Visar inlägg med etikett Muscs Kublai Khan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Muscs Kublai Khan. Visa alla inlägg

måndag 21 september 2015

Parfume d'Empire - Musk Tonkin

Picture: Marlene Dietrich, a worthy wearer of Musk Tonkin
Image source: i006.radikal.ru
Musk Tonkin from Parfume d'Empire was first introduced as a limited parfume edition in 2012. In 2014 an Edp version was launched. Musk Tonkin is created by P d'E founder, perfumer Marc-Antoine Corticchiato. The review will cover both the perfume and the Edp versions.

The concept behind Musk Tonkin is an attempt to recreate the smell of the real animalic musk tonkin  which is derived from the musk deer, using vegetal and syntetical musk replacement.

From the beginning until the end Musk Tonkin is vintage in style, as a 1930s diva in a  biascutted velvety evening gown and a grand furstole. The fragrance starts  dark, heavy, musky flowery, the parfume rounder, smoother and more close to the skin. The Edp is lighter, playing in the higher octaves with some almost citric/fruity notes wich gives the fragrance an  almost sparkling radiance in the first accords. The perfume version goes straight to be a skinscent, and even if close, it's a skinscent with quite a detectable sillage. As the topnotes have vanished, the Edp approach to the parfume and becomes quite similar even if I can discern some minor differences, the parfume is still a notch more dark flowery, a bit more velvety and smooth, the Edp still a bit brighter and sharper. In the middlenotes both versions becomes more musky and also a bit spicy, cumin is defenitely involved but in smaller potions than in Parfums d'Empire Aziyade. Indolic, white flowers interacts with the prominent vegetal musky note, a vegetal musk that reminds me of amberette seeds, hay and almost powdery, light touched barnyard notes. This musky setting, and the image the fragrance creates overall, reminds me to some extent to Parfums MDCI Chypre Palatin.  Maybe the flower in Musk Tonkin is tubereuse as I'm reminded of Miller Harris Noix de Tubereuse when it comes to the integrated, heavy, seamless, indolic flower, musky accord. Musk Tonkin is quite linear in its development, even if  the musk is slightly more prominent in the basenotes, it's still balanced and is not taking over the composition completely. If I would describe Musk Tonkin in one sentence it's: A vegetal musk soliflore.
Picture: Musk Tonkin
Photo by: PR Parfum  d'Empire (c)
 
Musk Tonkin is sometimes described as an animalic, dirty musk. As I havn't smelled real musk tonkin  can't judge  if this vegetal musky smell is also close to the animalic version. As I remember Serge Lutens Muscs Koublaï Khan it's not as musty, less flowery and with more traces of cumin than Musk Tonkin. It's also more animalic even if a discrete interpretation. For those searching for a hardcore, dirty musk, Les Neréidés Fleur Poudreé de Musc could be recommended, Musk Tonkin and its siblings stand out as shy violets compared to this one.
Musk Tonkin is best for the colder month, especially it's good for cold evenings. Sillage is close and longevity great, for 24h at least. Unisex, leaning to the feminine side.

Those who likes fragrances as Mona di Orio Nuit de Noire and Maison Francis Kurkdijan Absolue Pour Le Soir will probably also like Musk Tonkin.

Rating: 5

Notes: Musk

Thans to Fragrance & Art for the sample of Musk Tonkin Edp to test, the parfume  comes from my own sample

tisdag 8 november 2011

Lutensvecka

Foto: Herr Parfumista (c)

Så har det varit temavecka igen. Denna gång i Serge Lutens spännande kreationer. För det mesta uppstår temaveckan spontant, det är inget som jag planerar i förväg. Det är när jag  upptäcker att jag provat dofter från samma hus, kreatör eller doftfamilj två eller tre dagar på raken som jag hänger på och tar en full vecka. SL veckan inleddes med:

A la Nuit: En av marknadens bästa jasminer. Jasminen framträder olika vid olika provningar, ibland är den yppigt fruktig, ibland mer animalisk och nu sist framträdde de gröna bladnoterna på ett sätt som jag tidigare inte känt.

De Profundis: Passar perfekt en höstsöndag med sin kryddiga chrysantemum och sina kontrasterande jordiga och luftiga noter. DP har växt till att bli en av mina största SL favoriter.

Un Lys: Tillhör de dofter som jag minst uppskattar hos SL (allt är ju relativt) men den är ändå en fin liljekonvalj/liljedoft. Är just lite för liljekonvaljig för sitt namn, man väntar sig inte en bättre variant av Diorissimo (relativt dagens formula för Diorissiomo), det vore bättre att Un Lys hette Le Muget istället.

Fumerie Turque: SL:s tobaksdoft är trevlig, omhändertagande, en snäll oriental som är perfekt för hösten. Innehåller en stor dos erternell som gör att den påminner om en snällare men mindre söt version av Annick Goutals Sabels. Ju mer doften torkar ned, ju mer tobak framträder och under slutet av dagen dofter FT färsk, blond piptobak.

Muscs Kublaï Khan: Inte särskilt farlig utan en fin, halvmörk och diskret retromysk med en lagom dos kummin. En krydda som annars lätt har en tendens att överdoseras i parfym.
Sa Majeste la Rose: En knallrosa ros med lite grönt från stjälk och blad inleder. Sedan lindas den ganska snabbt in i en honungsliknande nektar pudrad med torr pollen. Det liknar mycket effekten i Annick Goutals Tubereuse fast stjärnan där förstås är en helt annan blomma.

L’Eau Serge Lutens: Lyxigt tvättmedel kombinerat med en lite syrligt, bitter not som påminner om Gin & Tonic exklusive enbär, alltså snarare Vodka & Tonic. Utskälld doft, men jag tycker ändå bra om den. Även SL måste få göra något annorlunda. Den doft jag mest associerar till är MFK:s Absolute pour le Matin som också har den syrligt, bittra noten men mer örtighet.

SL är ett i mitt tycke varierande hus men som ändå håller en viss stil. Troligen det parfymhus jag skulle välja om jag bara fick använda dofter från ett enda hus.

lördag 26 december 2009

Dagens doft - Muscs Kublai Khan

Bär idag den famösa Muscs Kublai Khan från Serge Lutens (1998). Som  de flesta av Serges dofter är MKK skapad av perfymören Christopher Sheldrake.
Hypade MKK beskrivs som en farlig, skitig, svettig parfym - inget för kontoret med andra ord.  Den effekten har den sannerligen inte på mig. På mig är den en finstämd, lite pudrig kummindoft. Den finaste och mest välbalanserade kumminkomposition som jag har sniffat på. Kummin har annars en tendens att bli just rå, svettig och skitig. Men det upplerver jag mer av i Alexander McQueens Kingdom eller i alla kummindofters förebild: Eau d'Hermes skapad av den store Edmond Roudnitska 1951. Där kan man prata om rå och sexig doft.
MKK har även en myskbas som känns tidlös. Självklart är den kemisk men inte den där kemsika vita myskdoften som är så populär för närvarande.
MKK är en bra året runt doft och i mitt fall passar den också på kontoret.
Betyg 4