Visar inlägg med etikett Burberry London. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Burberry London. Visa alla inlägg

torsdag 14 januari 2016

Les Cocottes de Paris - Melle Cléo

Picture: Cleo de Merode (1874-1966)
Photo: Unknown photographer 1903
Wikimedia commons
Melle Cléo is the last in the trio of courtesans in the Les Cocottes de Paris line. The fragrance is inspired from Cleopatra de Mérode a famous ballet dancer in the Paris Opera who was linked to the king of Belgium, Leopold II. Cléo was also a trendsetter and considered as the most beautiful women in the world during the latest years of the 19th century.

Melle Cléo starts very sweet, it smells like a jammy rose together with a fresh, just baked, vanilla bread which is wrapped in a white, crispy, cotton kitchen towel. After a while a the juicy note of litchi arrives and adds a fruity vibe to the fragrance as also sweet flowers. The rare perfumenote of night blooming cersus which (according to Fragranticas database of notes) is a  tropical cactus plant with flowers which smell like vanilla, is probably responsible for the special smelling vanillic accord in Melle Cléo. Probably the cotton flower also is responsible for the fabric texture mentioned above. In the basenotes, Melle Cléo becomes less sweet, even if still almost edible. The just baked bread texture returns in the musky basenotes. There is also something that similar to a lighter version of the blurred biscuitnote which is a present undertone in some flower fragrances from ca 2006 such as Burberry London for her and Agent Provocateur Maitresse. As the basenotes dries down, Mello Cléo smells almost the same but an octave darker, it's also a note that is close to light fresh tobacco present in the late stage of the fragrance.


Picture: Melle Cléo
Photo: PR Les Cocottes de Paris (c)
The notelist of Melle Cléo truly mirrors how the fragrance really smells which is not very  common. Melle Cléo could by the first glimpse be taken as a mainstream, sweet, fruity floral but when sniffing it thoroughly the very special notes described above comes through, announcing that Melle Cléo is a very special creature after all.

Melle Cléo is appropriate year around and I can imagine it will bloom beautifully during warm, humid summerevenings. Sillage is medium and longevity very good, it lasts for longer than a day.

Those who likes fruity floral fragances as for example Eau d'Italie Graine de Joie and Robert Piguet Jeunesse will probably also like Melle Cléo.

Rating: 3

Notes: Rosewood, bergamot, litchee, night blooming cereus, ylang-ylang, rose, cotton flower, lichen

måndag 7 december 2015

Fragrances for Christmas 2015 1(2) - Designerfragrances/classics

Christmas is upcoming, in a few weeks it's here. Up here in the north the temprature is mild for the season about 6-8 C, and the residues of two storms namend "Gorm" and "Helga" makes it windy outside. Maybe because of this my inspiration is not on top when it comes to Christmasoriented fragrances, anyway here is an attempt when it comes to the designerfragrance/classic category ie the ones that are fairly available in departmentstores, parfumeries and on line. In the next post (on Thursday) there will be some suitable fragrances from the nichesector.
Picture: Burberry London Men
Photo: PR Burberry (c)
Burberry London Men: This is an underappreciated dark gem, with a subdued dark, velvety red sparkle. Highlights warm tobacco and boozy, woody, slight spicy and leathery notes. Very comforting like sipping brandy by the fireplace one of the Christmas evenings. If released today Burberry London probably would appear in niche.
Picture: Opium
Photo: PR Yves Saint Laurent (c)
Opium (Yves Saint Laurent): I like both the vintage and the current very much. The current version is more woody and with less carnation and I think its a good reworking of the original. Warm, thick, woody, spicy and dark flowery Opium is a winner for cold and grey days and dark evenings.
Picture: Decadance
Photo: PR Marc Jacobs (c)
Decadance (Marc Jacobs): This plummy, ambery dark woody floral fragrance is to me somehow the 2010s decade interpretation of 1985 Dior Poison. Thirty years later, Decadance intermediate the same feeling in a contemporary setting.

Picture: Dioressence
Photo: PR Christian Dior (c)
Dioressence (Christian Dior): Like sparkling rosewood with green and spicy elements, especially cinnamon over a base with both balsamic and mossy elements. A classic especially suitable for daytime during Christmas.
Picture: Chanel No 19 Edp
Photo: PR Chanel (c)
No 19 EDP (Chanel): The Edp version of the green, galbanumladen Edt higlights more of the flowery elements. There is a cool, fresh mix of itis and rose resembling a crispy hyacinth  over a green mossy light leathery base. Refreshing stuff relatively the heavy scents of Christmas.

måndag 14 maj 2012

Histoires de Parfums - 1876 Mata Hari

Photo: Margaretha Geertruida "Grietje" Zelle, known as Mata Hari (1876-1917)
Unidentified photographer, public domain, Wikimedia commons

I have hard to belive that a famous femme fatale as the first world war suspected spy Mata Hari was smelling like a sweet, almost caramelized, rose on a base of cookies. But what do I know? The HdP fragrance 1876 Mata Hari is tribute to or just inspired of Mata (or both). 1876 Mata Hari is as almost all HdP:s created by the HdP founder, perfumer Gérald Ghislain in colloboration with perfumer Magali Senequie.

The pink sweet, rose is present from start to end in 1876. In the topnotes it has a slight transparent vibe and something that is similar to a green tea-note passing by. Then the blend sweetens in the cookie notes. I recoginze these kind of dry buttery notes from the backgroundnotes of perfumes such as Agent Provocateur aldehydic Maitresse and the jasmine/honeysuckle Burberry London for Woman. To me this note is similar to the smell when opening an enclosed cookie jar. There is also the smell of pink rose as in Parfums MDCI Rose de Siwa but the RdS rose is fresh and dewy compared to the gourmand rose in 1876 Mata Hari.  As a whole the Mata Hari blend also reminds me of Andy Tauers Une Rose Vermeille, maybe 1876 Mata Hari was one of the scents that has influented Andy when he created URV? But 1876 Mata Hari is paler and not as distinctint in character as URV and 1876 also lacks the jam and incense notes of URV. As Mata Hari reaches the basenotes the blend is almost creamy and fleeting, supported by a well balanced sandalwood. An gentle and calm earthy note also apperars  among the basenotes and makes the end of Marta Hari less sweet and more serious. Ironically just as the tragic story of her life.

1876 Mata Hari is a nice variation of the sweet-rose theme and it is as well as URV, Rose de Siwa and so on. Which fragrance to choose is of course up to the personal references when it coming to details. Personally I have hard to choose between URV and 1876 Mata Hari as both speeks to me in different ways despite the same theme: URV joyful and happy and 1876 Mata Hari dramatic and mysterious.

Rating: 5

Notes: Bergamot, mandarine, litchi, rose, iris, violet, carnation, caraway, cinnamon, vetiver, sandalwood, guaiac wood.

onsdag 12 oktober 2011

Burberry - Body

Foto: Parfumista (c)

Michael Almairac och Amandine Maries radierande, modernt volymiösa, rosendominerade, lite kalla florala komposition är redan omskriven. Den annars rätt grinige Octavian ger doften beröm och Julia på Parfymbloggen tycker efter intensivt testande av Body bra om doften. Mycket av vad jag skriver blir förstås en repetition eftersom mina intryck inte skiljer sig särskilt radikalt från de nämnda skribenterna.

Body inleds med en uppskruvad, fruktig, rosa rosennot som påminner om doften av en nagelsalva som min mamma hade när jag var liten men upphöjt till hundra. Någonstans i början känner jag en mycket snabb glimt av något bittert grönt som påminner om den i Annick Goutals Rose Splendide men i Rose Splendide varar doften längre och är dessutom en av huvudrollsinnehavarna, i Body har noten bara en blygsam biroll. När Body når mellanregistert blir den lite mindre cremig och den uppvisar den moderna, mjuka kylighet som konstigt nog ändå är omhändertagande och virar in bäraren i stor komfort. Troligen spelar de mjuka chasmerean noterna in här. I mellanregistret blandas fler blommor som känns som om de står i blomsteraffärens glaskyl. Här påminner Body en del om både doft och känslan av Serge Lutens Sa Majeste La Rose. Precis som de övriga två recensenterna får jag associationer till Lancomes Trèsor när det gäller själva doften och Guccis Rush (också av Almairac) när det gäller det radierande, nästan hysteriska uttrycket i början. I basen finns mysk och mjuka tränoter som harmonierar med rosen och de övriga blommorna på ett attraktivt sätt. Det finns inget svårt och utmanande i Body förutom möjligen den uppskruvade tonen. Trots tonläget är doften komfortabel, perfekt för en sådan regnig hösdag som det var när jag testade den. Exempelvis den jasmindominerade Burberry London Woman har trots likartad trivselkaraktär en lätt frånstötande doft av instängd kakburk som ger parfymen doften en intressant motpol. En sådan kontrast saknar Body som är en, om än skränig, rakt igenom ändå trevlig och väldoftande kreation.

Body är väl komponerad med bra balans och en mycket god hållbarhet till långt in på kvällen och delvis till morgonen därpå. Visserligen känner jag igen en del noter som är gångbara inom parfymeriet just nu men den är samtidigt nydanande, det känns som att den kommer att bli en förbild för olika efterföljare i samma stil. Body är sammantaget väldigt välgjord med en ordentlig kropp och jag uppskattar att den inte så där spöklikt flytande och försvinnande som en del dofter blivit efter IFRA anpassningar och liknande. Body måste ha gått igenom godkända tester i många fokusgrupper för det första min dotter spontant sa när hon kände Body var "Oh vilken god parfym du har". Det är nästan så jag undrar om de lagt i något tillvänjningspreparat i Body för ju mer provdagen framskred, ju mer förtjust blev jag i doften. Även dagen därpå kunde jag inte släppa doften i tanken och önskade att jag använt den en dag till. Jag kommer med glädje använda upp mitt prov som jag fått från Escentual.com Sedan finns det en uppenbar risk att jag inte kan vara utan Body. Ärligt talat trodde jag inte att jag skulle kunna bli så förtjust i en "mainstreamparfym" igen, men Burberry Body visar att det finns dofter som sticker ut även i det "ordinarie sortimentet".

Betyg: 5

Noter: Absinth, persika, freesia, ros, iris, chasmere trä, sandelträ, mysk, ambra, vanilj

onsdag 22 december 2010

Ineke - Gilded Lily

Ineke Rühlands senaste doft Gilded Lily är en fruktig chypre i en mer traditionell stil. Den är byggd runt en mycket sällsynt japansk lilja som Ineke i studiesyfte har planterat i sin trädgård. Gilded Lily påminner mig genast om en lite rundare och mjukare EnJoy (Jean Patou). Likheterna varar hela resan från toppnoternas äpplen (i båda dofterna) ananasnot och rabarber respektive banan och päron, genom ett blommigt hjärta en speciell japansk lilja i GL, jasmin och ros i E, till basen med patchoulli, ekmossa, och ambra i GL, detsamma  minus ekmossan men med tillägg av mysk och vanilj i E. Även om många ingredienser skiljer sig åt så är stilen och strukturen med blandad fruktighet i toppen, blomma i mitten och en chypre eller chypreliknande bas likartad.

Tyvärr kommer jag inte ifrån tankarna på EnJoy under hela provningen av Gilded Lily. Frågan är om Ineke inspirerats av EnJoy och föregångare från Patou som Colony, en fruktig trettiotalschypre med ananas i toppen. Gilded Lily känns helt enkelt väldigt Patou-ig. En robust och hållbar doft som kräver lätt applicering. Bärbar året om. Herr Parfumistas spontana rekation var: "Idag luktar du något maskulint, som Brut". Association kan verka konstig men troligen finns där några noter som överensstämmer och det är ju bland annant det som är så roligt med doftminnet. Olika näsor plockar ut olika fragment från minnet när de känner en doft.

Sammanfattningsvis är Gilded Lily en bra doft men den ger mig inget nytt eftersom den påminner så mycket om EnJoy. Ineke gör onekligen fina dofter, ofta baserade på inom parfymeriet ovanliga blommor. Exempelvis är hennes lätta syrendoft After My Own Heart outstanding. Men tyvärr är det inte bara den senaste doften Gilded Lily känns som en repetition av något annat. Även förra årets fina tobaksdoft Fieldnotes from Paris har lite för mycket gemensamt med Burberry London Man.

Tyvärr Ineke det blir inte mer än:

Betyg: 2

fredag 10 december 2010

Nobelt

Så är det dags för årets upplaga av Nobelfesten, alltid spännande att se vilka diadem och övriga juveler som kommar att luftas. Och de tjusiga klänningarna förstås.....Men jag kommer snarare att fokusera på en frack: Nobelpremiär för min favorit HKH Prins Daniel. Eftersom klädseln är given går vi direkt på parfymfrågan - vad kan passa en prins en kväll som denna?

Jag passade frågan till herr Parfumista som kom med två förslag. Utgångspunkten i herr Parfumistas resonemang är att det inte ska vara några krångliga och okända dofter utan något som många kan känna igen sig  i och som på så sätt skapar komfort i en för deltagarna mycket nervpirrande situation. Herr Parfumistas förslag är:

Terre d'Hermès: Även om Terre mycket har karaktären av en dagdoft så är det en doft som dofter olika varje gång man bär den beronde på dos, väder etc. Den är elegant men samtidigt trivsam, den har en varm fräschör genom apelsinblommorna som passar en sportig prins.

Egoïste (Chanel): Precis som Terre ändrar Egoïste karaktär beroende på dos och omgivande faktorer. Med lätt dos blir rosenträet och honungen mer tydligt medan en kraftigare dos framhäver tobaksbladen. Alltså: Egoïste i något kraftigare dos är ett ypperligt alternativ en afton som denna.

Själv då, vad är då mina tips. Tvärtemot herr Parfumista ska jag så klart (som vanligt) krångla till det och föreslår:

Fieldnotes from Paris (Ineke): Påminner i och för sig en hel del om Burberry London Man men mindre söt och spritig. Torr tobak, apelsinblomma, tonka och patchoulli ger en varm, trygg och komfortabel aura runt bäraren.

Black Oud (Montale): Denna medicinska, mörka ros i oud skapar garanterat spänning runt Prins D. Och det kan ju behövas eftersom jag tycker att hovet borde släppa fram nyförvärvet och låta honom ta plats. Inte är det väl bara det fina bröllopstalet vi ska minnas? Hett tips till hovets mediaansvariga: Låt honom tala!

tisdag 28 augusti 2007

Dagens herrdoft - Burberry London


Bild:Perfume Emporium.com
Burberry London for Men  skapad av Antoine Maisodieu 2006, tycker jag är en av de bästa herrdofterna på senare år. Har inte själv provat den men jag utgår ifrån hur den luktar på herr Parfumista: Super!
Londons ambrerande, träigt, kryddiga karaktär sägs spegla City of London. Mina assocciationer går istället till en sprakande brasa om hösten ute på den engelska landsbygden. Dimma, ruggigt och rått ute, varmt och mysigt med ett glas calva/whisky i skinnfåtöljen framför brasan. London har ett djup, ett mörker och en dovhet som tilltalar mig. Så ingår också en favoritkåda som opoponax i basen.
London for Men inleds med bergamott, kanel, svartpeppar och lavendel. Sedan en originell mix i mellanregistret: lädernoter, mimosa och portvin. Allt vilar på den härliga basen av gaiacträ, mossa, opoponax och tobaksblad.
Doften har mycket bra hållbarhet och sitter bra hela dagen. En lagom, inte påträngande närvaro runt bäraren. Passar både för weekend på landet och på kontoret. En blivande klassiker!

fredag 1 juni 2007

Mossigt värre

Nu i helgen ska det visst bli riktigt varmt men idag är det fortfarande lite kyligt (allt är ju relativt) så jag passar på att att njuta av en blommig chypre (med spår av lite läder) idag igen, nämligen Fendi från 1985.
Har använt en del åttiotalschypres den senste tiden som kontrast till det modernt, fruktigt, vitblommigt, sötsliskiga som jag också använt en del. När jag haft en sådan doft en dag tex Burberry London eller Miss Dior Cherie så känner jag att jag måste ha något elegant, stort, lite träigt, icke-sliskigt och då trillar jag obönhörligt in bland de klassiska blomchyprerna tex Knowing och Diva.
De senare årens chypres har en annan ton än de äldre tex EnJoy, Terre d´Hermes. De är inte lika tunga och kompakta i mossnoten som de äldre utan har en mer mineralig, kallare ton. Måtte nu bara inte den klassiska ekmossetonen försvinna. Den naturliga ekmossan (slånlaven) kan tydligen framkalla allergier så det låter ju lite hotfullt. Likaså så finns den inte i hur stora mängder som helst. Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att det bara är naturlig "mossa" ens i åttiotalsdofterna. Kemin har säkert sedan länge funnit ett sätt att efterhärma den klassiska chyprebasnoten.