Visar inlägg med etikett Iris d'Nuit. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Iris d'Nuit. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2016

Ormonde Jayne - Vanille d'Iris

Picture: Iris Germanica (Deutsche Schwertlilie)
Drawing by Franz Eugen Köhler, 1897
Köhler's Medizinal-Pflanzen,
Wikimedia commons
Vanille d'Iris is a 2015 release from Ormonde Jayne created by Geza Schon.

Vanille d'Iris starts with an iris with an light, fresh carrotnote, like from a tin and small carrot "priemeur", harvested in the early summer. After a while Vanille d'Iris becomes more flowery, the carrot disappears as in most irisfragrances which are starting up with the rooty accord which gives an intriguing and sort of fresh, despite the earthy connction, impression for the irisgenre. After a while a non-sweet vanilla shows up and it reminds me of the chalky vanilla of Parfums de Nicolaï Vanille Tonka. The iris as the protagonist among other florals which dominates the heart and reminds me in style of the Le Galion Iris and Acqua di Parma Iris Nobile even if both these fragrances are more lush, flowery and warmer in apperance. Vanille d Iris goes quickly through the flowery phase but iris is also clearly evident in the woody-green accord of the basenotes , reminding me of a contemporary iris-woody classic as Heely Iris de Nuit. The iris in the base is balanced by a clean vetiver as also a barely detectable vanilla, adds an opposing smoothess which, together with a light glowing amber, almost precisely placing Vanille d'Iris just over the border in the feminine iris territory. But Vanille d'Iris is perfectly wearable for men who likes for example Dior Homme where the lipstick texture actually is more feminine in style than the subtle vanilla/amber addition in Vanille d'Iris.The base is also lightly infused with a clean but not powdery or soapy musk which higlights the other notes and makes the fragrance last for long.

Picture: Vanille d'Iris
Photo: PR Ormonde Jayne (c)
Vanille d'Iris is a good, elegant, "basic iris" wearable year around. It doesn't bring anything new to the genre but is well crafted and well worth  sampling if searching for a(nother) basic iris. It's a perfect office fragrance if carfully applied as it's a strong formula which despite its clean character could be overbearing if to much is spritzed, three-four spritzes is the limit. Longevity is very good about 24h, sillage is heavy.

Those who likes irises in general both flowery and woody, will probably also like Vanille d'Iris.

Rating: 4

Notes: Coriander, bergamot, carrot seed, pink pepper, oris, jasmine, magnolia bud oil, osmanthus, vanilla, cedarwood, vetiver, amber, musk

Thanks to Fragrance & Art for the sample to test

söndag 16 januari 2011

L'Artisan Parfumeur - Traverseé du Bosphore

Foto: Parfumista (c)

Den flitige läsaren av olika parfymbloggar har inte missat den senaste tidens hype av L'Artisans Traversée du Bosphore. Tycks ha blivit något av en kultdoft bland parfymtyckare och de negativa kommentarerna är väldigt få. Med risk för att tjata ut ämnet kommer här då ännu en review:

Traversée du Bosphore som betyder ungefär "korsa Bosphoren" är den för nuvarande hyperproduktive, superkultnäsan Bertrand Duchaufours tolkning av sina (doft) intryck från den gamla multikulturella smältdegeln Istanbul. Alla ingredienser finns i beskrivningen av TdB härledda till olika maträtter, kryddor och andra doftintryck. För mig är TdB också en smältdegel men av olika parfymer som sniffat på genom åren som parfymintresserad. Så jag beskriver doften utifrån "parfymspåret":

TdB:s första not är ett lite tungt, nästan övermoget äpple som känns igen från Joop:s speciella äpple-/vaniljdoft från nittotalet All about Eve. AbE:s äpple är dock sötare än TdB:s annars är det precis samma not. Strax efter Eves äpplenot följer Cuir de Lancomes rena, ganska lätta lädernot och den följs i sin tur av irisen från Heeleys Iris d'Nuit som IdN:s irisnot doftar när den lugnat ned sig och den värsta morotsdoften lagt sig. Sedan följer gammalt hederligt rosenvatten över Etienne Aigners mockadoft In Leather som i sig också har något som jag tycker liknar en lätt äpplenot i sig. Därpå en skvätt gammalt hederligt rosenvatten och även lätt mandel som finns till exempel i Ava Luxes Loukoum, fast i TdB är det en torr loukum. I basen känner jag en bläckig not som jag i viss mån kan ana i sommarens L'Artisandoft Nuit de Tubereuse samt en torr krutkänsla som även finns i Lorenzo Villoresis Teint de Neige.

Hur faller då denna cocktail av gamla parfymer ut? Konstigt nog väldigt bra! De är inte mixade i en enda röra utan flyter in och ur varanda under doftens utveckling och en not som kommer in tidigt kan också komma igen lite senare men i lite mer framskriden utvecklad form. Så TdB är en riktig handledsmagnet där jag liksom vill följa med i vad som händer och upptäcka nya spännande vändningar hela tiden. Samtidigt är det en trivsam komfortdoft som är förvånansvärt lätt med tanke på de ganska krävande noter som ingår. Kanske är det IFRA-restiktionerna mot diverse ämnen som gjort doften flytande och transparent, skulle vara intressant att känna om den hade haft ett större djup om den skapats för tio år sedan. Eller också är det Duchaufours mening att den ska vara som en slöja. Troligen är det en kombination av vad som är praktiskt genomförbart i större skala och en konstnärlig idé.

En farhåga jag hade innan jag provat TdB var att den skulle kännas ofärdig på grund av Douchafours stora produktion de senaste åren. Jag tror inte att syftet är en särskilt komplicerad doft utan en doft som många kan gilla och som ska sälja bra till en ganska bred målgrupp. Ur den aspekten tycker jag att den är tillräckligt färdig. Skulle syftet ha varit en "svår" parfymnördsdoft så hade den behövt mogna lite till. Den enda invändning jag har mot TdB är att den är lite klen, det är för lite som återstår efter en lång dag, lite lätt vanilj, krut- och mockafragment.

Sammanfattningsvis: En intressant, trevlig och mycket användbar men inte så originell doft som jag tror passar många hudtyper.

Betyg: 3+

Noter: Äpple, granatäpple, saffran, läder, tulpan, mandel, ros, socker och honung.

onsdag 1 september 2010

XerJoff Irisss

Det känns splittrat att skriva något som superlyxhuset XerJoffs fina (nästan) iris solitär Irisss. Irisss är superhypad och hyllad bland doftnördar. Irisss är superdyr i den speciella Muranoglasflaska som man kan välja färg på och dyr även i refillflaska på 50 ml, den går då att få till det facila pricet motsvarande strax över tvåtusen kronor!!!

Jag har provat Irisss från ett litet splashprov så risken är att den inte är helt till sin rättvisa. För på mig når den inte upp till de höjder som den verkar göra på många andra. Men är den av den fantastiska kvalitet som den sägs vara, så bör intrycket förändras vid de två återstående provningar som röret räcker till.
Irisss är inte en solitär även om det är irisen som tydligt och klart framträder hela tiden i denna linjära doft. I början har den också den för många irisdofter så typiska morotsfrödoften. Det märks att Irisss är gjord av högkvalitativa ingredienser då den aldrig upplevs som kemisk, kärv eller kletig. Irisss ger en ren, skalad, kylig och sval känsla samtidigt som den är tydligt närvarande. Tyvärr håller den bara en del av dagen, men det kan bero på att jag är sparsam med provet och säkert har underapplicerat doften.

För mig förmedlar Irisss samma känsla (och ligger i samma läge på tonskalan) som Pradas Infusion d'Iris även om de inte är särskilt lika. Den senare är sötare, mer ihopblandad och i starten lite sminkig i karaktären samt saknar den som en del upplever som så svåra morotsnoten. I d'I äralltså en mer populistisk irisdoft. När Id'I suttit en halv dag är den i I d'I snälla irisnoten ganska ren på mig. En doft som visar fler likheter (men inte förmedlar samma känsla) med Irisss men som är tuffare, kärvare och mer maskulin är Heeleys Iris d'Nuit . I d'N inleds med en skarpare morotsnot än Irisss. I d'N är också träigare (cederträ), kantigare och mer grovyxad än den i sammanhanget perfekta Irisss.
Irisss är på något sätt oklanderlig, välmanikerad och förutsägbar. Fin och bärbar och luktar gott men det är ingen doft som gör att jag går och väntar på vad som ska hända därnäst. Och eftersom Infusion d'Iris som sagt ger mig samma känsla finns tack och lov inget behov av Irisss.....än iallafall :).

Betyg: 4

Uppdated impression summer 2012: Even if good quality, Irisss is to perfect and predictable which makes it a bit dull. Despite the quality - it's not worth it's high price IMHO.

Uppdaterat intryck sommaren 2012: Även om god kvalitet så är Irisss för perfekt och förutsägbar vilket gör den lite tråkig. Så trots kvaliteten - den är inte värd sitt pris.