måndag 14 november 2011

Liten Oud kavalkad

En parfymtyp som jag länge tyckt om är ouder. Sätter nu samman en miniserie med några oudreviweer, även om det är höst och jag ofta dras till ouder på våren och sommaren eller förresten egentligen jämt. För att ta det i korthet så uppstår oudolja genom att en särskild svamp angriper agarträet och en process sätter igång som bildar oud. Ouden destillieras och lagras sedan i bergrum olika länge, det finns oud som lagras över femtio år. Ouderna är olika i karaktären dels beroende på lagringstid och kvaliteten på träden samt på västplatsen. Vissa platser som tex Borneo har en blommigare oud medan den generellt sett är mer animalisk i karaktären i Indien.

Noten som sådan är syrligt träig och den passar perfekt ihop med ros och saffran och olika kombinationer kring ros och oud är de vanligaste grundstommarna i ouder. Det finns både äkta och syntisk oud, äkta är allt från dyr till extremt svindyr.De flesta parfymer har således syntetisk oud eller en mix av syntetisk och äkta oud. Oud kan även bäras som olja och ett par droppar parfymar lätt en hel dag.

Oud har alltid använts i det österländska parfymeriet, Mellanöstern och Asien, och som enstaka not i ett fåtal parfymer i det västerländska parfymeriet, fram till tidigt 2000-tal. I början av milleniet kom Yves Saint Laurents M7 som innehöll oud i en balanserad tappning. Ungefär samtidigt drog Pierrre Montale igång sitt parfymhus där en särskild linje tillägnades ouden. Ouden är huvudaktören och den dominanta noten i oudserien. I Edp serien fanns den ibland med i nedtonad form i de för övrigt österländskt inspirerade parfymerna. Pierre Montale hade arbetat med att skapa parfymer för det saudiska kungahuset och är den som introducerade oud på allvar i västerlandet. Black Oud är den mest kända och för Montale urtypiska kreationen. Efter några år blev Pierres oudparfymer mer diskreta och han fick då kritik för detta. I dag kritiseras han istället för att hans dofter är för kraftfulla och tar för mycket plats. Kanske beror det ¨på att oud nu på bred front rullat in i snart sett alla parfymhus och att den för att passa många fler konsumenter har tonats ned till att bli en av de träiga noterna, den mörka och dramtiska.

Ouden har, tror jag, kommit att ersätta lite av det som den numera i det närmaste försvunna ekmossan tidigare stod för. Även om de inte är helt lika i sig så har de en gemensam kraftfull och dramatisk tonalitet. Själv är jag fortfarande mycket förtjust i Montales parfymer även om jag också uppskattar flera av de mer utblandade ouderna dvs där oud är en av flera jämnspelta träiga basnoter. I den här miniserien har jag fokuserat på de mer utblandade varianterna (förutom en), Montale finns reviewad tidigare och kommer att förekomma då och då även framöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar