Visar inlägg med etikett Candy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Candy. Visa alla inlägg

måndag 28 oktober 2013

Guerlain - Tonka Imperiale

Picture: Roman Emperors
Source: http://vaticanarthistoriantours.com

Tonka Imperiale is one of the later creations in the Guerlian exclusiveline L’Art et la Matière. Tonka Imperiale is a true warm and slight, gourmand sweet oriental, created by the Guerlain houseperfumer Thierry Wasser.

Tonka Imperiale starts with a warm, sweet but in the same time light and subtle, a bit powdery accord of tonka been. After a while a very balanced note that reminds me of a rounded cedarwood note appears, maybe it's one of the woody notes or maybe it's the mix of wood, herbs and spices that induces this impression. An almost liquorlike note of tobacco, balanced with light, almost not detectable flowers appears and contrasts after a while with "fresher" colder, balmy notes of incense and fir. As in all of the L’Art et la Matière fragrances I have tried so far, the ingedients are so well balanced, rounded and fine tuned that there is hard to distinugue them separately from each other. Tonka Imperiale is no exception It's a very well crafted fragrance with gourmand undertones. In the basenotes there is a slight powdery caramelnote, similar to the one in Prada Candy (in swedish) but darker, less sweet and a bit stronger. In Tonka Imperiale the tonkabeen is not combined with vanilla which is common, and that probably tempers the sweetness to a pleasant, moderate level. In the texture Tonka Imperiale has similarities with the elegant immortelledominated Guerlain Cuir Beluga, it's like a pushier, more masculine (even if unisex) interpreation of a similar theme. Both are beautiful fragrances but Cuir Beluga to my nose, is a bit more original.

Tonka Imperiale is perfect for autumn, winter and the chilly early spring. Even if moderatly sweet I suspect it could be overhelming in warm summerdays. Tonka Imperiale is a true comfort fragrance, it's not overpowering if applied with care and therefore a perfect officescent that brings comfort also to other than the wearer. Sillage is medium and longevity for 24h.

Those who likes the fragrances mentioned above as also Carner Barcelona Tardes, Parfumerie Generale Tonkamande, Etro Heliotrophe and Parfums Nicolaï Kiss me tender , even if the two latter is more floral, will also like Tonka Imperiale

Rating: 4

Notes: Bergamot, rosemary, jasmine, almond, tonkabeen, tobacco, incense, cedar, pine

torsdag 11 juli 2013

Oliver & Co - Resina

Picture: Resin from pine
Photo: Meanos (cc) Wikimedia Commons,
some rights reserved
Resina is a natural smelling balsamic, spicy aromatic blend from spanish nichehouse Oliver & Co and as all the fragrances created by the owner of the house; Oliver Valverde.

Resina starts with the balsamic wowen plasternote that I like so much and which is distinct during the whole dry down in Comme des Garcons Jaisalmer but in Resina it soon withdraws from the centerstage as also a almost medical aromatic blast. Then a phase with balsamic, light spicy, unsweet caramellic and light woody notes appears, the ingredients seems almost seamless blended and the fragrances is soft and less aromatic. In this stage Resina gives me the impression of a non-sweet version of Prada Candy (swe) with a note that is very close to sandalwood (but as this ingredient is not listed it has to the skillful blending that creates this effect) instead of the sweet powdery benzoin in Candy. The overall impression of Resina is a natural smelling, warm and comforting fragrance with interesting twists from the spices and resins.

Even if wearable year around Resina IMO is the most cold season friendly fragrance from Oliver & Co. Its non-swetness makes it also possible to wear during the summer even if the warmest days should be avoided.
Longevity is great, 24h and sillage is medium. Beside Mousse, Resina until now is my favorite Olvier & Co fragrance. But who knows, further testings might change this order :-)

Rating. 4+

Notes: Tolu balsam, elemi, myrrh, labdanum, opoponax, jasmine sambac, incense, benzoin, coffee, flame tree, mace, rooibos tea, tonka bean, star anise

fredag 30 mars 2012

Huitième Art - Sucre d'Ebene

Bild: Venezuelan sugar cane (Saccharum) harvested for processing
Foto: Rufino Uribe (cc) Wikimedia commons, some rights reserved

For review in english, scroll down

I Sucre d'Ebene har Pierre Guillaume verkligen lyckats framhäva just socker. Det är ett lagom sött, inte så raffinerat (i meningen renat) utan ett mörkt socker i oregelbundna bitar som karvats av från en sockerklump. Efter ett tag känns det som om sockret är upphettat och krystalliserat över en créme bruleé, en behaglig dessertkänsla infinner sig. Sockret och bruleén varar sedan tämligen linjärt under hela dagen, det ska finnas trä i basen och det finns säkert där för att väga upp sötman. Spåren av kåda, benzoin, är i så fall tydligare.

Det finns något i Sucre d'Ebene som påminnner om Pradas Candy, troligen är det båda dofternas anknytning till sötsaker. Candy upplever jag som ljusare, pudrigare och lättare medan Sucre d'Ebene är en tätare och mörkare komposition. En annan doft som det finns likheter med är den dammiga pappersnoten i Boucherons Trouble. Sucre d'Ebene är en riktig komfortdoft i kallt och ruggigt väder. Den har god hållbarhet och passar dagtid i de flesta sammanhang. Provet kommer från Fragrance & Art

In Sucre d'Ebene, Pierre Guillaume really managed to highlight the texture of sugar. It is not the refined white sugar but a moderately sweet, dark sugar carved in irregular pieces from a sugar loaf. After a while it feels just as if the sugar is heated up and is crystalized over a creme brulee, a pleasant feeling of a smooth dessert arises. The sugar and brulée lasts then fairly linear throughout the day, with wood  added in the base to offset the sweetness. There is also clear traces of resiny notes as for exemple some powdery benzoin.

There is something in Sucre d'Ebene that's remindes me of Prada Candy, probably that both scents are associated with sweets. I find Candy to be lighter and more powdery , while Sucre d'Ebene is a denser and darker composition. In Sucre d'Ebene, although sweet, I also (oddly) feel traces of the dusty paper note of Trouble Boucheron . Sucre d'Ebene is a real comfort scent in cold and chilly weather. The longevity is good and it is suitable for daytime wear in most contexts. The sample comes from
Fragrance & Art


Rating: 4

Notes Socker, benzoin, trä/sugar, benzoin,woody notes

fredag 27 januari 2012

Huitième Art - Ambre Ceruleen

Bild: Chinese Crested Dog - Powderpuff
Foto: Tommy Gildseth (cc) Wikimedia Commons, some rights reserved

For summary in english, scroll down. 

Känns som den gode Pierre Guillaume haft lite för bråttom är han blandat ihop Ambre Ceruleen. I och för sig en helt annan stil en hans utmanande L'Ombre Fauve (se review häromdagen) för Parfumerie Générale Private Collection men ändå. En lätt och ljus, lite retropudrig ambra som efter toppnoterna stannar kvar i samma ackord resten av dagen. Mysig och mjuk som en angoratröja att burra in sig i en kall dag men doften tillför ingenting. Tankarna går till Molinards Ambre när det gäller framtoningen, men Molinards Ambre är mer originell med sin kristalliserade, karamellnot. Även Pradas Candy dyker upp i den inre biografen, men den är i mitt tycke mer intressant som helhet. Konstigt nog anges inte ambra som ingrediens men ambra ackord tas fram av variationer på orientaliska ackord, här finns benzoin, tonkaböna och sandelträ. Labdanum och cistus är, om jag inte missminner mig, komponenter som brukar finnas med i mörkare ambraackord.

Summa sumarum: Ambre Ceruleen är en helt ok lätt ambradoft, icke påträngande och bärbar överallt, när som helst, utom när det är varmt på sommaren. Provet kommer från Fragrance & Art

Over all Ambre Ceruleen is a quite ok light amberstyled scent, non-intrusive and wearable anywhere, anytime, except when it is hot in the summer. The clean and innocent Ambre Ceruleen is the direct opposite to PG:s dirty amber L'Ombre Fauve, reviewed earlier this week. Ambre Ceruleen has some similarities with Molinards Ambre but I think that one is more interesting with it's caramelized note. Also Pradas Candy comes to my mind but as more complex and interesting than the well-adjusted, well-blended, cute, angora puffy Ambre Ceruleen. Ambre Ceruleen is a good choice to those who want at light, proper and clean amber that is comforting and doesn't disturb anyone. The sample tested comes from Fragrance & Art 

Rating: 3

Noter: Verbena, tonkabönor, sandelträ, opoponax /verbena, tonkabeen, sandalwood, opoponax

måndag 26 september 2011

Prada – Candy

Bild: A photograph of Butter Tablet. Foto:Serafim Whipp,
(cc) Wikimedia commons

Med Pradas Candy var det många som förväntade sig att Pradas eminenta husnäsa Daniela Andrier skulle ha skapat en ny inriktning för husets dofter. När det gäller den kitschiga kartongen och flaskan stämmer det, de är inte traditionellt ”Prada-kompatibla”. När det gäller själva doften, stämmer det (som tur är) inte. Även om Candy är något sötare än tidigare releaser så känns den typiska Pradabasen med husnoten ljust träig iris igen från första spritsen tills det att basen torkat ut.

Precis i starten finns det en tydlig och snabbt förbiflygande not av Infusion d’Iris, något som skapar igenkänning och trygghet för bäraren. I toppen, som brygga till mellanregistret, finns en träig not som påminner om doften av en torr vedklabbe som man precis fjuttat på. Sedan inträder en fas som är klassisk men tolkad på ett modernt, skalat, lite lätt syntetiskt, sätt: En pudrig, kittig och lätt kådighet, Candy sägs i storytellingen bestå av höga doser benzoin, som ger en slags läppstiftkänsla. Detta övergår sedan i det diskret karamelliga som ändå givit doften sitt namn.  Det karamelliga är lagom sött och påminner om de hårda, ljust kolafärgade, pudrade, karameller som säljs(såldes?) i en grå, rund plåtburk, minns inte vad de heter. Toffèe någonting? Doften stannar sedan i karamellfasen under resten av dagen även om ibland noterna av hett, torrt trä och stänk av Infusion d’Iris snabbt kan anas.

Candy ger trots sina ingredienser, ett traditionellt Prada-kyligt intryck och är alltså i mitt tycke inget nyskapande för linjen. Det är, trots kyligheten, fråga om en riktig komfortdoft som inte kräver så mycket av bäraren. Projektionen är strax under medel och hållbarheten under dagen är ganska bra. Hållbarheten räcker inte riktigt ända fram det vill säga att den doftar ofragmenterat efter en hel dags bärande, men nästan. Likheter ser jag främst med Pradas övriga Daniela Andrier dofter, Candy ger mig en liknande känsla som L’Eau Ambrèe.

Betyg: 4

Noter: Karamell, benzoin, mysk

måndag 30 maj 2011

Snart dags för höstens dofter

Rent olifactoriskt, men självklart inte annars, längtar jag redan till hösten. I väntan på att luktsinnet ska återvända har jag drömt mig bort bland kommande eller alldeles nya releaser. Och jag inser redan att hösten kommer att innebära flera svåra val och att den kan bli dyr. Det finns tyvärr alltför mycket intressant. Som:

Jag går helt i spinn över Mona di Orios kommande lanseringar i sin Les Nombres d'Or - serie: Oud som tydligen ska använda äkta oud till skillnad får de flesta andra som huvudsakligen använder syntetisk oud. Mona har parat ouden med osmanthus istället för som i normalfallet, ros. Tydligen en limiterad utgåva så prislappen lär inte vara nådig! Utöver ouden så lanseras tre andra dofter: Vétyver, Tubéreuse och Vanille: Eftersom jag är mer än förtjust i Monas stil och älskar tuberose och har en stark dragning mot vanlij så kan det bli otroligt jobbigt. Vetiver är inte min starka not, däremot herr Parfumistas.

Utöver Monas releaser, så finns fler frestelser som Annick Goutals Mon Parfum Cheri, par Camille med noter av plommon, viol och patchoulli har jag kapitulerat för bara av beskrivningen. Sedan är det Serge Lutens/Christopher Sheldrakes Vitriol d'Oeillet som pockar på uppmärksamhet. Doften baseras på rosa nejlika och även om nejlika inte är min favoritnot så är jag ganska säker på att den i SL/CS blir något extraordinärt. Sedan fruktar jag att By Kilans avslutande dofter i sin Arabian Nights kollektion en med mysk och en med ambra har premiär i höst.

Även på designerdoftssidan händer ovanligt mycket intressant: Chanel No 19 Poudre som ska vara en modern tolkning av underbara No 19 är jag minst sagt ivrig att testa. Både Chanel No 5 Eau Premiere och Cristalle Eau Verte var lyckade dofter inspirerade av respektive klassiker så allt talar för Poudre. Sedan kommer Prada med en intressant avvikelse från sin hittills strikta, minimalistiska stil: Candy som ska vara en pudrig mysk med godisnoter, gjord av högkvalitativa ingredienser i en ny balans. Låter intressant med tanke på att Prada inte brukar ge ut något skräp. Sedan lockar Oscar de la Rentas Esprit d'Oscar som ska vara en modern tolkning av den klassiska Oscar som jag tyckte så mycket om på det glada åttiotalet men som sedan degenererats genom reformulering.

Det ser alltså ut att bli en tuff höst för både näsa och plånbok. Vilka dofter ser du fram emot att prova?