Visar inlägg med etikett Amyitis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amyitis. Visa alla inlägg

fredag 16 december 2011

Mona di Orio - Les Nombres d'Or Cuir

Foto: Parfumista (c)

Cuir är den doft bland de första tre i Les Nombres d'Or - serien som jag först föll för - pladask. Herr Parfumistas kommentar var "det luktar verkligen äkta läder". Cuir dofter tufft läder, grovt, mörkt och rökigt, som om det nyss kommit ur garvningsprocessen. Det är alltså inget finläder som doftar som innandömet på en högkavlitativ handväska, typ Lancomes Cuir, något som man förväntar sig från Mona. Les Nombres d'Or Cuir är ibland klassad som maskulin och ibland som unisex. Doften ger ett maskulint intryck men det finns lite kryddigt, lätt söta kardemummanoter i Cuir som drar åt det feminina. I mitt tycke så är den användbar för båd dam och herr även om herr Parfumista personligen inte skulle ta den på sig då han vill ha torrt och osött läder.

Av Cuir får jag associationer av att sitta vid lägerelden en grå och fuktig jaktdag. I starten finns ackord som svagt påminner om grillat kött, när detta tonat bort accentueras istället lädret av en not som jag tycker påminner om kardemumma och något lite sotigt tvåligt, som om man tvättar av sig aska och sot. Jag får också associationer till torvig och rökig maltwisky typ Laphroaigh. Cuir är en doft som sticker ut och som är tuff och krävande. Ingen typisk Mona-kreation då hennes dofter annars, med undantag av gröna Amyitis, är behgliga, mjukt, drömska, ofta pudriga, mycket feminina dofter av retrokaraktär. Ändå finns det något Mon-igt i doften, kanske att lädret ger en retro känsla, lite av Farina Gegenübers Kölnisch Juchte men i starkare och modernare tappning. Man får verkligen passa sig för att överapplicera Cuir då det rör sig om en så stark, intensiv och hållbar doft. Den sitter ofragmenterad hela dagen och känns starkare och tätare än den Edt-koncentration som den är. Cuir passar att använda i rustika sammanhang tex i skogen eller på sjön. Men jag kan även tänka mig att den kommer till sin rätt i svettig klubbmiljö.

Les Nombres d'Or Cuir är en typisk "love or hate" doft, den får en del skäll i parfymbloggosfären men en del tar den och andra sidan i försvar. För mig är det definitivt en love-doft.

Betyg: 5

Noter: Opoponax, kardemumma, castoreum, läder

lördag 3 september 2011

Mona di Orios Signature Collection

Det har väl inte gått någon älskare av originella, personliga, retroinspirerade och högkvalitativa dofter förbi att Mona di Orios Signature Collection (som var den enda serien fram tills förra året) nu läggs på hyllan. Mona ska fokusera på den förra året introducerade Les Nombres d'Or serien, en serie som på klassiskt, och uppenbarligen mer säljbart, nichemanér koncentrerar sig runt en not i taget. Även om jag gillar i princip allt av Mona så håller jag sammantaget siganturkollektionern högre än Les Nombres d'Or kollektionen, signaturkollektionen är totalt sett mer originell. För den sanna Mona-fantasten återstår inte annat än att snabbt som ögat snappa åt sig av sina favoriter bland de kvarvarande flaskorna i signatur kollektionen. Den hängivna "retrofilen" kommer annars bittert att få ångra sig, I promise. Tack och lov har jag löpande under åren köpt på mig prover eller flaskor av de flesta av Monas kreationer. Men en investering i en flaska Jabu tvingades jag ändå till under sommaren.

I Signature Collection ingår följande, var och en på sitt sätt, underbara dofter:

Carnation: Damigt, dammig, retro - doftar också elektriskt.
Nuit Noire: Dekadent, mörk, oriental.
Lux: Inlagd, marmeladig, citron.
Oiro: Lortig jasmin.
Amyitis: Gröna retro-aldehyder.
Jabu: Brödig apelsin med myrra.
Chamarré: Knastertorrt, träigt puder.

Bara det att det snabbt går att trycka ur sig en kort karaktäristik för respektive doft, visar på finessen i kollektionen. Jag har reviewat, eller relaterat till, någon eller några av dofterna och sucessivt kommer fler att beskrivas.

måndag 16 maj 2011

Mona di Orio - Jabu

Bild: Orange blossom and oranges, photo taken by Ellen Levy Finch (c)
Wikimedia Commons, some rights reserved.

For an english version, scroll down to the previous post.

Mona di Orios Jabu domineras av apelsinblomma men har samtidigt andra djupare nyanser än många andra inom genren. Jabu betyder glädje på Zulu och 10 % av intäkterna från Jabu går till ett hjälpprojekt för HIV-smittade mödrar och barn i Afrika. Det är många som dissar Mona di Orios dofter men jag gillar de flesta. Jag dras ibland till och med till mitt prov av den svåra, gröna Amyitis. Jabu är en betydligt mer lättburen doft än Amyitis.

Jabu är en varm och omfamnande doft. Den har en del likheter med Pradas Infusion de Fleur d'Oranger men Pradan som är en EDT är mer transparent och väldigt tvålig (på mig). Jabu känns mer diskret elegant, som en mjukare, tätare och liksom fetare apelsinblommedoft. Den har också mindre projektion, kanske på grund av högre koncentration, den är en EDP och troligen mer inslag av naturliga ingredienser. IdFdO är mycket mer högljudd och känns mer i karaktären som en badprodukt. Jabu har många andra noter som samspelar med apelsinblomman. En bit in i doften känns tydligt en fas med myrra, den friska champinjonliknande noten från Serge Lutens La Myrrhe anas. där apelsinblomman hela tiden finns med i skiftande nyanser och en viss brödig ton. Basen är en varm, len mix av honung och (fortfarande) myrra. I det här stadiet påminner Jabu mycket en del om Annick Goutals Myrrhe Ardente. Doften sitter bra, spår av myrra anas morgonen därpå.

Jabu är en doft att bli glad av och som framkallar känslan av riktigt varmt och soligt väder. Jag tycker att Jabu kan bäras året om, som en värmare på vintern och på sommaren som en doft som pallar trycket för lite hetta utan att försvinna efter några timmar. Jabu är en riktig komfortdoft som jag gärna skulle vilja ha mer än ett prov av.

Betyg: 5

Noter: Petit grain, apelsinblomma, ros, kokosnöt, benzoin, honung, plommon, amyris (en citronträds besläktad buskväxt vars kåda är starkt doftande och ibland används som ett urvattnat substitut för sandelträ)

Mona di Orio - Jabu (english version)

Mona di Orios Jabu is dominated by orange blossom but also has deeper shades than many other fragrance in the orange blossom genre. Jabu means joy in Zulu and 10% of the proceeds from Jabu go to an aid project for HIV-infected mothers and children in Africa.

There are some perfume gurus who I think underevaluate Mona di Orio perfumes but I like most of them. I'm sometimes even appealed to wear  the hardcore, green fragrance Amyitis. Jabu is a much more easy fragrance to wear compared to Amyitis.

Jabu is a warm and embracing fragrance. It has some similarities with Prada Infusion Fleur d'Oranger but the Prada which is an EDT is more transparent and very soapy (at least on my skin). Jabu feels more discreetly elegant, like a softer, denser and fatter scent of orange blossom. It also has small projection, perhaps due to higher concentration, it is an EDP and probably contains more elements of natural ingredients. IdFdO is much more noisy and feel more as a bathing product in character. Jabu has many other notes that interact with orange flower. After a while there is a tangible phase of myrrh in Jabu. The fresh mushroom-like note from Serge Lutens La Myrrhe could be imagined. 
In the same time the orange flower constantly appears in varying shades and there is also a note similar to bread. The base is a warm, soft blend of honey and (still) myrrh. In this stage Jabu reminds of a part of Annick Goutals Myrrhe Ardente. The longivity of Jabu is good, tracks with myrrh is still on my skin in the morning after the day I tested Jabu.Jabu is a fragrance that makes you happy and it provokes the feeling of really hot and sunny weather. I think that Jabu could be worn year around, like a heater in the winter for summer Jabu is a fragrance that could stand the pressure of heat without disappearing  after a few houers.Jabu is a true comfort scent that I would like to have more than a small sample of.

Rating: 5

Notes: Petitgrain, orange blossom, rose, coconut, benzoin, honey, plums, amyris (a lemon tree related shrub whose resin is strongly scented and sometimes is used as a watered-down substitute for sandalwood) Myrrh

lördag 12 december 2009

Grönt är skönt


Foto: Parfumista (c)
Det ser ut att bli en grön jul och det passar ju bra med den gröna parfym-mood som jag befunnit mig i de senaste veckorna. Den seriöst doftintresserade har såklar inte undgått att grönt är en av dofttrenderna just nu. Men jag har känt för grönt ändå (tror jag). Har på sista tiden avnjutit några gröna skönheter:
Alliage (Estee Lauder): En av de tuffaste, grovhuggna gröna. Bränt gräs, vetiver, em crazy not av marsipan! och något tillbakahållet blommigt. Alliage spelar i sin egen liga.
Chanel No 19 EDP(Chanel): Klassisk stram elegans, grönt med vita blommor. En riktig skönhet som gömmer sig bakom standardsortimentets tio i topp listor. Men som alla gröningar - svår att få att passa, så det gäller att ha tur att kemin klickar. Och så förstås: Försiktig dosering.
Tiare (Ormonde Jayne): Har No 19:s stil och finess och även här gäller det att ha tur med kemin. Till skillnad från andra tiara-dofter så har den här inte den varma, tropiska kokosmjölkskänslan. Tiare är istället kall och elegant.
Amyitis (Mona di Orio): Gillade den inte alls vid första provningen, men provet räcker ett par gånger till. Så den kommer säkert att vinna i längden. Komplexa dofter är ofta inte insmickrande i början.
Vad tycker du om för gröna dofter? Gillar du dem så här mitt i vintern?