måndag 28 februari 2011

Knep för att hitta nya dofter 1(2)

Foto: Parfumista (c)


Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns Världs hemsida i oktober 2008.

För den som vill hitta nya dofter att trivas i krävs en hel del arbete. Det är lätt att navigera fel i det enorma parfymutbudet. Farligt är att gå in i affären och prova på måfå, hur lätt är det inte att förvridas av de förrädiska toppnoterna som varar ungefär lika länge som det tar att genomföra ett impulsköp. Reasearch krävs alltså innan och den delas lämpligen in i följande moment:

1. Skriv ned vilka parfymer du trivs i i dag.
2. Vilken/vilka doftfamiljer (blommig, citrus, aqua, oriental, trä, läder, grön, chypre) tillhör dofterna? Ofta visar det sig att de flesta favoriter tillhör en eller två doftfamiljer. Här är Sephoras ”Fragrance Finder”: http://www.sephora.com/browse/me/index.jhtml?categoryId= till god hjälp för nybörjaren.
3. Vilka dofter/lukter tycker du om eller på annat sätt ger dig positiva associationer utanför parfymflaskorna?  Det kan vara allt från specifika blommor som ros eller liljekonvalj till nybakat bröd, läder i solsken, bensin, kalk eller doften i luften innan ett oväder.
4. Hitta dofter i din favoritdoftfamilj eller närliggande doftfamiljer som innehåller några av de dofter/lukter som du identifierat under 3. Hitta även dofter i helt andra doftfamiljer med några av dessa i sig. Ofta är det detta steg som ger en aha-upplevelse och gör att man tar ett ytterligare steg i sin olifactoriska utveckling.
5. Det sista steget i den teoretiska delen är att välja ut ett antal testobjekt för provning

Fortsättning i nästa inlägg

söndag 27 februari 2011

Söndagsnonsens

Ofta under söndagar börjar jag fundera över vilka dofter som kan vara aktuella för veckan som kommer. Ska jag ha ett tema och i så fall vad? Exempel: Trivseldofter, eleganta dofter, viss typ av ingrediens, viss doftfamilj, dofter för den aktuella årstiden, senaste proverna, oprovade prover, klassiker, ska jag prova ett visst märke, designerdofter, tantdofter, svåra dofter, dofter som jag associerar till en viss färg etc. Eller ska det helt enkelt vara fritt val? Onekligen krånglar jag till det ibland......

fredag 25 februari 2011

Pärlor i parfymbutiken – Pour Homme

Ursprungligen publicerat på min dåvarande blogg Parfumistans Blogg på Damernas Världs hemsida i januari 2009. 
Också på herrsidan finns förstås pärlor i parfymaffärernas normalsortiment. Men det gäller då, precis som på damsidan, att se bortom topp tio. Här kommer några förslag:

Rive Gauche pour Homme (YSL): Designern Tom Ford har sett till att låta ta fram bra dofter för de mode- och skönhetshus där han varit verksam. YSL:s Rive Gauche PH är ett sådant exempel. En trä och fourgé-mix (örtig ormbunke) skapad av den pålitlige näsan Jacques Cavallier 2003 som ger en rentvättad barbershop-vib utan att lukta tvättmdel eller andra kemikalier. Ger en intellektuell känsla och en känsla av vår i Paris. Student vid Sorbonne kanske?

Gucci pour Homme (Gucci): Också ett resultat av Tom Fords inverkan, här på huset Gucci. Skapad av Michel Almairac 2003, en pepprigt, kryddig, lädrig, träig doft som luktar papyrus. Har känt flera efterapningar av denna, även bland nisch-dofter. Ska inte förväxlas med den nyligen utgivna Gucci by Gucci Pour Homme.

Égoïste (Chanel): Detta är en av de allra bästa herrdofterna någonsin! Kanske den bästa, kommer i skrivande stund inte på någon som konkurrerar. Då menar jag både i väldoft och i skicklig komposition. Tänk att man bara kan kliva in i en vanlig parfymaffär med hyfsat stort sortiment och få med sig detta mästerverk hem. Bivax, rosenträ, nejlika, ros, kryddor, sandelträ och ambrettefrön. Skapad av Chanels husnäsa Jacques Polge 1990. En prototyp togs fram för den amerikanska marknaden 1987 där den lanserades som en limited edition ”Bois Noir”.

Dior Homme (Christian Dior): Dior Homme,skapad av Olivier Polge (Jacques son) 2005, är en tidig representant för trenden med en viss feminisering av herrdofterna. DH är byggd kring iris men här finns också ambra, lavendel, vetiver, lätt läder och patchulli. DH har en lite vulgär läppstiftsnot som kan verka frånstötande för en del men den ger också associationer till lädret på insidan i en fin handväska.

L'Eau D'Issey pour Homme (Issey Miyake): Detta är en av de tidiga, aquatiska dofterna, föregångaren till herrdofterna i genren. LEDIPH skapades av Jacques Cavallier 1994 två år efter succén med den kvinnliga föregångaren L'Eau D'Issey. LEDIPH är inte så där kemiskt aquatisk som många senare dofter utan den har en lätt suraktig kalkighet som motvikt till fräscha citrusnoter och trä. Det finns otaliga varianter på L’Eau D’Issey-temat exempelvis den kryddigare och djupare intense-version som kom 2007.      



Vilka tycker du är riktiga herrdofts-pärlor?

Vintern 2011 - Har kanske stannat av i den olifaktoriska utvecklingen men jag instämmer till fullo så här två år senare.

torsdag 24 februari 2011

Hitta pärlorna

Foto: Parfumista (c)
Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i januari 2009.

Som jag tidigare skrivit om så tar det i regel ett par år innan pärlorna i en årgång sållats fram. Att de fortfarande finns kvar på marknaden trots det massiva, ständigt ökande utbudet visar på dofternas kvalitet eller åtminstone på en personlighet/originalitet. Dessutom har priserna ofta sjunkit jämfört med nyheterna. I en normal parfymaffärs standardsortiment kan man hitta många bra parfymer som kommer att bli eller redan är klassiker. Här några som passar för den mörka årstiden:

Prada (Prada): Elegant patchoulli, trä och tonkaböna baserad doft som gjord för att matcha kashmirtröjan eller pälsen. Skapad av Carlos Benaïm och Max Gavvary 2004.
Angel (Mugler): Denna patchoullibomb med mörk choklad och mörka, övermogna frukter var banbrytande när den kom 1992. Hatad av många men älskad av fler. Skapad av Olivier Cresp och Yves Chiris.
Coco: (Chanel): Kryddig oriental, inspirerad av barockens överdåd. Skapad av Chanels mångåriga husnäsa Jaques Polge 1984.
Hypnotic Poison (Dior): Träig vaniljbas med kardemumma, mandel, dov jasmin och mossa. Skapad av Annick Menardo 1998.
Jasmin Noir (Bulgari): Denna fina gröna, träiga jasmindoft som kom ut så sent som 2008 är en säker framtida klassiker. I mitt tycke en av årets absoluta topplanseringar. Skapad av Carlos Benaïm och Sophie Labbe.

Vilka exempel på bra, lättåtkomliga, ”vinterdofter” har du?




Vintern 2011: Håller fortfarande med men vill lägga till ett par till som: Dior Addict (mmm), Chanel Allure Sensuelle, Paco Rabanne Lady Million och gamla trotjänaren Guerlain Shalimar förstås.

onsdag 23 februari 2011

Oud-era

Mer spekulerande från mitt håll angående följderna av IFRA restriktionerna och framtiden för parfymeriet, se inlägg från i söndags och igår. 

Det senaste året har ouden blivit populär som komponent även i det breda designerdoftssortimentet efter att för några år sedan varit trendig bland parfymnördar (2006-2008 cirka). Ouden, syntetisk, mycket sällan äkta, eller blandad, ibland blandas en liten del äkta oud med en syntetisk oudbas från någon av de stora doftproducenterna. Exempelvis Firmenich har enligt uppgift en bra och ofta använd oudbas.

Jag är inte ensam om att misstänka (har sett tankar om detta i kommenter till en annan parfymblogg) att oudens stora frammarsch inte bara beror på att det är en fin not. Möjligen beror dess frammarsch också på att den är så pass kraftfull att den ger dofter mer kropp och kontur dvs fyller ut en del av det tomrum som IFRA restriktionerna skapat. Detta i väntan på den nya parfymeran som alltså kanske redan börjar göra entré nästa år (se gårdagens inlägg). Men självfallet tror jag att den träiga underfamiljen oud-dofter kommer att bestå när den nu också etablerat sig (i sin egen version) inom det västerländska parfymeriet.

tisdag 22 februari 2011

Parfym evolution

Angående mitt inlägg om "IFRA spökar till det ?" häromdagen så är restirktioner inte bara av ondo. Det för utvecklingen framåt och kan göra att parfymkonsten ganska snart tar ett stort steg framåt, att en ny era inom parfymeriet står för dörren. Förflackningen i doft samt även möjligheten att ganska enkelt kopiera de moderna doftmolekylerna gör att kemister och kreatörer finner nya vägar. Det är det två parfymörer som exprimenterar med några nya doftämnen och tydligen kan något revolutionerande att hända kanske redan nästa år och en ny doftbas som får genomslag som ambroxan, cashmeran eller ISO-E på sin tid. Om detta kan läsas på Octavians initerade parfymblogg 1000fragrances,se  http://1000fragrances.blogspot.com/2011/01/les-dandys-as-seen-by-daniela-andrier.html .

I ett inlägg i förra veckan anknyter han till ämnet och avsöljar mer om utvecklingen bakom kulisserna. Bioteknik med processer som inkluderar svampar och bakterier kan tydligen skapa dofter som inte är lika enkla att kopiera, se
http://1000fragrances.blogspot.com/2011/02/la-pourriture-noble-and-perfume.html

Så antagligen är vi just nu inne i en mellanperiod, ett vakum som uppstått mellan pre och post IFRA restriktionerna. Spännande vad som komma skall tycker jag!

måndag 21 februari 2011

Kort om - Insolence EDP (Guerlain)

Foto; Herr Parfumista (c)


På tal om viol: Insolence EDP är toppen en kyliga dagar. Ger mig associationer av:

*Kanderade violer och violtabletter.
*Mörkt violfärgad sammet.
*En stor, mörk ametist.

Insolence är ytterligare ett exempel på vilka fina dofter det finns i det "ordinarie" sortimentet. En doft som har sitt eget signum, hade lika gärna kunnat ges ut som nichedoft.

söndag 20 februari 2011

IFRA spökar till det ?

Kanske är det min näsa som börjar lägga av men allt fler dofter känns liksom undflyende, som om de saknar kropp. De är lite som vålnader av sitt gamla jag om det är reformuleringar och även helt nya dofter ger den här känslan av undflyende och konturlöshet. Detta gäller både niche och designerdofter. Fenomenet är alltmer tilltagande och (tycker jag) har blivit särskilt tydligt det senaste året.

Min egen hemmagjorda teori är att det är IFRA restriktionerna som har slagit igenom på riktigt bred front. 1 augusti 2010 var brytdatum varefter de till IFRA anslutna doft- och smakämnestillverkarna förbundit sig att inte använda en lång rad doftessenser, minns att jag såg en otäckt lång lista på någon blogg som jag inte hittar just nu. Det gäller citrusessenser, läder, mossa, varianter av allt känns det som.

Observera att det är frivilliga restriktioner som tillverkarna sätter på sig själva för att föregå EU-regleringar i syfte att förhindra allergier och skadlighet från kemikalier. Dessutom får på detta sätt tillverkarna möjlighet att styra över till doftämnen som tas fram enligt den senaste tekniken och som förbilligar produktionen avsevärt. Ska man vara konspiratorisk så kan producenterna genom detta styra mot en större likriktning i doftutbudet, vilket i sin tur minskar risken att misslyckas kommersiellt. Om det mesta som ges ut luktar ganska likartat (inom respektive kategori) blir kunden trygg i doftmiljön och känner att man gör rätt val vid köp av doft.

Vill man ha dofter med kropp och kontur så gäller det att vårda sina flaskor som har en del år på nacken, dofter från före 2005 känns "safe" sedan har regleringar succesivt smygit sig in alltmer. Ekmosserestriktionerna är i och för sig från milleniumskiftet så blommig åttiotalschypre tillverkad fram tills dess är guld värda. Ska man köpa nya dofter så är små indieparfymörer som gör sina egna dofter det mest säkra kortet. De kan lägga in ingedienser med restriktioner, vilket man får om man orkar förteckna dem och med vilken mängd de ingår. De finner inte de stora dofttillverkarna vara en tillräckligt lönsamt att lägga tid på samt framförallt att de ämnen det gäller ofta är dyra och alltså inte ingår i de stora, kommersiella dofterna (med vissa undantag förstås). Ett annat säkert kort är oud, även om jag tyckt mig känna en viss försvagning  av vissa dofter även där. Kanske har någon/några komponent(er) som ingår i den syntetiska oud som dofterna oftast innehåller också drabbats av IFRA.

Exempel på dofter som jag tycker förlorat en del kropp och kontur och blivit mer diffust flytande är Chanel Cristalle EDT, Serge Lutens Bois de Violette och Montales Attar. Några exempel på relativt nya dofter som förmedlar samma känsla och som aldrig hunnit vara annat än IFRA anpassade är: L'Artisans Traversee du Bosphore och Juliette Has A Guns Calamity J. samt Serge Lutens Boxeuses.

Någon som känt något liknande? Kommentarer?

lördag 19 februari 2011

Vecka i viol

Viola Odorata, Photo: Frank Vincentz (cc),
some rights reserved, Wikimedia Commons

Den senaste veckan har jag haft en väldig dragning mot viol. Så arbetsveckan som gick har jag tillbringat i två fina, men ganska olika, violtolkningar.  Veckan inleddes med två dagar i Carons Aimez-Moi en lagom söt och solig viol kryddad med anicelikör. Sedan två dagar i en mörkare och ganska melankolisk viol på fint pudrigt cederträ, Serge Lutens Bois de Violette. Avslutning med fredag i Aimez-Moi.

Viol har en lätt avslappnande effekt på mig, undrar om växten har den egenskapen eller om det är något som just jag upplever. En av Aimez-Moi dagarna tog jag faktiskt en sprits av doften på handleden när jag skulle sova och jag tror faktiskt att jag sov bättre....Normalt sett brukar jag inte parfymera mig när jag ska sova men med en sådan vilsam doft som Aimez-Moi kan det vara ok någon gång ibland.

Reviewer av dofterna kommer längre fram för det är så mycket att göra just nu att jag inte hunnit samla ihop intrycken ordentligt. De ligger än så länge som spridda noteringar i kalendern.

fredag 18 februari 2011

Lorenzo Villoresi - Teint de Neige

Foto: Herr Parfumista (c)

Update May 2013: Today more than two years later I just love the soapy, white gunpowdery, rosy smell. Ratiing reconsidered see below.

Så en provning ur de "oprovade provernas" ask. Den italienska parfymören Lorenzo Villoresis "snönyans" doft har beskrivits av otaliga recencenter tidigare och här kommer då ännu ett tyckande.

Teint de Neige är en pudrig och på många också en tvålig parfym. På mig stannar det vid pudrighet och en doft som påminner om herr Parfumistas australiensiska sadelsmörjningsolja. Precis i de inledande toppnoterna doftar TdN något som liknar precis avfyrat krut i en knallpulverpistol. En lite mörkare not av det "gunpowdriga" finns närvarande doften igenom. En annan not som slår igenom på mig är den lite mandellika heliotrophen, här en fint avvägd pudrig tonkaböna. Blommigheten är lätt, typ ett potpurri av torkade rosenblad som tack och lov hålls tillbaks till en lagom nivå. TdN ger bilden av skuggor på tung, lite töig, snö vid solnedgången en vinterdag. Men den associationen kommer säkert bara för att jag vet att doften har ett snötema.

TdN är en helt ok och bra doft men inget som sticker ut ordentligt. I en liknande genre (i varje fall när det gäller intrycket) men mycket mer distinkt och dessutom härligt pudrigt tvålig finns Pierre Balmains Ivorie som jag personligen föredrar framför TdN. Vill jag ha en mysig, okomplicerad och varm doft en kall vinterdag så tar istället till Etros Heliotrophe.  TdN är helt enkelt lite för snäll och flat i sin karaktär för att intressera mig tillräckligt en hel dag.

Betyg: 3+

Rating May 2013: 5

Ytterligare reflektioner: Troligen lyfter jag inte Lorenzo Villoresis dofter tillräckligt. Piper Nigrum luktade så härligt pepprigt precis när doften hade duttats på men föll sedan ihop platt. Detsamma hände när herr Parfumista testade resten av röret och också när han testade LV:s Vetiver.

onsdag 16 februari 2011

Serge Lutens - Arabie

Foto:Parfumista (c)

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damernas Världs hemsida i september 2008

Arabie från Serge Lutens Les Salons du Palais du Shiseido kom ut år 2000 och skapades tillsammans med Serges husparfymör Christopher Sheldrake, som är den som är angiven som parfymör. Men det är högst sannolikt att Serge har sin näsa inblandad också. Arabie är en mycket mångfacetterad doft vars karaktäristik skulle kunna sägas vara orientalisk kryddmarknad och mjuk kaka med torkade frukter. Gourmanddoft men ändå torr och luftig.

En idé med doften är att fånga den arabiska kulturen i en doft från souken. Men i Arabie är det bara väldoft, i souken kan sådant som doftar mindre gott också dyka upp …

Arabie inleds med med torkade mandarinskal, torkade fikon, dadlar och lagerblad. I hjärtat finns kummin, kryddnejlika, muskot och kardemumma. I basen sandel- och cederträ, tonkaböna, labandum, benzoin och myrra.
Arabie är en av mina favoritorientaler! Alla spännande ingredienser har komponerats på ett sätt så att doften utvecklas och är spännande hela dagen. Sitter bra gör Arabie också. Jag kan känna doften på handleden också dagen efter. Även om den är en typisk doft för den kalla årstiden, går den också bra när det är svalare på sommaren. Den är, som jag skrev i beskrivningen, på något sätt luftig som hög, klar luft på hösten samtidigt som den är torr. En doft som kan bäras både till vardags och till fest.
Betyg: 4+

Kommentar 2011: Intrycken står sig nära två  och ett halvt år senare. Betyg 4.

måndag 14 februari 2011

Kort om - Dior Addict (Dior)

Intryck av doften en isigt kall vinterdag.

* Känslan av riktigt dunkelblå silkessammet.
* En mystisk dov mörk blommighet, söt vanilj och trä.
* Värmande och en riktig handledssniffare.

Addict gör sig klart bäst vintertid. En gång när jag bar den i somras blev den bara alldeles för söt. En doft som ofta får oförtjänt dålig kritik (enligt mitt tycke) anses av många som för påträngande och lite vulgär. Det tycker inte jag, allt är en fråga om dosering, och förstås, hudkemi. Säger jag som har turen att passa med Dior-basen.Om jag ska sticka ut hakan lite extra så tror jag att om Addict i stället hade paketerats och sålts av något nichehus så hade tongångarna varit mycket mer positiva om denna lite udda, orädda och intressanta doft.

fredag 11 februari 2011

Vero Profumo - Onda

Ursprungligen publicerat på min tidigare blogg "Parfumistans blogg" på Damerns
Världs hemsida i juni 2009. Därav referensen till Rubj som jag då recencerat innan och alltså nu kommer i fel ordning. Återkommer till Rubj lite längre fram.

Jag har också ett litet prov på den schweiziske parfymkonstnärinnan Vero Kerns gröna härlighet Onda. Även om jag gillar Rubj (se föregående recension) snäppet bättre så är Onda av minst lika god kvalitet och faktiskt mer innovativ än Rubj. Onda innehåller bland annat vetiver, ingefära och koriander.

I Onda händer något hela tiden: Den öppnar grönt, som en uppsparkad fuktig, grästova om våren. Sedan följer gräsiga, lädriga och träiga noter innan den övergår i en grön pudrighet. Ur pudrigheten tonar en tydlig doft av geranium fram men den blir aldrig skarp eller påträngande. Onda är kontrasternas doft, råheten som skiftar med pudrigheten. Den har en påtaglig retrokänsla men faller inte in i ”tantspåret”. Eftersom Onda är en så levande doft ser jag hela tiden fram emot nästa händelse i utvecklingen när jag bär den. Näsan dras hela tiden till handleden så det här är en doft jag får använda lediga dagar.

Onda är en doft för dagtid och den passar särskilt på våren. Som den komplexa doft den är har den ändå något för varje årstid. Den tillhör samma gröna nisch som Estée Lauders Aliage och Aramis Devin. Den mjuka geraniumtonen känner jag igen från Mâitre Parfumeur et Gantiers Route de Vetiver.

Precis som med Rubj kommer det att bli jobbigt när Onda-provet är slut så det är bara att ransonera!

Betyg: 5

Kommenter vintern 2011: Som framgår av föregående inlägg får jag ungefär samma intryck av Onda Extrait som då. Våren 2009 fanns den bara i parfymkoncentrationen.

onsdag 9 februari 2011

Vero Profumo - Onda Extrait respektive EDP

Foto: Parfumista (c)
Vero Kerns Onda i Extrait (parfym) har jag reviewat för snart två år sedan på den gamla DV-bloggen. Under 2010 släppte Vero Kern sina dofter även i EDP form och därmed (såsom det brukar vara med bra parfymhus) en till viss del annorlunda ingrediensuppsättning än i den ursprungliga parfymen. Onda är i mitt tycke ganska olik i parfymform jämfört med EDP form.
Onda Extrait: Parfymen är animalisk och nästan frånstötande i starten. Sedan lugnar den ned sig i en mellanmjukt lädrig, jordig, lite vått hö-liknande och tovad ullsocka doft. Den känns väldigt vintage, den tovade ullsocke-noten känner jag igen från Guerlains Shalimar. Men Onda är en torrt träig, mörk grön doft, inte en oriental ska poängteras. I basen lite läder, lätt vetiver och en liten dos av den typiska plåterdoften som finns i en tidigare EDT-formulering av Musst de Cartier som jag hade under tidigt nittotal. Härligt kärv, som marken en mycket tidig vårdag.

Onda EDP: I EDP-form är Onda sötare och inleder med en mycket fin och originell passionfruktsnot. Jag riktigt ser den lilla skrumpna gråbruna passionsfrukten med dess frön och orange-gröna innandöme och känner den typiska syrligheten. Det är också framförallt toppnnoterna som förändrats mellan formuleringarna. EDP:n har kvar mycket av den lättare, gladare passionsfruktsnoten även i hjärtat och när doften "torkat ned" till basen så finns där en frisk vetiver och något som liknar geranium.

Onda håller lätt hela dagen på mig i båda de aktuella formuleringarna. Ingen av dem är vad man rakt av säger luktar gott utan det är ganska krävande dofter som gör att näsan hela tiden dras till handlederna för att finna ut vad som nu hänt i doften.

Problemet är att det egentligen är motiverat att ha båda dofterna om man tycker om Ondas mycket speciella stil. Jag tror att det går att hamna i en evighetscirkel av beslutsvånda om man ska köpa en flaska av en av dem, vilket gör att man riskerar att aldrig komma tll skott. Den mer ekonomiskt lagda väljer förstås den passionsfrukt influerade EDP:n men risken är då att man efter ett tag saknar den animaliska lortigheten i parfymen. Parfymen är trots allt ett halv-snäpp mer excentrisk än EDP:n.

Betyg: 4+ (sammnvägt för båda)

I nästa inlägg kommer min snart två år gamla review av Onda i extrait form. Jag hade inte läst den innan jag gjorde det här inlägget men när jag läser den i efterhand är det intresant att se att så stor del av intrycken är ungefär likartade.

måndag 7 februari 2011

Spridda parfymtankar - februari 2011

Foto: Herr Parfumista (c)

Det cirkulerar mycket parfymerade tankar i en parfumistas vardag. Som:

*Särskilt kul när jag läser parfymbloggar tycker jag är andras reviewer och intryck av dofter som jag själv också har testat eller funderar på att testa. Ju fler reviewer av en doft, desto roligare. Alltid  framkommer någon ny infallsvinkel.

*Undrar om jag är på väg att få en släng av anosmi (doftbilndhet) för jag tycker att fler och fler dofter inte gör något större intryck på mig och att de inte riktigt känns ordentligt. Att de liksom inte har någon kropp. Gäller både niche och designerdofter. Fast det kan ju vara en följd av IFRA-restriktionerna där de numera tillåtna substanserna i allmänhet verkar vara mer bleka än sina föregångare.

*Kanske har jag nått en punkt där jag totalt sett sniffat på "för många" dofter. För så myckat av sådant jag provar ger direkt associationer till en annan doft, vilket i sig är roligt. Men problemet är att i majoriteten av fallen så tappar jag entusiasmen för doften och den får kanske inte den review den är värd pga bristande wow-känsla.

* Något som ger wow-känsla är när en kollega bär den banbrytande herr-irisen Dior Homme. Den minglar så perfekt med hans hudkemi att doften liksom höjer sig till en ytterligare nivå. Klart det bästa uppbärandet av DH som jag känt hittills.

*Förra året var januari och februari de klassiska orientalernas månader. Opium, Mecca Balsam, JHL, Prelude och Imperial Opopnax gick varma. I år har det varit en mer blandad kompott, kanske beror det på att jag började längta efter gröna blomdofter redan innan jul. Längtan efter våren och allt provande av prover bidrar nog till att parfymanvändningen just nu saknar en fast inriktning.

*Doftutgivningen verkar nästan ha spårat ur. Verkar som om alla möjliga varumärken (inte bara inom mode och skönhet) ska manifestra sig genom en doft. Många av dem som redan är etablerade dofthus formligen sprutar dessutom ur sig nya (ofärdiga) kreationer.

*Gäller alltså att begränsa sig i vad som ska provas. Det dyker hela tiden upp så många nya dofthus som vill kommersialisera på framförallt niche-trenden. Har nästan blivit så att jag knappt vill prova nytt för det är inget kul att få ytterligare en "jaha"-upplevelse (=besvikelse).Det får alltså främst bli de gamla beprövade dofthusen som jag gillar, och så Andy förstås. För ärligt talat så känns det som det räcker med dem som visat vad de går för en längre tid.

* Så till det skrivtekniska: Har märkt att mina inlägg blivit längre och längre. Räcker med hälften till en tredjedel av texten i ett inlägg för att läsaren ska orka med.

lördag 5 februari 2011

Topplista - Vinterdofter

Foto: Herr Parfumista (c)

Den stora internationella parfymbloggarmaffian har nu publicerat sina listor över vinterdofter. Det inspirerar förstås till ett inlägg. Det enda problemet är att jag i år har fnattat runt bland de flesta doftkategorier, den där riktiga vinterdoftskänslan försvann redan runt jul. Dessutom provar jag mest prover, alltså flyktiga bekantskaper. Så den här lilla listan är snarare en bild av vad jag gillar just nu, fram-och-tillbaka-vintern 2011, både när det gäller väder och parfym.

Spellbound (Estee Lauder): Gammal trotjänare i mitt stall. Har haft den sedan den kom ut under tidigt nittiotal och håvat in en hel del beröm. Stor amerikan i den kryddigt florala orientala skolan. Kardemumma och annan kryddighet över bland annat ros och gardenia. Några sprits håller ett dygn. Love it!
Le Mimosa (Annick Goutal): Trots mindre bra hållbarhet på huden under dagen, är LM en fin och mycket kvinnlig komposition vars gyllene värme ger hopp om vår och sommar. Persika och mimosa i fin harmoni, se review häromdagen.
Epic Man (Amouage): Elegant oriental med torr kryddighet och en mycket lätt oudnot över rökelse och olika träslag. Fullt klart en unisexdoft i min lilla värld.
Chanel No 5 Parfum (Chanel): Sprudlande aldehyder i denna klassiska doft som ger mig bilder av  marmor och kristallklart vatten.
Beige (Chanel): Mycket kvinnlig och elegant blommig med en väl balanserad syrenton, något som inte är helt vanligt. Ljus och upplyftande ger den hopp om våren. Stort tack till en viss parfymvän för möjligheten till decant av denna pärla.

En trend jag kan se är att jag vill ha rätt distinkta dofter med en intressant utveckling och som sitter hela dagen (förlåt AG). De får också gärna vara stora och märkas, inte små ängsliga skapelser som är rädda att sticka ut från den ordinarie doftmattan.

Vilka är dina vinterfavoriter?

torsdag 3 februari 2011

Parfums de Nicolaï - Kiss me tender

Bild: Heliotrophium arboescens
 Kurt Stueber, Wikipedia Commons, some rights reserved

Parfums de Nicolaïs Kiss me tender är en fluffig, heliotrophebaserad, varm gourmanddoft som är lagom söt på mig, varken sockrig och kemisk. Men det är och andra sidan inte fallet med någon av de Patrica de Nicolaï dofter som jag har provat.

Kiss me tender inleds med något som jag tycker påminner om mimosa följt av mint. Mimosaliknande noter tycks vara i ropet vintern/våren 2010/2011. Precis i starten påmminner den lite om Annick Goutals Le Mimosa men det går snabbt över. Den varma och soliga heliotrophen träder in i ett tidigt stadium och är närvande under hela doftens utveckling. Jag känner inget av noterna hö och anis men jag antar att de finns i doften som kontraster för att tämja de andra noterna så det är kanske inte meningen att man ska känna dem så tydligt. Om jag jämför med min basheliotrophe, Etros Heliotrophe så är Kiss me tender blommigare och liksom luftigare. Heliotrophe accentuerar mer av heliotrophens typiska mandelton och känns liksom råare.

Kiss me tender är en riktig varm och skön komfortdoft som passar för att lysa upp en kall vinterdag. Den är som det mesta från PdN välkomponerad och sammansatt av högklassiga ingredienser, rent tekniskt som en riktig nichedoft ska vara. Självfallet hade jag som PdN-fantast höga förhoppningar på doften så det kanske är därför som jag känner mig lite besviken. PdN ger mig liksom ingenting och jag kan uppnå samma känsla med min gamla kära Heliotrophe och det som är kvar av mitt Le Mimosa-prov. För den som inte har någon heliotrophedominerad doft är Kiss me tender absolut att överväga.

Betyg: 4     (skulle ha fått ett "+" om den inte lämnat mig så oinspirerad)

tisdag 1 februari 2011

Ett olfactoriskt överfall

Härom veckan var vår avdelning på jobbet ute på försenad "julmiddag" en kväll. Ja, vi hade lite snärjigt innan jul så vi tog det en kväll i januari istället. Vilket i och för sig är bättre, det är ändå så mycket ätande kring jul.

Bord var bokat i city på en totalrenoverad italiensk restarurant som egentligen har funnits i decennier. Restauranten är belägen i anslutning till ett nytt hotell som finns i anrika lokaler som tidigare inrymt en stor och respektabel advokatfirma och under åttio- och tidigt nittiotal ett under den stora finanskrisen, konkursat återförsäkringsbolag.

Redan när jag klev in i hotellets lobby kände jag en vag, mycket lätt kemisk-blommig rumsdoft uppblandad med de lite nästan fuktiga noterna av nybyggt och nyrenoverat. Doften fanns också vagt i den kitschigt svart-guldigt, öststatsliknande baren och den följde även med ner i restauranten. När jag var och pudrade näsan uppnåddes doftcresendot och även kunskap om vilken den irriterat smygande doften var: På toan fanns nämligen enbart alternativet att tvätta sig med en flytande tvålversion av Byredos Blanche, en tvättmedelsliknande Clean-liknande komposition. Blanche hade så totalt tagit över luftrummet inne på toan och jag nästan börjar tro att det enbart var tvålen som parfymerade en hel restuarant, lobby och bar. Jag kände mest en otäck kemisk vitblomtvål blandning när jag frenetiskt skrubbade händerna mot ett antal pappershandukar. Blanche var då på väg att helt utplåna det lilla jag hade kvar av dagens testobjekt, Juliette Has A Guns Midnight Oud, för övrigt ett annat genomkommersiellt och urban-chic-ängsligt märke.

Måste ändå säga att Byredos ängsliga image "jag-är-en-medveten-livrädd-att-inte-vara-rätt- 30+ (men inte 40) -innerstadsbo-som-hajat-att-jag-måste-visa-mitt-estetiska-sinne-genom-att-ha-niche-parfym-men som-doftar-som-en-designerdoft-så-att-jag-inte-sticker-ut-FÖR-mycket" passar precis in i det lite kitschiga men samtidigt "halvung-innerstads-chic-möter-rubelmiljardär" miljö som hela det besökta hotell/restaurant-koncptet andas.

Byredo känns tyvärr så utstuderat genomkommersiellt att deras dofter nog inte alltid får en rättvis bedöming. Självfallet luktar deras dofter gott men för att generalisera ger de sig ut för att vara något de inte är - nyskapande och niche. Har bara doftat på några och inte provat (förutom Blanchetvålen då och Green på en annan restaurant där man nog bara hade tvålen för där blev det ingen doftchock) och jag skulle säkert kunna trivas till exempel i Palermo en dag när jag vill ha en enkel och okomplicerad doft. Självfallet vore det intressant att prova några Byredodofter, särskilt M/Mink som ska vara den som sticker ut mest, men inte så intressant att det är värt att kosta på att köpa prover.

Det är som sagt det att det känns som att hela konceptet är skapat för att kapitalisera på ängsliga urbana människor, bygga upp en rejäl omsättning, pricka in toppen och kränga av varumärket vid den tidpunkt (som säkert snart kommer) när LVMH och L'Oréal inser att de bör inkorporera ett storsäljande nichemärke i sin produktportfölj. Så jag kan beundra Ben Gorhams kommersiella förmåga att finna ett sätt att så pass snabbt kommersialisera på denna doftängslighet. Det är bara det att strategin är så uppenbar att jag förvånas över att så många sväljer konceptet. Det kan i och för sig även hävdas att märken som hålls högt av mig som Serge Lutens och Frederic Malle också är genomkommersiella koncept. Och visst är de, det är bara det att de fått fram så många intressanta och vissa till och med banbrytande dofter även om de självklart också blandar ut parfymlinjerna med mer kommersiellt gångbara skapelser. Som också brukar bli väldigt bra, ett exempel SL:s Bas de Soie.

Octavian på bloggen 1000fragrances har i sin review av två av Byredos senaste dofter
http://1000fragrances.blogspot.com/2011/01/accord-oud-and-oud-immortel-byredo-new.html#comments
Accord oud och Oud imortelle både i beskrivningen av själva dofterna och runtomkring, fångat mycket av det jag försöker sätta ord på i detta, för en del kanske lätt provocerande inlägg.