Visar inlägg med etikett Epic Man. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Epic Man. Visa alla inlägg

måndag 19 mars 2012

Amouage - Opus VI

Picture: Sichuan pepper. Photo: Chameleon (cc)
Wikimedia commons, some rights reserved

For a later impression of Opus VI, scroll down.
Opus VI is the latest creation (haven't found out by who it's created) in the fast expanding Library Collection of Amouage. Regarding Amouage, my preferences so far is by the main Amouage perfumeline, even if I  really appreciate Opus I and Opus III from the Library Collection.

Opus VI is said to be an ambre, leather, woody compositon and although these notes are present in the composition, they are overall far surpassed by other notes. Not surprising Opus VI opens with a beautiful almost airy ambery note supported by the typical Amouage frankincense-housenote. The incense note advances rapidly supported by strong sichuan pepper at the expense of the pleasant amber and the incense/pepper are soon the stars of the show. The intense incense stage is continuing for hours, supported by pepper and other distinctive spicy/woody notes. When Opus VI reaches the basenotes the pepper/incense calms down, but are still clearly present when hints of the subtle amber comes thorugh  together with wiffs of a well modulated patchouli and sandalwood. The ambernote becomes more distinctive ande the incense/pepper balanced the more the basenotes developes. There is also an almost paperlike, very dry note which probably derives from the vanillanote that I can also detect during the latest stages of the drydown. The latest stages are my favourite parts of Opus VI.

Overall Opus VI is a good fragrance, by superior ingredients. That despite of that Opus VI to my untrained nose maybe is a bit unbalanced as the incense and peppernotes are allowed to dominate the composition almost compleatly. To the price of EUR 275 I also expect something more original. I have already smelled a bunch of similar perfumes as: Montale Dark Oud (peppery with sandalwood), Carner Barcelona Cuirs (peppery spicy leather), Montale Aoud Musk (peppery with musk) and also within the Opus line Opus II (peppery aromatic) and the most similar of all, Amouages Epic Man which bears some greener notes. The peppery anorectic amber Opus VI  definitely provides a good alternative in this genre of fragrances and it's of course up to the wearer to find out which one that best suits the personal taste.

Opus VI is wearable, both for business and pleasure, year around expect in the warmest summertemperatures. It's a unisex fragrance that to my nose slightly lends towards the masculine territory.

Rating: 3+ (March 2012) Rating  5 (May 2012) Reassessment - A few months later I suddenly adore Opus VI. I think the dosage is the key to Opus VI. With only one spritz applied a lovely, almost soapy, oudy, spicy, ambery quality appears. I also smell a note similar to dark and dry choclate and the sandalwood note is obvious but anyway doesn't take the center. Very well blended and so beautiful even if not the most original creation.

Notes: Bay, frankincense, sichuan pepper, nagarmotha, silk wine, patchouli, sandalwood, labdanum, amber

Thanks to Amouage for providing a sample to test.

lördag 5 februari 2011

Topplista - Vinterdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Den stora internationella parfymbloggarmaffian har nu publicerat sina listor över vinterdofter. Det inspirerar förstås till ett inlägg. Det enda problemet är att jag i år har fnattat runt bland de flesta doftkategorier, den där riktiga vinterdoftskänslan försvann redan runt jul. Dessutom provar jag mest prover, alltså flyktiga bekantskaper. Så den här lilla listan är snarare en bild av vad jag gillar just nu, fram-och-tillbaka-vintern 2011, både när det gäller väder och parfym.

Spellbound (Estee Lauder): Gammal trotjänare i mitt stall. Har haft den sedan den kom ut under tidigt nittiotal och håvat in en hel del beröm. Stor amerikan i den kryddigt florala orientala skolan. Kardemumma och annan kryddighet över bland annat ros och gardenia. Några sprits håller ett dygn. Love it!
Le Mimosa (Annick Goutal): Trots mindre bra hållbarhet på huden under dagen, är LM en fin och mycket kvinnlig komposition vars gyllene värme ger hopp om vår och sommar. Persika och mimosa i fin harmoni, se review häromdagen.
Epic Man (Amouage): Elegant oriental med torr kryddighet och en mycket lätt oudnot över rökelse och olika träslag. Fullt klart en unisexdoft i min lilla värld.
Chanel No 5 Parfum (Chanel): Sprudlande aldehyder i denna klassiska doft som ger mig bilder av  marmor och kristallklart vatten.
Beige (Chanel): Mycket kvinnlig och elegant blommig med en väl balanserad syrenton, något som inte är helt vanligt. Ljus och upplyftande ger den hopp om våren. Stort tack till en viss parfymvän för möjligheten till decant av denna pärla.

En trend jag kan se är att jag vill ha rätt distinkta dofter med en intressant utveckling och som sitter hela dagen (förlåt AG). De får också gärna vara stora och märkas, inte små ängsliga skapelser som är rädda att sticka ut från den ordinarie doftmattan.

Vilka är dina vinterfavoriter?

tisdag 10 augusti 2010

Amouage Opus I,II,III

Så sitter jag nu här, trots försök att spjärna emot,  fångad av Opus! Tyvärr, tyvärr verkar det inte som om Amouage har passerat sin höjdpunkt som jag "hoppades" i föregående inlägg. I det följande beskrivs intryck efter att ha doftat på stickor samt intrycken från pågående provning av den jag gillade bäst. Det är alltså inte någon review baserad på ett "analyserande bärande" utan spontana, första intryck.
Rent generellt kan jag nog tycka att Opusarna är ett steg för Amouage att flirta med en bredare kundgrupp. Ingen ger ett lika traditionellt Amouage-bombastiskt intryck som tex Gold, Dia och Epic. Det här är mjukare, snällare dofter som smälter in på ett sätt så att de tilltalar fler. Mer västerländskt anpassade kan man kanske säga. Det är som vanligt med Amouage högkvalitativa ingredienser och en intressant utveckling, i alla fall i den jag testar på huden. Man väntar liksom på vad som ska komma runt hörnet. Även om jag är väldigt fötjust i vissa av de bombatiska ( särskilt Epic) så tilltalas jag mycket av Opusarna och särskilt då:
Opus I: En doft i genren modern chypre. Opus I är den som jag provar just nu då den tilltalade mig mest från doftstickan. Och den tilltalar mig desvärre väldigt mycket, den har en egen tonalitet med inslag av en mjuk kardemumma som är mycket fin. Det finns också något som påminner om något från min barndom, närmare bestämt en nagelbandssalva med en speciell ros-ton som min mamma hade. Henns farmor i sin tur hade haft den så produkten i fråga (minns inte vad den heter) borde vara bortåt hundra år i alla fall. Ska bli spännande att se om Opus I håller ihop ordentligt framåt kvällskvisten. Eftersom den är så mycket mildare och diskret än de traditionella Amouagerna finns viss risk att hållbarheten under dagen inte är lika bra.
Opus II: Den mest unisex, åt det manliga hållet i trion. En finstämd, lite hög och ren incensedoft. Inget som sticker ut men den höga kvaliteten märks tydligt, den blir aldrig för tjock eller tät. Men har man redan en del incensedofter så blir den här lite av en repris. Klassad som en aromatisk doft av Amouage.
Opus III: Är nästa Opus ut för testning på huden. Från stickan känns den mer kompakt, hoptryckt, tät och lite åt det gourmandiga hållet men samtididgt inte så söt. På  stickan har den inte samma egna identitet som Opus I. Men det är något som kan ändras när den kommer på plats för att utvecklas på huden. Klassad som en floral-oriental av Amouage.
Får se om jag satsar på trean i morgon eller om jag behöver Amouage-paus. Det är småjobbigt att utvärdera sådana här  komplexa dofter där det gäller att ha samlat alla intryck innan provet är slut. Rapport om slutklämmen på I:an följer också.