Visar inlägg med etikett Les Nombres d'Or Musc. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Les Nombres d'Or Musc. Visa alla inlägg

måndag 7 oktober 2013

Guerlain – Angelique Noir

Angelique Noir is one of the first fragrances of the Guerlain L’Art et la Matiere Collection. Angelique Noir is created by perfumer Daniela Andrier in 2005.

Angelique Noir starts with a sweet almost almondcake, counterbalanced by a dry fresh hay like note, like newly mown hay. In the background a deep, dark flower is lurking together with a contrasting, almost crispy, flowery note, similar to the note of freesia. The dark, flowery mix is very sweet but not cloying at all. Angelique Noir is very thick in texture, like a viscous, dark liquid or a black, heavy, velvet robe. Indeed, this could be a dark, fallen angel. The angelica note seems to be very concentrated compared with for example the transparent angelicanote in Mona di Orio Les Nombres d’Or Musc where it seems to be used more as a sweet, herbal-spicy, flower accent. A fine vanilla note is counterbalancing the dark, slight herbal-spicy flowery notes and the gourmand accord created seems almost edible.

Angelique Noir is a fragrance of it’s own, there are not many of it’s like. It’s a sweet but balanced with dry notes, floral gourmand oriental and as the skilful composes fragrances Angelique Noir is, it’s never being cloying in spite of it’s dark sweetness.

Angelique Noir is an elegant comfort scent, perfect for the cold and dark autumn and winter. Sillage is medium and longevity about 24h.

As I can remember, I haven’t tried any fragrance that is close to Angelique Noir so far. Even if not smelling the same fragrances in the same spirit as Angelique Noir are:  Dior Addict (old version), Tom Ford Black Orchid, and Guerlain Insolence Edp but also fragrances in the, form the former fragrances different style, as Parfumerie Générale Drama Nuui and The Different Company Jasmin de Nuit.

Rating: 5

Notes: Angelica, red berries, pear, caraway, jasmine, vanilla, cedar

lördag 7 juli 2012

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Rose Etoile de Hollande

Photo: Mr Parfumista (c)

Rose Etoile de Hollande is maybe not Monas last creation but as a formula that she has worked on for several years and was finished before her tragical death last December, it's a deserving tribute to a great perfumer. A perfumer that is my most preferred.

- Pink rose with some of the to the rose oils typical rubbernote in the top/early middlenotes, but the rubbernote is gentler than in for example Annick Goutals Rose Absolue a high quality rose soliflore.

-Later on in the developement REdH is like a almost dry not especially sweet gourmand scent. This stage reminds med of Andy Tauers wonderful Une Rose Vermeille (minus the sweet jammy rosiness). In it's texture and the feeling REdH is close to Les Nombres d'Or Musc with some powder (minus the crackling dry gunpowder powderness) from Les Nombres d'Or Ambre. In the base there is darker, spicy, resiny, velvety dry notes. A fine, gentle leather note is also shining through. In the last stages it feels retro in style, with dark and dramatic facets, like a well mannered Rochas Femme. There is also a slight dusty note that reminds me of the "dust on a glowing bulb" note (minus the glowing) in Monas first creation of her own house: Carnation.

- REdH appers to me as softer and gentler then many of the earlier Mona creations. The sillage is close, almost as a skinscent but with occasional wiffs of the beautiful, pink rose on it's deeper and darker background.

- REdH conveys the sensation of soft cashmere and angora to me. It's clearly feminine in style.

- I tested REdH in summer but I also think it will fit very well (if not even better) in the cold season. Tender but in the same time sparkling like a little far away twinkling dimond star a starry winternight. A star like Mona.

- Monas companion, Jeroen Oude Sogetoen, has dedicated the name Rose Etoile de Hollande to Mona. Mona is the Star of Holland, Holland where their perfumehouse is domiciled and also where Mona have her final restingplace.

- To summon it all up: I love this rose, it fullfilled my very high expectations, but as always I could trust Mona handling one of my favouritenotes. REdH is not as dark as I had expected but that is absolutly not a disadvantage. On the contrary, darker roses are often more rough in characher. This one goes from bright to medium on a dark, contrasting background, it's one of those fragrances that demands attention during the whole developement which to me is the essence of a fine perfume.

Rating: 5

Notes: Aldehydes, white peach, bergamot, rose, cloves, geranium, leather, patchouli, cedar, heliotrope, vanilla, benzoin, amber, peru balsam.

Thanks to Parfums Mona di Orio for sending me a sample to test. REdH is avaible at Aus Liebe zum Duft.

fredag 30 december 2011

Mona di Orio Les Nombres d'Or - Ambre, Cuir and Musc - update December 2011

Picture: Novemberrose (end of November 2011)
Photo: Mr Parfumista (c)

Further thoughts regarding the first three Les Nombres d'Or fragrances after additional testings.

Ambre: Update 12/16/2011:  My latest wearings of Ambre has deepen my affection for it. For my first testings in fall/winter 2010 I used a small spray-samplevial. But it seems that this airy, dry, gunpowdery, ambery beauty that gives me the image of a pale salmon pink cashmere jumper paired with a pearl necklace, have to be dabbed to obtain its full beauty. The large splash sample that I received earlier this fall from Monas businesspartner Jeroen Oude Sogtoen at Mona di Orio Parfums only allowed dabbing and that's obviously the key to the soul of Ambre.

Rating increased to 5.

Cuir: Update 12/15/2011: Cuir is the roughest leather I have tried, Kölnisch Juchte included. It is like a well worn, heavy, black leather jacket infused with the smell from the smoke of the campfire. The cardamonnote is present to me during the full dry down and in some strange way it (or something else) embeds the smoky-leathery aromas in slight soapy texture which mediates the feeling of tarsoap. Even if I really enjoy Cuir I think it is more of a masculine type of leather, a departure from the usually so über-Femme fragrances of Mona. But Cuir definitly has it place in this household, it's a ideal fragrance for Mr Parfumista.

Rating still 5.

Musc: Update 12/17/2011: Today my impression of Musc is more soapy (which I love) than during my earlier testings. Before I found it more powdery but compared to the dry Ambre, Musc appears soapy. The impression of a soft pale, pink rose interacting with soapy neroli resting on a bed of warm heliotrophe and powdery tonka consists. Just as Ambre, Musc is a fragrance that perfectly fits when wearing soft chasmere in a pale pastel colour. But as Ambre is the more sensual thight fitting cashmerejumper, Musc is the proper and decent twinset.

Rating still 5.

To sum up: Excellent, retrostyled perfumes that makes the wearer dream. No doubt that Mona has more than fullfilled that intention with her beautiful creations.

onsdag 14 december 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Musc

Foto: Parfumista (c)


Fortsätter med nästa pärla i Mona di Orios EDT-serie Les Nombres d'Or nämligen Musc. Les Nombres d'Or Musc är i mitt tycke ännu en fullträff från Mona, men jag verkar och andra sidan gilla det mesta som Mona skapar, hennes speciella stil berör. Till och med hennes "entonsserie" känns diskret och hemligt spännande. Precis om Les Nombres d'Or Ambre häromdagen är Musc klassad som unisex men jag tycker att båda dofterna är ytterst kvinnliga. Kanske det är därför flera manliga revieware inte verkar gilla dem.
Les Nombres d'Or Musc är för mig inte så mycket en myskparfym även om det är mysk som är det genomgående temat. Eller den mysknot som skapas genom att lägga samman noter från växtriket med syntetisk mysk, alltså ett substitut till den animaliska mysken. Musc har inte mycket som påminner om den typiskt mer distinkta, eller ska jag kalla den mer påträngande, "cleana" mysk som man kan känna i många vita myskdofter. Exempelvis Les Nereides Musc Samarkand och Annick Goutals Musc Nomade har ett tydligare myskigt inslag än Musc. Musc är för mig en mjuk puderpuffsdoft, heliotrope, tonkaböna och en lätt, blekt rosa ros är de noter som accentureras mest på mig. Musc är mycket komfortabel, diskret och elegant, den har inga kantiga, sträva eller dissonanta noter. En typisk "pärlcollier med kashmirkoftsset i blek pastell" doft, lika kvinnlig som Mona själv (även om hon är mer färgstark). Själv bara äääääälskar jag Musc, den får mig att känna mig så väl till mods, sin eleganta stil till trots.

Les Nombres d'Or Musc är, trots att den är en lätt, transparent och ljus doft, hållbar minst hela dagen.  Den passar dagtid året om och fungerar säkert ypperligt som kvällsdoft om sommaren.

Betyg: 5

Noter: Neroli, kamomill, ros, heliotrope, tonkaböna, mysk.

måndag 25 oktober 2010

Mysk(o) vecka...

Under en arbetsvecka har jag provat myskdominerade dofter i den lättare, ljusa till mellanljusa kategorin. Alltså inte tyngre bygder som min mörka amberettebaserade myskolja eller herr Parfumistas Oud Musk. Nedan några korta, spontana kommentarer.

Provningen inleddes med:

Les Nombres d'Or Musc (Mona di Orio): Som Mona O-fantast blev jag förstås förtjust i denna även om den inte når upp till Cuir i samma serie. Pudrig och varm mysk, troligen på grund av heliotropen och tonkabönan, elegant damig (på gränsen till tant enligt herr P), inget kemiskt tonårskatigt. En lätt blommighet av angelica och lite ros och neroli. En lätt floriental klassad som unisex men enligt min mening är den mer feminin och kan klassas som damdoft (om man nu bryr sig om sådant).

...och följdes av:

Musc Nomade (Annick Goutal): Påminner en hel del om Monas mysk men den här är helt unisex i sin karaktär. Träigare, mörkare och kallare trots vissa gemensamma ingredienser förutom ljus mysk extraherad från angelicarot, även amberette frön, tonka böna och labandum. Blommorna saknas här och doften känns kargare än Monas mysk på något vis.

Narciso Rodriguez for Her EDT (NR): En tillbakahållet blommig mysk som ger mig associationen varm bilklädesel i konstläder i en gammal amerikanare. En modern, träig, myskig oriental som inte skäms över sin kemiskhet. Det finns en lätt fruktig blommighet av osmanthus och apelsinblomma som balanserar mysken på ett bra sätt. Doften var stilbildande när den kom och den har fått flera efterföljare, mest känd är kanske Sarah Jessica Parkers Lovely som är en mer blommig variant.

Helmut Lang Woman EDP (HL): En mycket bra skalad ljus mysk som också var avantgarde när den kom 2000. Inleds med tillbakahållna vita blommor som jasmin och konvalj över en myskigt, träig bas kombinerad med en tydlig, varm vanilj. Diskret doft om den appliceras i lagom mängd. En perfekt svart/grå kostym/dräkt doft.

...och avslutades med...

Musc Samarkand (Les Nereides): Den ljusaste mysken sist. Den ger en fräsch men inte tonårskladdig känsla. På mig påminner den mig väldigt mycket om min version av Miss Dior EDT (ca tio år gammal version) även om den senare är grönare, stramare och skapare. När jag känner likheten förstår jag hur mycket Miss Dior förvanskats, en massa ljus mysk in och det mesta av ekmossan ut, även om jag tycker mycket om min version i alla fall. Där Miss Dior är effektivt kontorselegant är Musc Samarkand en vit, mjuk och ullig angorajumper att krypa in i en mulen dag. Jag tycker mycket om denna rena, enkla och okomplicerade doft. Svalkar även bra på sommaren.

Summering av den mysk(o) veckan: Mysk har fått en dålig klang på grund av alla likartat kemiskt fruktigt alternativt träigt myskiga dofter som vräks ut på marknaden. Men det finns många fina myskdominerade dofter och ser man till att applicera dem i lagom dos och ge dem tid för utvärdering så hittar man pärlor.