Visar inlägg med etikett Oriental Lounge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Oriental Lounge. Visa alla inlägg

måndag 18 augusti 2014

Carner Barcelona - El Born

Picture: Mercat del Born (Barcelona)
Photo: Maria Rosa Ferre (cc) ,
Wikipedia commons, some rights reserved
El Born is the latest addition in the Carner Barcelona line which is inspired  from different parts/aspects/moods and of course scents from Barcelona, both from the present and the past. El Born is inspired from the streetlife, scents and views of the old, touristcrowded El Born quarters, surrounding the market place.

El Born starts with slight citrusy and tart herbal notes contrasting to sweet, edible, pastry notes, the angelicanote is not as obvious as in Guarlain Angelique Noir it's a more of a light weight interpretation. After a while a delicious smell of a dry almondcake appears, it's not the liqueur-like amarettonote, this is the note of ground almonds for a cake. The fignote is not the lush fruity one of for example Diptyque Philosykos, the fig is more of the leaves and the tree, with something dry that reminds me of a smoother and lighter version of the fig-peppery combination of Neela Vermiere Creations Ashoka. In this stage, El Born as a whole, rests in a balsamic, light spicy comfort.

In the basenotes the balsamic-resin comfort still consists and a smooth, even if a bit peppery, sandalwood emerges. There is also an unexpected twist with an accord which smells slight liquirice/anice-like (even if not present as notes) and which add a contrasting chill in the warm balsamic base. This anicelike reminds me of a similar treatment of the note; it reminds me of the base of Atelier Cologne Mistral Patchouli but in the latter, the anice-like aspect is interacting with patchouli instead of balsam and soft woody/spicy notes. The longer El Born dries down, the more I smell the connection to Mistral Patchouli.

Picture: El Born
Photo: PR Carner Barcelona (c)
El Born is a very good representative of the comforting, contemporary, casual, chic style of  Carner Barcelona. To my nose El Born in style most resembles the light spicy, sort of café-atmospheric Rima XI. Just like these comforting scents, El Born is easy to like, smooth as cashmere, a true wrist sniffer with an almost calming influence on the wearer, at least if the wearer is me. The slilage is close, the longevity for over a day and its suitable both for casual (a perfect perfume for shopping, with a break at some fashionable café) and to comfort duirng a though day in the office. Even if the warm and comforting character makes it well suited for autumn and winter it also smelled great during the hot, humid summerdays when I tested El Born. To finsh the praise: The more I try El Born, the more I like it. It's not love at first sniff but this fragrance wins in the long run.

Other fragrances that reminds me od El Born in their style is The Different Company Oriental Lounge (swe) and Frederic Malle Dries van Noten but I percieve El Born as less sweet than the latter.

Rating: 5

Notes: Lemon, bergamot, angelica, honey; fig, heliotrope, benzoin, jasmine, vanilla, peru balsam, sandalwood, musk

måndag 9 april 2012

Carner Barcelona - D600

Picture: D600 by Carner Barcelona. This image
perfectly captures the spirit of D600. Photo by Carner Barcelona (c).

The scents of Carner Barcelona is sometimes accused to be to close to other, preferably better mainstream, fragrances. But with the multitude of fragrancereleases of today, which houses are not, and I can't see that Carner stands out among the other regarding this. Even if Cuirs that I reviewed in November last years resembles some other niche releases in the oud-saffron-leather category it's a well done fragrance which fully can compete with the other mentioned. But now, over to the todays subject - D600.

D600 is one of the two initial fragrances for the house of Carner, founded by Sara Carner in 2010. In the fragrances Sara will capture the spirit of her hometown Barcelona and it's catalonian surroundings through the compositions of different perfumers. In D600 the perfumer Christophe Raynaud  hits the target: D600 is the smell of La Rambla a warm summernight, it perfectly captures the modern pulse of the medivial city. D600 starts with notes thats resembles the smoke of a fresh lighted cigarette mingled with iris and jasmine . Later on the blend becomes more flowery with some discrite citric notes well blended, but in a urban, subdued way. There is also a sort of putty, slight lipsticky note that surrounds the flowers which is very pleasant. The base is light vetiver, woody well balanced with a vanillic touch and the light, freshly lighted cigarettenote consists and deepens during the evolution of the basenotes. In the end, blended with the vanilla, there is an almost edible, light gourmand accord. Something also is reminding me of The Different Company Oriental Lounge (in swedish).

D600 is a very comfortable scent, unisex but to my nose it's leaning to the feminine side as opposed to Dior Homme (different versions) which it's sometimes is said to be too similar to. To my nose there is similarities in style and in the irisnote but I think DH is much more lipsticky and the iris is louder and more cosmetic in feel and so is the whole DH fragrance. In D600 the jasmine is almost equal to the irisnote and I can't find the fresh ligheted cigarettenote in DH. Another frag that comes to my mind when sniffing the cigarettenote is Etat Libre D'Oranges Jasmin et Cigarettes but in this scent the cigarettenote paired with jasmine on me,  precipitates in the most unpleasent way. D600 is a much more successful interpretation of the flowery cigarette theme. D600 also intermediate a sort of urban, vegetal feeling that I also can recognize in Annick Goutals Nuit Etoilée . There is also a touch of hot asphalt like in Keiko Mecheris Mulholland (swedish), even if Mulholland is a citrusfrag with winy accords.

Overall, D600 is a pleseant, comfortable fragrance very versatile, the type of fragrance which is essential those days when it's hard to choose which frag to wear. The longevity is satisfactory and the fragrance is interesting during it's whole dry down.

Rating: 5

Notes: Bergamot, grapefruit, pepper, iris, jasmine, cardamom, vetiver, cedarwood, vanilla

Thanks to Carner Barcelona for sending a sample for test.

söndag 2 januari 2011

Mer av Parfumistans reviewer - Niche 2 (2)

Fortsättning från föregående inlägg gällande listning av reviewer på Parfumistans dagbok från i våras/somras:

Maître Parfumeur et Gantier Jasmine: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=606000

Amouage Opus I, II, III: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614452 , http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614707

Hors Là Monde Siloh: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=607880

Keiko Mecheri Tarifa: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615650

Amouage Gold: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/archive.jsp?date=2010-08&mode=month

XerJoff Irisss: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=618028

Arabian Oud Mokhalat Najdi: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=615746

Creed Vanisia: http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=614586

The Different Company Oriantal Lounge:  http://blogg.expressen.se/parfumistansdagbok/entry.jsp?messid=611429

Hoppas att listningen underlättar läsningen.

OBS: Eventuella kommentarer på något av inläggen lämnas här då jag inte checkar av Parfumistans dagbok.

måndag 29 november 2010

Juldofter - Orientaler

Först några smakprov ur doftfamiljen som man mest associerar med julen, orientalerna:

Coco (Chanel): Denna klassiska, barocka Jacques Polge oriental från 1984 står sig. Den ger associationer till guldbroderad, djupröd sammet, päls och rysk vinternatt.

Alahine (Teo Cabanel): Att denna klassiska, otroligt välgjorda doft kom så sent som 2007 är svårt att tro. Varm, med blyertspennenot på mig iallafall har inte sett någon annan nämna denna cedertränot, ylang-ylang och ambra. En lite blommigare Shalimar.

Shalimar (Guerlain): Jag älskar Shalimar i alla dess olika former, den skarpare mer bergamott dominerade Edt och den mjukare, rundare och dovare parfymen. Garanterat minst en Shali-dag i jul.

Nuit Noire (Mona di Orio): Denna lortiga, animaliska, dunkelt blommigt, farliga oriental kanske inte är hekt comme il fâut för julen. Men och andra sidan, det är så det luktar i stall.

Så till den kryddiga avdelningen:

Opium (YSL): Först något riktigt, stort och klassiskt kryddigt: Opium. Passar perfekt när det är mörkt och kallt. En verklig klassiker och förebild för många dofter i den genre. Och glöm inte: Ju äldre formula desto bättre.

Oriental Lounge (The Different Company): Celine Ellenas (just det JCE:s dotter) moderna, mjuka, djupa originellt kryddiga (curryblad) ambrerande oriental. Som att krypa in i en cashmeresjal. En av de absolut bästa jag sniffat in under 2010, sen som jag är, doften är från 2009.

No 1 (Aus Liebe zum Duft): Den förträffiliga butiken/nätbutiken ALzD:s jubileumsdoft när man fyllde tio år voriges Jahr. Transparant-kryddig men hållbar, torr med mycket peppar, ingefära och kardemumma på läder, trä och skalad modern ambra. Egentligen i första hand en herrdoft, men vem bryr sig.

måndag 13 september 2010

TDC Oriental Lounge

Har försökt värja mig men har blivit totalt förälskad i Celine Ellenas (The Different Companys, TDC:s) Oriental Lounge vid första provningen. Celine är som den uppmärksamme läsaren säkert redan räknat ut (eller vet) dotter till transparansens mästare, Jean-Claude Ellena. Huset TDC startades av JCE innan han blev husnäsa hos Hermès. Dottern tog då över parfymskapandet inom TDC och ska sanningen fram så är jag lika fötjust i hennes (inte lika transparanta) dofter som i pappas.
Visserligen tycker jag att OL till stor del är en rip-off av JL Scherrers Immensee men Immensee är lite sötare och fruktigare (modell inlagd frukt, ej syntetfrukt) än OL. OL är en ganska söt doft som inleds med en not som luktar färsk cigarettfimp, alltså lite "sunkigt". Sedan kommer en dov pepprighet och en kryddig grönhet (antar att det är den listade ingrediensen curryträdsblad). Allt vilar på en bas av ambra, labandum, tonkaböna och sandelträ (här i en kemisk variant kallad satinwood) där de två senaste bidrar till en lagom lite dekadent pudrighet.
OL har en exellent hållbarhet och kan förnimmas även efter ett dygn i varmt väder. Egentilgen en typisk vinterdoft men jag bryr mig som bekant inte om "årstidsbestämning".
Faktum är att OL är en av få dofter av de jag provat hittills i år som har berört mig ordentligt. OL är för mig fullt klart värd att ha en hel flaska av så den är nu noterad på investeringslistan för hösten/vintern.

Betyg: 5

fredag 13 augusti 2010

Testresultat sommaren 2010

Vilka dofter är det då som på något sätt lämnat avtryck från testandet sommaren 2010? Jo:
L'Eau de Epicèe (Andy Tauer): Mycket kraftfull  och fin doft som i mitt tycker är en Tauervariant av klassikern Knize Ten (som enligt uppgift också är en av Andys egna favoriter).  Det har i mitt tycke börjat gå lite för fort med Andys lanseringar, de blir helt enkelt för lika. Här finns den typiska Tauerbasen och för många likheter med Orange Star. L'EdE  kommer att lanseras senare under hösten.
Futur (Robert Piguet): Det verkar som om alla lanseringarna av de omarbetade Piguetklassikerna faller mig i saken. Futur är en grön galbanumdröm som doftar något i stil med, som jag inbillar mig,  att den ursprungliga Vent Vert gjorde.
Maharadhja (Parfums de Nicolaî): Äntligen en lavendeldoft som faller ut till 100 % på mig. Min hud har annars svårt för lavendel. Kanske beror det på att det är en orientalisk lavendel, i basen finns bland annat ambra och jag har med tiden kunnat konstatera att ambrabaserade dofter oftast gör sig bra på mig.
Oriental Lounge (The Different Company): Den här moderna, alternativa orientalen är jag helt såld på. Full review kommer inom kort.
Psychotrope (Parfumerie Generale): Har tidigare testat denna men inte reagerat. Men den här gången föll denna ovanliga kombination av cyklamen och läder på plats. Den har en avskräckande, plastig inledning men sedan så...