version. Parfymkoncentrationen är säkert något helt annat.
Jean Louis Scherrer (Scherrer) Denna eleganta, gröna chypre kan spela bäraren (och har spelat mig) otäcka spratt. Varning för överdosering!
Bandit (Piguet) Vill så klart att denna tuffa läderchypre ska smälta in som ett andra skinn. Men det gör den inte utan den lägger sig liksom lite utanpå. Mycket känslig för störningar i kroppskemin, typ infektioner. Men så är den också en oberäknelig chypre.
Aromatic Elixir (Clinique) Denna örtigt kamomilliga chypre tycker jag bra om. Men den tar ett steg längre på många andra som bär den.

Vilka är dina oberäkenliga klassiker?

Kommentar 2011: Numera är det bara Bandit och 1000 som får en chans ibland. Övriga prover är slut och inte ersatta eller i det fall det fanns en flaska så har jag den inte kvar heller. Vill ha säkrare kort en så här.

onsdag 19 januari 2011

Grossmith - Phul-Nana

Bild: Drottning Victoria av Storbritanien (även kejsarinna av Indien)
Franz Xavier Winterhalter (1842)
Osborne House, Isle of Wight

Phul-Nana från 1891 är klassificerad som något så pass originellt som en oriental-fourgé. Fourgé-familjen som står för grön örtiga ormbunksliknande komponenter, innefattar till övervägande del maskulina dofter. Phul-Nana som betyder "underbar blomma" ska efterlikna en bukett av indiska blommor.

"Luktar i alla fall inte tant, mycket bättre än igår" (Shem-el-Nessim) var Herr Parfumistas spontana reaktion efter att jag spritsat på mig doften. Mitt första intryck är en nedtonad Spellbound (Estee Lauder) med mycket mer tämjda noter och lättare i strukturen. I mellanregistret blir Phul-Nana allt örtigare och har en grön kylighet ungefär som en skuggad, fuktig skogsglänta med mossa och ormbunkar en solig sommardag. Doften ger mig samma känsla som Carons Nocturnes även om de annars inte liknar varandra särskilt mycket. Det gröna ormbunksliknande känns i Phul-Nana väldigt rent och naturtroget även om ormbunke inte destilleras. Det är aldehyden coumarin som ger ormbunksnoten i dofter om jag inte minns fel.

Phul-Nana är inte vad jag väntar sig av en bukett indiska blommor. Den är lugn och ganska nedtonad på mig men den ligger där som en diskret örtig, grön, moss- och ormbunksmatta hela tiden. Jag ska förstås inte glömma blommorna, men på mig är det främst det örtigt, ormbunkiga som framträder. Blommorna flyter på ett diskret sätt in i det gröna och kyliga och värmer på så sätt upp doften. På samma sätt som varm luft krockar med det kyliga i den ovan beskrivna skogsgläntan den varma sommardagen. Om jag visualiserar en färg så är Phul-Nana mellan grön med stråk av transparent lila.

Phul-Nana känns till skillnaden från Shem-el-Nessim mer originell och inte så daterad. Jag gillar Phul-Nana och den passar min hudkemi så mycket bättre. Tyvärr bleknar doften och just inget mer händer när den når basnoterna, förutom att jag känner några stråk från CartierPanthere. Det är något som påminner om den plåsterliknande noten sammanvävd med en kall blommighet som finns i Panthere. Pudrig tonkaböna anas också.Phul-Nana slutar liksom i ett "jaha", med sin början hade jag väntat mig en mer distinkt final. Ett sammanvägt betyg på alla faktorer: Kvalitet, bärbarhet, originalitet, hur den passar mig och slutligen hur mycket jag helt subjektivt gillar doften:

Betyg: 4+