Visar inlägg med etikett Infusion de Fleur d'Oranger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Infusion de Fleur d'Oranger. Visa alla inlägg

lördag 31 december 2011

Osorterat om parfym så här i elfte timmen av 2011...

Bild: Mysko stenformation från sommaren 2011.
Snart är vi där igen! Foto Herr Parfumista (c)

Så var det då nyårsafton igen och jag får inte ihop något stort, intelligent och sammanfattande inlägg över parfymåret som gått. Här kommer istället aktuella parfymtankar och liknande, kanske speglar det i sitt osorterade skick ända parfymåret 2011.

* Är den tvättmedelsnot av typen dyrt, lyxtvättmedel som vi numera känner i kreationer från nichehus som Maison Francis Kurkdjian, APOM pour Femme respektive APOM pour Homme, L'Eau Serge Lutens och Puredistance Antonia, ersättaren för den härligt tvåliga not som fanns i det sena sjuttio- och det tidiga åttitalets häftiga aldehydparfymer. Fast denna megasoapiness anses idag tydligen som daterad. Får bara vara en bråkdel som i Pradas Infusion de Fleur d'Oranger som ändå blir utskälld. Detta medans tvättmedelsnoten ändå slinker igenom, dock under en del kritik, men då mer utifrån att den tillhör "mainstream" än noten som sådan.

* Viktig info till alla Dior Homme älskare som vill hamstra originalversionen. Klipp ur kommentar från Pojkfröken som precis som vanligt har örnkoll på läget:

"Åh, Dior Homme! Jämförde originalet med reformuleringen nyligen och skillnaden är påtaglig, den mer klara irisnoten är inte där längre :(( men den är fortfarande bra, nevertheless. Versionerna skiljer sig åt gm att originalet har kromat "rör" och nyutgåvan har ett svart."

Alltså håll koll på rören!

* Appropå Dior, parfymhuset som personifierar varumärkesvanvård. Det sägs att man reformulerar om det mesta för närvarande, som jag nämnt i ett tidigare inlägg (våras/tidig sommar) om att man "tar hem" dofterna från de stora doftföretagen som äger själva formulan. När man sedan ska blanda själv måste man ändra ganska märkbart i kompositionen så att det inte kan klassas som ett plagiat av den formula som doftföretaget äger.

* Det är alltså med tanke på ovan inte särskilt konstigt att mötas av den trista nyheten att en av mina vinterfavoriter Dior Addict tydligen bara är en skugga av sitt forna jag, en flytande vålnad. Har själv inte doftat på reformuleringen men gjorde det med Dune vilket inte var någon trevlig upplevelse. Det positiva är att jag plötsligt sitter på en vintage Addict med en flaska från 2007.

* När det gäller alla Best of 2011 listor som precis publicerats så är de ganska lika i temat. Klart är i alla fall att jag måste sniffa på Bottega Veneta för den finns med på nästan varenda lista. Frågan är om den klår MPG:s Cuir Fetiche, det verkar som om färre har sniffat på den.

* Så till doften för aftonen, det blir fullt klart en hyllning till Mona. Antingen en skvätt av Oud eller Nuit Noire som jag hade nyårsafton för två år sedan. NN passar nyårsaftnar tycker jag. Tubereuse är också en runner up i det vårvinterliknande vädret.

* På tal om svenskars favoritämne vädret: Jag tycker att den varma vintern är très bien! Jag känner för att använda nästan alla delar av parfymgarderoben, undantag de allra lättast blommiga som typ Diorissimo men jag får säkert snart en dragning även till denna typ av doft. Det har ju börjat ljusna, i alla fall i teorin. De senaste två vargavintrarna har det blivt ett ganska ensidigt användande av orientaler och gourmander, dessa trevliga doftfamiljer får alltså tuff konkurrens den här vintersäsongen. Oj, nu känner jag plötsligt för en doft som jag förknippar med tidig vår: Donna Karan Gold.

* Nyårslöften, är så trött på detta, för de fallerar redan i slutet av januari varje år och slår snarare över åt andra hållet. De brukar vara: Nästan köpstopp på flaskor, prova de prover jag har mer och vara restriktiv med nya provanskaffningar. I år struntar jag i detta och kommer därmed säkert att lyckas bättre men parfym är ju mitt stora intresse so what the heck.....

* Har som sista projekt 2011 börjat twittra.Visserligen ännu ett tidskonsumerande moment i en vardag fylld av tidsbrist. Men det är ett bra format att sända iväg en och annan parfymerad tanke och väldigt lämpad för att få en överblick av mina SOTD:s (Scent Of To¨Day). Dessutom att sätt att träna på att bli mer kortfattad, har en tendens att bli långrandig när jag är inne i mitt favoritämne. Nu har jag just varit mer än lovligt långrandig och:

Jag önskar alla Parfymälskare (och eventuella andra som råkat hamna här) ett Gott Nytt 2012!

fredag 2 december 2011

Maison Francis Kurkdjian - APOM pour Femme

Bild: Satellite image of Lebanon in March 2002,
NASA (cc), Wikimedia commons

APOM eller "A Part Of Me" har fått sin olifactoriska inspiration från parfymören Francis Kurkdjians resor till sina förfäders hemland Libanon. I APOM har dofterna från apelsin- och cederträlundarna tolkats av mästerparfymören. APOM finns också i en herrversion där den stora skillnaden är att ylang-ylang ersatts av ambra.

APOM pour Femme är en doft som samtidigt som att den känns väldigt rent, modern, lite åt sköljmedelshållet men absolut inte stickigt eller billigt, har klara retrovibbar och ger associationer till trettiotalet. Apelsinblommenoten är frisk och klar samtidigt som den vilar i en kritig, kalkig nyans som ger en torr pudrighet till doften. Cederträet är lagom nedtonat och blir aldrig för skarpt eller stickigt som i bland är fallet. APOM är linjär i sin karaktär men ändå intressant då den pendlar fram och tillbaka under dagen mellan det moderna uttrycket med utflykter i retro inslaget. Doften är mycket starkare än det intryck man först får när den appliceras så varning för överdos.

APOM är en ren och elegant doft som passar till en krispigt vit skjorta särskilt vår och sommar men också för att pigga upp under den mörka årstiden. Perfekt för arbetsplatsen, den är inte svår eller påträngade, bara dosen hålls under kontroll. Jämfört med några andra ljusa apelsinblommedofter så är Pradas Infusion de Fleur d'Oranger sötare och mycket mer våt och tvålig, annars är dofterna ungefär lika ljusa i tonen och ungefär lika starka, Serge Lutens Fleurs d'Oranger mycket mer stort åttiotalsblommig och med större inslag av andra vita blommor som tuberrose och jasmin. Det är också något i stilen som påminner om en annan apelsinblommedominerad Kurkdjian-kreation, Fleur de Male för Jean Paul Gaultier men den senare är mer aromatisk och tyngre i strukturen. Sedan finns förstås också Elie Saab Le Parfum som är något av en budgettolkning av APOM. Recenserad i förra inlägget.

Sammanfattningsvis är APOM pour Femme väldigt användbar och en av de bästa apelsinblommedofterna i mitt tycke. En verklig favorit!

Betyg: 5

Noter: Apelsinblomma, ylang-ylang, cederträ.

måndag 10 oktober 2011

Chanel - No 19 Poudre

Bild: Iris aphylla Foto: Jerzy Opioła (cc)
some rights reserved, Wikimedia Commons

Jag vet, som parfymtyckare "ska" man inte vara positiv Chanel No 19 Poudre. En sådan blek och obalanserad komposition jämfört med gamla hederliga Chanel No 19. En ren pastisch på några andra dofter på marknaden, dessutom med kort hållbarhet under dagen. Skapad av seniorerna Polge (och ibland nämns även Sheldrake som medkreatör) som enligt vissa har tappat känslan och är helt ur tiden. Även andra är inte heller så positiva. Det finns faktiskt andra positiva, recensioner i bloggosfären också men om några av de "stora" är negativa så brukar många andra följa efter.

Kanske jag fäst mig vid de negativa reviewerna eftersom jag, mot förväntan, efter att ha läst dem, gillar Chanel No 19 Poudre. Egentligen kanske jag inte ska uttala mig i en review då jag bara "lätt-testat" No 19 Poudre; två sprits på vrist/underarm + på sticka från affären. Poudre inleds med irisnot, lite lätt morot skymtar på mig och sedan kommer en i mitt tycke ganska rejäl dos av apelsinblomma. En grönhet av någon slags galbanum light finns, det är inte den stränga, klassisika galbanumen som märks i Chanel No 19. Blommigheten fortsätter med jasmin och iris som landar i en myskig bas med lätta tonkabönanoter. Tonkan till trots tycker inte jag att Poudre är särskilt pudrig under hela sin utveckling. Däremot har den en lätt aldehydisk känsla och vissa aldehyder är just pudriga. Kritiken om att Poudre är fantasilös och bara en mix av redan existrande storsäljare kan jag i och för sig hålla med om. För visst finns där Infusion d'Iris, lite Infusion de Fleur d'Orangers, lite Bas de Soie och en textur som påminner om Esprit d'Oscar. När det gäller släktskapet till  Chanel No 19 så tycker jag att de inte är särskilt lika, det är två gröna tolkningar med iris. Jag tycker inte heller att de behöver vara lika, som jag förstår det har man av komersiella skäl lånat No 19:s gångbara namn precis som i fallen Chanel No 5 Eau Premiere och i Cristalle Eau Verte. Den förra har ganska stora likheter med Chanel No 5 medan den senare är en egen doft, precis som Poudre. Hållbarheten anser jag inte att det är något fel på, på doftstickan håller den tämligen ofragmenterad över en vecka. Jag tycker inte heller att Poudre klappar i hop och att allt som blir kvar är en modern, vit myskighet. Det som jag bär med mig är ljus iris, neroli och mysk.

Summa sumarum är Chanel No 19 Poudre en elegant, glad och bärbar doft. Perfekt parfym om dagen i till exempel jobbsammanhang.

Betyg: 4+

Noter: Neroli, galbanum, mandarin, iris, jasmin, vetiver, mysk, tonkaböna.

måndag 16 maj 2011

Mona di Orio - Jabu

Bild: Orange blossom and oranges, photo taken by Ellen Levy Finch (c)
Wikimedia Commons, some rights reserved.

For an english version, scroll down to the previous post.

Mona di Orios Jabu domineras av apelsinblomma men har samtidigt andra djupare nyanser än många andra inom genren. Jabu betyder glädje på Zulu och 10 % av intäkterna från Jabu går till ett hjälpprojekt för HIV-smittade mödrar och barn i Afrika. Det är många som dissar Mona di Orios dofter men jag gillar de flesta. Jag dras ibland till och med till mitt prov av den svåra, gröna Amyitis. Jabu är en betydligt mer lättburen doft än Amyitis.

Jabu är en varm och omfamnande doft. Den har en del likheter med Pradas Infusion de Fleur d'Oranger men Pradan som är en EDT är mer transparent och väldigt tvålig (på mig). Jabu känns mer diskret elegant, som en mjukare, tätare och liksom fetare apelsinblommedoft. Den har också mindre projektion, kanske på grund av högre koncentration, den är en EDP och troligen mer inslag av naturliga ingredienser. IdFdO är mycket mer högljudd och känns mer i karaktären som en badprodukt. Jabu har många andra noter som samspelar med apelsinblomman. En bit in i doften känns tydligt en fas med myrra, den friska champinjonliknande noten från Serge Lutens La Myrrhe anas. där apelsinblomman hela tiden finns med i skiftande nyanser och en viss brödig ton. Basen är en varm, len mix av honung och (fortfarande) myrra. I det här stadiet påminner Jabu mycket en del om Annick Goutals Myrrhe Ardente. Doften sitter bra, spår av myrra anas morgonen därpå.

Jabu är en doft att bli glad av och som framkallar känslan av riktigt varmt och soligt väder. Jag tycker att Jabu kan bäras året om, som en värmare på vintern och på sommaren som en doft som pallar trycket för lite hetta utan att försvinna efter några timmar. Jabu är en riktig komfortdoft som jag gärna skulle vilja ha mer än ett prov av.

Betyg: 5

Noter: Petit grain, apelsinblomma, ros, kokosnöt, benzoin, honung, plommon, amyris (en citronträds besläktad buskväxt vars kåda är starkt doftande och ibland används som ett urvattnat substitut för sandelträ)

fredag 27 augusti 2010

Keiko Mecheri - Tarifa

Den amerikanska konstnären och parfymskaparen Keiko Mecheri har sedan länge en lång linje med dofter. Nyligen gavs en citrusserie ut och dagens provning Tarifa , döpt efter staden på spanska solkusten, är en apelsinblommedominerad citrusdoft.
Tarifa inleds med en topp som påminner mig mycket om Lostmarc'hs lavendeldominerade doft L'Eau de l'Hermine. Där finns de vanliga noterna i en apelsinblommedoft: Bergamott, petit grain, apelsinblomma, neroli och de fortsätter att dominera även i mellanregistret. I basen finns känns mysk och lite ambra. Enligt beskrivnngen ingår kryddor, men dem känner jag inte mycket av. Det myskiga påminner något om mysken i Mugler Cologne.
Tarifa är en linjär doft som luktar likadant hela dagen. Välgjord och balanserad men inte särskilt spännande eller utmanande. En bra doft att ta till när man inte vet vad man ska väljs och inte vill sticka ut men ändå lukta mycket bra och inte kemifabrik. Rent personligen gillar jag i apelsinblommegenren Pradas av många bespottade Infusion de Fleur d'Oranger bättre. Den liknar i och för sig inte Tarifa särskilt mycket, Tarifa saknar tvålighet överhuvudtaget.  IdFd'O sticker ut på ett annat sätt i sin karaktäristiska tvålighet som skapar en häftig retrokänsla.

Betyg : 3