Visar inlägg med etikett Hasu-no-Hana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hasu-no-Hana. Visa alla inlägg

torsdag 28 november 2013

Oriza L.Legrand - Jardins D'Armide

Picture: A rose from Armidas garden
Painting by Marie Spartali Stillman (1894)
Wikimedia commons
The original  Jardins D'Armide was released in 1905 and the current version is an interpretation of the original that preserves the old school feeling in a contemporary wearable way. The re-working is performed by Oriza L.Legrand houseperfumer Hugo Lambert. Jardins D'Armide is inspired of the garden in the story of Armida, a sacaran sorceress who during the First Crusade captured the Roman soldier Rinaldo and created an enchanted garden where she held him a lovesick prisoner. 

Jardins D'Armide starts dry powdery with a furry note, but in the same time a bit cold, like the texture and feeling of an orchid. A sweet note, reminding me of candy also appears in a very pleasanst way. The roses are dry, like dried rose petals, and a bit tart. When Jardins D'Armide developes a wellblanced, still cool, slight spicy, flowery heart appears soon followed by supporting sweeter and warmer notes. For a short while a very realsitic almond note glimpses by followed by powdry tonka and a pleasant musky base in which an almost geraniumgreen, tart note are apperant on my skin. The powder of Jardins D'Armide is not dominating, it's not the heavy powdery/soapy aldehydes of for example Lorenzo Villoresi Teint de Neige or Cartier Baiser Volé, the powder is just an accent, not the theme of the whole parfume. Jardins D'Armide is a retro perfume that in apperance somehow reminds me of one of the Grossmiths I think it is Hasu-no-Hana that comes to my mind. Another perfume which is more close in what it smells like is Profumi del Forte Roma Imperiale but without the slight dirty notes which is lurking in the latter.
Picture: Jardins D'Armide -another tempting bottle
from Oriza L.Legrand
Photo: PR Oriza L.Legrand (c)
As all Orizas, a wellblended and balanced perfume, Jardins D'Armide has a distinct sillage and longevity up to 24h even if discrete trails at that stage. A powerfragrance with a demanding appeal, appropriate for most elegant occasions but also in small doses, for officewear.

Rating: 4

Notes: Dry potpourri rose, orange blossom, iris powder, iris, violet, wisteria, carnation, honey, almond, tonka been, musk

Sample avaible at Fragrance & Art

måndag 15 april 2013

Grossmith - Golden Chypre

Picture: Golden Chypre,
a part of the Black  Label  Collection
Photo: PR Grossmith
Golden Chypre is one of the four initial releases in the new Black Label line from the venerable British house of Grossmith. Earlier Grossmith (among others) has released contemporary interpretations of the old classics of the house, such beautiful frags as Shem-el-Nessim Phul-Nana, Hasu-no-Hana and Betrothal. Golden Chypre is created by Trevor Nicholl.

Golden Chypre starts spicy airy with a clearly detectable but still transparant cardamom sourronded by smooth spicies and a sparkling citrusnote. The citrusnote could still be recognized when Golden Chypre reaches its middlenotes where light flowery notes appears perfectyl blended with discrete notes of patchouli and vetiver. The patchouli, which is a bearing note in most contemporary so called chypres is not as emphasized as in most of those creations, it's so wellbalanced that it is difficult to discern as a separate note. All this is is resting on an elegant, smooth musky base blended with wood and resins.

Golden Chypre is a wellbehaved fragrance which is a pleasure to wear with its high quality ingredients and its wellbalanced structure. It's not a exciting and challenging fragrance but it creates confidece to the wearer in its less-is-more styled elegance. Perfect for the office and for lunching at an elegant restaurant especially in spring and summer. Sillage is close and longevity is for about 24h.

Golden Chypre is an example that well made fragrances are still possible to create even with the though restrictions coming. A common feature for many of the fragrances created the latest year, just as Golden Chypre, is their fleeting characters which I assume is the result of cutting down the quantity used of many ingredients or having to avoid others.

Those who like fragrances in the elegant style of Chanel No 22, Chanel 1932, Puredistance Opardu and Parfums MDCI Chypre Palatin will probably also appreciate Grossmith Golden Chypre.

Rating: 4

Notes: Cardamom, nutmeg, orange, bergamot, rose, geranium, heliotrophe, vetiver, patchouli, amber, musk, labdanum, wood

Thanks to Fragrances & Art  for the sample to test.

söndag 25 december 2011

Grossmith - Betrothal

Bild: Mary (as Princess of Wales) 1902
Wikimedia commons

Grossmiths Betrothal, ursprungligen skapad av det engelska parfymhuset Grossmith för den blivande drottning Mary  (Mary av Teck) till hennes bröllop 1893 med den bilvande kung George V. Lagom till William och Kates bröllop i våras tog man med hjälp av parfymkännaren Roja Dove fram en nutida version av den gamla örtigt, lätt animaliskt, blommiga formulan. I alla fall är det så den doftar nu enligt mitt tycke. Klassiska, lite mörka blommor med en frisk, kyligt mörk örtighet/ormbunksnot not som jag känner igen från Grossmiths tidigare utgivna nyversion av Phul-Nana . Kanske är det denna fourgéton i basen som är Grossmiths signum? Det finns också en lätt animalisk not i Betrothal men den blir aldrig lortig, vulgär eller dominant. Den finns bara där för att balansera ut de ädla blommorna och den friska, kyliga örtigheten. En ren, osöt vanilj skymtar också i basen och den tydligare precis i sluttampen av Betrothal.

Betrothal är en elegant och välbalanserad doft som enligt Herr Parfumista inte alls doftar tant, vilket brukar vara en replik som kommer titt som tätt när jag provar någon äldre klassiker. Betrothal är inte särskilt somrig även om den passar sommarkvällar och svala dagar. Den passar lika bra på vintern till exempel en grön jul som denna. Betrothal är diskret och har en på något sätt avslappnande effekt och det är spännande att sniffa in dess olika facetter. Den håller bra en tuff dag som julafton och detta trots att jag bara duttat ut lite från ett 1 ml splashrör. Vid elva tolv på kvällen fanns fortfarande ett interssant ackord kvar där särskilt vaniljen tonat fram.

Betrothal är den av Grossmiths dofter som jag har provat som jag tycker bäst om, förutom Phul-Nana se reviewer av Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana. Eller också har min nästa mognat när det gäller Grossmiths gammaeldags men ändå tidlösa stil. Ska leta fram mina prover av Phul-Nana, Shem-el-Nessim och Hasu-no-Hana och re-testa, kanske jag får en annan upplevelse av dem idag än för snart ett år sedan.
Provet av Betrothal kommer från Fragrance & Art .

Betyg: 4+

Noter: Citrus, jasmin, apelsinblomma, ylang-ylang, heliotrophe, ros, vetiver, civet, vanilj.

fredag 21 januari 2011

Grossmith - Sammanfattning

Bild: Buckingham Palace 1837
by J Woods after a picture by Hablot Browne and R Garland

Att prova Grossmiths parfymer Hasu-no-Hana, Phul-Nana och Shem-el-Nessim är att ge sig ut på en historisk utflykt och det är viktigt att vara på "vintagehumör" när man gör det. Tänk det sena artonhundratalets mode med turnyrer och korsetter. Grossmiths dofter fångar en helt annan tidsanda (huset startade så tidigt som 1835) och har inte mycket gemensamt med de dofter som skapas idag, inte ens av niche-husen. Detta kombinerat med dofternas höga kvalitet gör det mycket spännande att prova dem. Men på något sätt kräver de att man känner sig drömmande, mellankolisk eller nostalgisk,  Grossmiths parfymer är inte några vardags parfymer, så vida man inte ständigt befinner sig i den drömmande mooden. Att testa parfymerna kan också liknas med att befinna sig på ett museum och ta till sig av det som varit. För den som är ordentligt parfymintresserad är det definitivt värt att prova dofterna, bland annat för att få den här historiska vinklingen.

Det är också intressant att prova Grossmiths dofter eftersom de väcker så olika reaktioner hos olika "doftare", vissa håller dem mycket högt andra anser att de borde ha fått fortsätta att vila i frid. Många har recenserat de här dofterna varav flera finns i min "bloggroll" så leta gärna där efter andras intryck.
Dofter som väcker motstridiga känslor brukar ha unika kvaliteter och Grossmiths dofter tillhör onekligen den kategorin. Så till ett sammanvägt betyg: När det gäller kvaliteten får de absolut en 5:a från mig men när det gäller bärbarheten vinklat efter hur de passar mig och min sammanlagada upplevelse en 3 - 4:a. På mig börjar alla dofterna mer lovande än hur de avslutas, de håller inte riktigt hela resan igenom. De blir liksom lite "platta" vilket kan ha att göra med att man använt mycket naturliga ingredienser, naturingredienser har ofta den egenheten, de behöver ett lyft av "kemikalier".  Det slutliga intrycket av respektive doft blir ganska neutralt relativt de förhoppningar som både topnnoterna och för den del även hela doftkonceptet ger. Och jag vill att en doft ska engagera mig ända ner till sista basnotsnivå, iallafall  om den befinner sig i den här prisklassen. Det kan förstås bero på att jag har en bit kvar i min olifactoriska utveckling men jag har märkt att jag generellt dras mer till dofter som är mer moderna i sin struktur.

Kvaliteten och det spännande greppet att försöka återskapa historiska dofter*), även om de så klart inte luktar lika men ger en idé om hur de doftade, överväger ändå så det helt subjektiva, sammanvägda betyget blir: 4 +

*) Idéen att återskapa historiska dofter har många anammat, Tèo Cabanel återupplivade 2005 det sedan länge nedlagda husets dofter även om det skedde genom en nutida näsas tolkning, Jean-Francois Latty.

torsdag 20 januari 2011

Grossmith - Hasu-no-Hana

Bild: A Jersey Lily, portrait of Lillie Langtry
John Everett Millais (1878)

Slutligen den äldsta av Grossmiths återupplivade dofter, den orientaliskt blommiga Hasu-no-Hana från 1888. Doften beskriver den japanska loutsliljan. Fortsätter bildmässigt på temat den victorianska eran, med porträtt av Edward VII älskarinna, liljan från Jersy, skådespelerskan Lily Langtry.

Hasu-no-Hana inleds bland annat med den i klassiska parfymer så typiska bergamotten. I mellanregistret finns olika blommor som tllsammans ska ge doften av den japanska liljan. Mellanregistret är lätt kryddigt och mörkt liljligt på mig, även liljenoten är lätt. I basnoten finns något som påminner om den doft som uppstår i luften runt omkring när man luktar på flera klassiska guerlainer i bi-flaskorna på något flott parfymeri på kontinenten. Kryddigheten finns dröjer sig länge bland basnoterna och pudras till av tonkabönan. Hasu-no-Hana är en diskret, högkvalitativ och elegant doft som på mig tyvärr blir ganska intetsägande på mig. Kanske har jag underapplicerat och borde ha tagit en större dos men jag vill att provet ska räcka till en provning till för ytterligare utvärdering. Hasnu-no-Hana framkallar inga andra bilder än en ganska mörkt färgad, spräcklig lilja med mörkrött pollen i mitten. De färger som doften ger associationer till är pudrig mörkt brunrött och mörkt orange. Herr Parfumista tycker att doften är lite herrig, och det finns faktiskt en nyans som påminner om em klassisk herrdoft, kommer bara inte på vilken.

Betyg: 4

tisdag 18 januari 2011

Grossmith - Shem-el-Nessim



Kronprinsessan Margareta av Sverige  (Princess Margaret of Connaught)
Foto från Bernadottebiblioteket

Grossmith är ett av de äldsta brittiska parfymhus som startade 1835 men som lades ned någon gång under mitten av nittonhundratalet. Nu är huset åter i grundarfamiljens ägo och 2009 återutgav man tre av sina dofter: Hasu-no-Hana, Phul-Nana och Shem-el-Nessim. Det som gjort mig så nyfiken att testa Grossmiths dofter är att jag genom dem kan få en känsla för hur parfymerna doftade före första världskriget. Det får jag i och för sig när jag sniffar tidiga Guerlain, för trots att de reformulerats många gånger så finns ändå tidsandan kvar i till exempel L'Heure Bleue.

Just L'Heure Bleue är den perfekta entrèn till reviewen av Shem-el-Nessim som betyder ungefär "doft i brisen". Shem-el-Nessim är den yngsta av de tre återutgivna dofterna, den kom 1906 och är inspirerad av Egypten, av en vattenfestival på Nilen. Jag tycker att fotot av kungens farmor kronprinsessan Margareta (född brittisk prinsessa) passar utmärkt eftersom hon träffade den dåvarande arvprinsen och långt senare kungen Gustaf VI Adolf under en arkeologisk expedition i Egypten några år tidigare.

Shem-el-Nessim är en varm, pudrig och fint balanserad floriental. De på mig dominerande noterna är den klassiska bergamotten i starten, bergamott är en av de noter som ger den där riktigt klassiska lite "tantiga" tonen i en parfym. Några andra kommer sedan: Iris kombinerad med heliotrophe som dominerar med en väl avvägd vanilj i basen. Ingredienserna är av hög kvalitet, inget skarpt och kantigt utan pudriga och avrundade som flyter i varandra. Irisen är själva blomman, inte roten, och en av de bästa iris-blomme noter jag doftat, skymtar fram då och då ett tag i mellanregistret. Jag riktigt känner blomman och lite av de gröna bladen. Heliotrophen är mjuk och pudrig i sin karaktär och de båda noterna interagerar på ett sätt som de kanske ursprungligen gjorde i L'Heure Bleue men som förstörts av alla förbilligande reformuleringar. Kort sagt Shem-el-Nessim doftar ungefär som jag inbillar mig att L'HB gjorde.

Eftersom Shem-el-Nessim kom ut hela sex år innan L'HB antar jag att den här typen av floriental var ganska vanlig på den tiden och att L'HB när den kom alltså inte var särskilt originell. Det är bara det att L'HB är den enda (?) av dofterna som överlevt och funnits på marknaden alla år sedan den kom ut, troligen för att den tillhör det stora och så berömda huset Guerlain.

Tyvärr så fungerar Shem-el-Nessim precis som i fallet L'Heure Bleue inte med min hudkemi så det är inte rättvist att betygsätta den efter hur den luktar på mig, dvs så kallad "tant-doft" men det färgar förstås betyget en hel del. När det gäller kvalitet och stämning är betyget fem, när det gäller hur den passar mig och originalitet så är det tre.

Sammanfattningsvis en högkvalitativ, elegant men inte så originell doft i det som herr Parfumista kallar "tant-genren". EDP:n. Sitter bra under dagen ända in på natten.

Betyg:: 3+