Visar inlägg med etikett Mysk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mysk. Visa alla inlägg

onsdag 14 december 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Musc

Foto: Parfumista (c)


Fortsätter med nästa pärla i Mona di Orios EDT-serie Les Nombres d'Or nämligen Musc. Les Nombres d'Or Musc är i mitt tycke ännu en fullträff från Mona, men jag verkar och andra sidan gilla det mesta som Mona skapar, hennes speciella stil berör. Till och med hennes "entonsserie" känns diskret och hemligt spännande. Precis om Les Nombres d'Or Ambre häromdagen är Musc klassad som unisex men jag tycker att båda dofterna är ytterst kvinnliga. Kanske det är därför flera manliga revieware inte verkar gilla dem.
Les Nombres d'Or Musc är för mig inte så mycket en myskparfym även om det är mysk som är det genomgående temat. Eller den mysknot som skapas genom att lägga samman noter från växtriket med syntetisk mysk, alltså ett substitut till den animaliska mysken. Musc har inte mycket som påminner om den typiskt mer distinkta, eller ska jag kalla den mer påträngande, "cleana" mysk som man kan känna i många vita myskdofter. Exempelvis Les Nereides Musc Samarkand och Annick Goutals Musc Nomade har ett tydligare myskigt inslag än Musc. Musc är för mig en mjuk puderpuffsdoft, heliotrope, tonkaböna och en lätt, blekt rosa ros är de noter som accentureras mest på mig. Musc är mycket komfortabel, diskret och elegant, den har inga kantiga, sträva eller dissonanta noter. En typisk "pärlcollier med kashmirkoftsset i blek pastell" doft, lika kvinnlig som Mona själv (även om hon är mer färgstark). Själv bara äääääälskar jag Musc, den får mig att känna mig så väl till mods, sin eleganta stil till trots.

Les Nombres d'Or Musc är, trots att den är en lätt, transparent och ljus doft, hållbar minst hela dagen.  Den passar dagtid året om och fungerar säkert ypperligt som kvällsdoft om sommaren.

Betyg: 5

Noter: Neroli, kamomill, ros, heliotrope, tonkaböna, mysk.

torsdag 10 november 2011

Etat Libre D'Orange - Like This

Bild: Pumpkins, foto: Martin Doege, Wikimedia Commons (some rights reserved)

Den här reviewen borde förstås har publicerats förra veckan som var Alla helgons vecka och Halloweenveckan men den fick inte plats. Like This är en doft som  Etat Libre D'Orange (ELDO) tillägnat den brittiska skådespelerskan Tilda Swinton. Och på något sätt matchar den hennes rödhåriga, blekhyade, tidlösa androgyna skönhet väldigt bra. Doften ger mig associationer till en blåsig, solig men kylig höstdag med orange-röd-gula flammande lönnblad. Och så får jag associationen av en riktigt stor och orange pumpa förstås.

Like This är på mig en svalt och lätt kryddig, pumpadoft på krafitg myskbas. Kryddigheten är sval, ingefära som inte blir för spritsig och stark. Den innehåller en not som liksom känns som konsistensen av hudlotion, men på ett positivt sätt. Like This sitter hela dagen på mig och pumpa- mysk kombiantionen finns kvar tills slutet även om mysken är starkare i basen. Doften är både speciell och inte speciell. Den känns i karaktären, i auran, som en designerdoft, lite kemisk, myskig och stark, men den har några mer speciella noter, som pumpan. Helt enkelt en trevlig höstdoft som passar bra dagtid i de flesta sammanhang. Och på Halloween förstås!

Betyg: 3

Noter: Tangerin, ingefära, neroli, curryerternell, iris, ros, vetiver, mysk

torsdag 16 juni 2011

Lostmarc'h - L'eau de l'Hermine


Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani)
Leonardo da Vinci, c:a 1490, National Museum, Czartoryski Collection, Cracow

L'eau de l'Hermine från det bretangska nichehuset Lostmarc'h, har inspirerats av hermelinen som i Bretange symboliserar klass och renhet. Kreatörerna bakom Lostmarc'h finner en stor del av sin inspiration i den bretangska naturen, dess flora och fauna och så klart från havet. LedlH ger mig havsassociationer snarare än av hermelin. Den har en behaglig doft som påminner om solcremé men helt utan den typiska cocosnoten. LedlH har i stället noter av lavendel och pion, allt insvept i en myskig bas.

Namnet till trots så är LedlH en stark doft, det är faktiskt en EDP. Den är lätt att överdosera och då blir den alltför kemisk och påträngande, men lätt doserad är det en trevlig casual-doft utan några svårigheter eller krusiduller. För att generalisera: En motsvarande designer-/mainstreamsdoft kamoflerad i nichekoncept, ungerfär som Byredo men inte lika utstuderat kommersiellt. En doft som jag tycker påminner mycket om LedlH är Thierry Muglers Cologne som ansågs banbrytande när den kom vid millenieskiftet. Cologne har samma solcremékänsla och den lite våta vita mysknoten i basen. Nästan samma ingredienser uppges också för Cologne som för LedlH, fast Cologne saknar den lätta blommigheten från lavendeln och pionen.

LedlH är en bra sommardoft som tack vare sin styrka och uttalade myskighet håller bra på huden även om det är varmt ute. Fungerar också bra en solig vinterdag och så klart även föra att pigga upp i riktigt grått och trist väder. En okomplicerad allrounddoft, en sådan där som är lätt att ta till när man inte riktigt vet vad man ska ha. Alltså samma funktion som Muglers Cologne.

Betyg: 3

Noter: Bergamott, citron, neroli, lavendel, pion, heliotrophe och mysk.

fredag 10 juni 2011

Caldey Abbey Perfumes - Caldey Island Lavendel

Foto: Herr Parfumista (c)

På den lilla ön Caldey Island utanför Wales kust finns ett kloster med driftiga munkar. Dessa har bland annat parfymtillverkning på agendan och man utgår till stor del från den flora som finns på ön.Caldey Island Lavendel skapades av den belgiske parfymören Hugo Collumbien. Den har av doftgurun Luca Turin utnämnts till den bästa lavendelparfymen och har följaktligen belönats med en 5:a i The Guide.

Och visst är Caldey Island Lavendel en väldigt fin lavendeldoft. Det är en krispig liksom mintig, hög och klar lavendeldoft. Doften behåller också den friska lavendelnoten under hela sin utveckling och den blir inte som en del lavendeldofter tung, lite sur och liksom grå efter ett tag. Det är något som jag tycker händer i Acqua di Parmas Lavanda Tonica, en doft som öppnar med en fin och ren lavendel men som sedan blir ganska deprimerande på mig. Caldey Island Lavendel:s fina lavendelnoter grundas i en behaglig, ljus mysk som inte känns kemisk även om den så klart är det. Doften är ett samspel mellan den krispiga lavendeln och den mjuka och behagliga mysken. Mysken lyckas dra ur både de blommiga och lite jordiga facetter som finns i lavendeln och jag tror att det är mysken som gör att Caldey Island Lavendel är så pass hållbar fast den är en ganska lätt Edt. På mig sitter doften en hel dag om jag applicerar generöst och det finns till och med en viss risk för överdosering. En avslappnad och avslappande doft som passar dagtid överallt men särskilt i casual sammanhang. Ett litet sprits före sänggåendet ger också en rogivande effekt.

Ska man ha en okomplicerad lavendeldoft som kan användas året om så är det Caldey Island Lavendel man ska investera i. Och den är ett fynd, lite drygt 200 kr för 100 ml. När jag köpte min flaska fick jag så generöst rejäla prover av flera andra av öns örtiga dofter. Så även om Caldey Island Lavendel är pärlan i kollektionen så är fler reviewer att vänta av några klostrets olifactoriska kreationer. Mer om denna speceilla doftproduktion går att läsa under http://www.caldey-island.co.uk/

Betyg: 4

Noter: Lavendel, mysk

måndag 25 oktober 2010

Mysk(o) vecka...

Under en arbetsvecka har jag provat myskdominerade dofter i den lättare, ljusa till mellanljusa kategorin. Alltså inte tyngre bygder som min mörka amberettebaserade myskolja eller herr Parfumistas Oud Musk. Nedan några korta, spontana kommentarer.

Provningen inleddes med:

Les Nombres d'Or Musc (Mona di Orio): Som Mona O-fantast blev jag förstås förtjust i denna även om den inte når upp till Cuir i samma serie. Pudrig och varm mysk, troligen på grund av heliotropen och tonkabönan, elegant damig (på gränsen till tant enligt herr P), inget kemiskt tonårskatigt. En lätt blommighet av angelica och lite ros och neroli. En lätt floriental klassad som unisex men enligt min mening är den mer feminin och kan klassas som damdoft (om man nu bryr sig om sådant).

...och följdes av:

Musc Nomade (Annick Goutal): Påminner en hel del om Monas mysk men den här är helt unisex i sin karaktär. Träigare, mörkare och kallare trots vissa gemensamma ingredienser förutom ljus mysk extraherad från angelicarot, även amberette frön, tonka böna och labandum. Blommorna saknas här och doften känns kargare än Monas mysk på något vis.

Narciso Rodriguez for Her EDT (NR): En tillbakahållet blommig mysk som ger mig associationen varm bilklädesel i konstläder i en gammal amerikanare. En modern, träig, myskig oriental som inte skäms över sin kemiskhet. Det finns en lätt fruktig blommighet av osmanthus och apelsinblomma som balanserar mysken på ett bra sätt. Doften var stilbildande när den kom och den har fått flera efterföljare, mest känd är kanske Sarah Jessica Parkers Lovely som är en mer blommig variant.

Helmut Lang Woman EDP (HL): En mycket bra skalad ljus mysk som också var avantgarde när den kom 2000. Inleds med tillbakahållna vita blommor som jasmin och konvalj över en myskigt, träig bas kombinerad med en tydlig, varm vanilj. Diskret doft om den appliceras i lagom mängd. En perfekt svart/grå kostym/dräkt doft.

...och avslutades med...

Musc Samarkand (Les Nereides): Den ljusaste mysken sist. Den ger en fräsch men inte tonårskladdig känsla. På mig påminner den mig väldigt mycket om min version av Miss Dior EDT (ca tio år gammal version) även om den senare är grönare, stramare och skapare. När jag känner likheten förstår jag hur mycket Miss Dior förvanskats, en massa ljus mysk in och det mesta av ekmossan ut, även om jag tycker mycket om min version i alla fall. Där Miss Dior är effektivt kontorselegant är Musc Samarkand en vit, mjuk och ullig angorajumper att krypa in i en mulen dag. Jag tycker mycket om denna rena, enkla och okomplicerade doft. Svalkar även bra på sommaren.

Summering av den mysk(o) veckan: Mysk har fått en dålig klang på grund av alla likartat kemiskt fruktigt alternativt träigt myskiga dofter som vräks ut på marknaden. Men det finns många fina myskdominerade dofter och ser man till att applicera dem i lagom dos och ge dem tid för utvärdering så hittar man pärlor.

tisdag 7 september 2010

Mugler Cologne - Recension

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Mugler Cologne är en perfekt annorlunda doft för sommaren. Den sitter bra och jag känner inte mycket av den klassiska, flyktiga colognedoften baserad på citrus. MC fungerar också bra på vårvintern, perfekt en solig dag i skidbacken. Där kom gamla Snikk igen. Jag tycker doften är mer kvinnlig än manlig i sin karaktär om jag nu ska göra en sådan konservativ uppdelning. Min paroll är att man ska bära dofter man tycker om oavsett om det står pour Homme eller pour Femme på flaskan. Kan självklart bäras även i professionella sammanhang även om doften känns mer casual. Sitter bra för att vara en doft i colognegenren, även om den namnet till trots är en Edt. Den finns också som Edc. Den skriker inte ut sin närvaro i rummet utan finns bara där. En bra och lite excentrisk doft, såsom Muglers brukar vara.


Betyg 4

Kommentar 2010: Betyget står sig, tidig i sin genre, välgjord men lite för förutsägbar, det händer just inget nytt under doftens utveckling under dagen.

måndag 6 september 2010

Mugler Cologne - Beskrivning


Foto: Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2007.

Mugler Cologne är skapad av Alberto Morillas för Thierry Mugler 2001. Unisexdoften sägs vara inspirerad av doften av en tvål från Muglers barndom och ska appellera till dem som inte bryr sig om parfym. Man har önskat värna om den klassiska colognetraditionen samtidigt som man gett den en modern tolkning genom att i doften introducera den hemliga ingrediensen ”S”.


All marknads-storytelling-rappakalja till trots så är MC en bra och speciell colognetyp. Den tillhör den aromatiska gruppen men har starka citrusinslag. Den typiska skogiga örtigheten som finns i denna doftgrupp är mjukt nedtonad. MC luktar som en god solcrème. Den påminner mycket om den österrikiska solcrèmen Snikk som fanns på sjuttiotalet (och kanske finns än). Många anser att MC är förebilden till Creeds Original Vetiver, något som jag inte kan bedöma då jag inte luktat på OV *).


MC inleds med neroli, petit grain och bergamott. I mellanregistret apelsinblomma, nyskurna stjälkar och den mystiska S-molekylen. Allt vilar på en bas av vit mysk.


Recension kommer i nästa inlägg.


*) Sedan dess har jag luktat på den i mitt tycke tama vetiverdoften Original Vetiver. Så visst kan MC ha inspirerat men det är troligare att andra lättare vetiverdofter varit inspirationskälla till OV.

lördag 26 december 2009

Dagens doft - Muscs Kublai Khan

Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som  de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord.  Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4

torsdag 23 augusti 2007

Joséphine


Bild: Wikipedia, Francois Gérard
En av historiens parfumistor var kejsar Napoleon I:s första hustru Joséphine. Favoritingrediensen var just mysk. Fyrtio år efter hennes död och efter åtskilliga saneringar och ommålningar dröjde doften av mysk kvar i hennes boudoir.
Skulle vara spännande att besöka rummet idag. Säkert dröjer sig några myskfragment kvar!

Mysk


Bild:Wikipedia, Masjid Nabawi

Äkta mysk använd inte längre i parfymer och går knappt att få tag i. Mysk har alltid varit dyrt då myskhjorten som producerar den även för länge sedan inte fanns i så stort antal. Äkta mysk är mycket drygt, extremt starkt och genomsyrar allt.
Vid byggandet av vissa österländska moskéer för över tusen år sedan, blandade man mysk i murbruket. Ännu idag utsöndras doften av mysk när moskén värms upp av solen! 
Dofternas magi är minst sagt evig!