lördag 31 mars 2007

Dagens doft

Befinner mig fortfarande inom de blommigt, fruktiga trivseldofternas revir. Idag Birmane från van Cleef & Arples 1999.  Bedömningarna om vilken kategori den tillhör, fruktig blomma eller träig oriental går i sär. Sjäv tycker jag det finns en nötigt-träig orientalisk bas med mycket fruktighet i överbyggnaden.
Birmane är rätt karaktärslös. En typisk fruktig, söt parfym från det sena nittiotalet. En trivsam men på intet sätt stor doft (ojdå, doftsnobbens fula tryne skymtade fram). Exempelvis Boss Women som jag bar häromdagen, har mer personlighet och är mindre söt. Ändå finns vissa likheter i stil och ingredienser. Trots att Birmane är en Edt så är den väldigt stark och sitter bra under dagen samt har en stark närvaro. Den är lätt att överdosera, vilket jag har gjort idag. Första intrycket är fruktigt sött men när de börjar koka ned till basnoterna så dämpas det söta en del av tonkaböna och mysk.
Birmane inleds med persika, freesia och kumquat. Sedan följer jasmin, ros, lilja, orkide och narciss. I basen tonkaböna, mysk, vanilj och sandelträ.
Boss Women är en typisk "på kontoret doft". Birmane är mer en kvällsdoft på samma tema, även om den kan bäras på dagen också. När Birmane nått basnoterna är det tonkan och mysken dominerar. Nu är den mer diskret än i början då jag kände mig fruktbombad. Birmane vinner i längden, men är fortfarande en doft i mängden.

torsdag 29 mars 2007

Dagens doft - Boss Woman

Efter gårdagens komplexa resa med Mitsouko är det idag dags för motsatsen. Boss Women är en icke oäven, fruktigt, lite blommigt träig kreation av Sophie Labbé (bla Organza, Emporio Armani He) från Hugo Boss 2000. De flesta parfymsnobbar ger en sådan här doft tummen ned. Eftersom jag hoppas att jag tagit mig ur detta lite larviga stadium (som gårdagen till viss del var ett exempel på) kan jag ärligt säga att jag tycker om Women och att den passar på mig. Jag känner trivsel med doften, en komfortdoft m a o.
Boss Women är en typisk vår- och sommardoft som sitter bra om man "krämar på" en del. På mig är den mest fruktig men det märks också en blommighet. Det finns också en oväntad ton i en den här moderna typen av parfym som jag känner igen från någon gammal klassiker. En mycket lätt marsipanighet. Se där, plötsligt en gåta i denna generiska doft. Även en massmarknadsprodukt kan ha sina hemligheter!
Boss Women inleds med mandarin, kumquat, apelsin, kiwi, mango och ananas. I mellanregistret passionsfruktsblommor, freesia, violrot, cananga blomma (en slags variant på ylang-ylang). I basen cederträ, sandelträ, vanilj och mysk. Ananasen är fint intonad i Boss Women. I en del dofter kan den bli lite för tydlig, men här har man lyckats bra. Vaniljen i basen är inte alls tydlig, det måste bara vara en liten gnutta som förstärking.
Doften passar perfekt till en Bossdräkt/kostym. Den är lite formell, skapar inga häftiga känslosvall och är således utmärkt för kontoret.

söndag 25 mars 2007

Dagens Doft- Gucci Eau de Parfum

Dagen doft Gucci Eau de Parfum från 2002 gör mig konfunderad på flera sätt. Kategoriseringen: Jag tycker att del ligger mellan en lätt kryddig oriental och en blommig oriental samtidigt som den har en viss örtighet. I mellanregistret mer blommig men i starten mer kryddig och örtig. Associationer: Jag kommer att tänka på Christian Lacroix aldehydiska blomdoft Christian Lacroix från 1999. Den är sötare men samtidigt bittrare och grönare men har en gemensam ton, en slags rund, diskret mjukhet. Detta trots att inte många ingredienser är gemensamma , båda har heliotrope i mitten och mysk i basen men annars är inte mycket gemensamt. Lacroix doft ska spegla sommarens stränder och vinterns granar i en och samma doft. Gucci Eau de Parfum speglar också det varma och kalla samtidigt. Parfymören: Lacroix doft är skapad av meganäsan Sophia Grojsman. Jag har inte lyckats spåra vem som skapat Gucci men jag skulle inte förvånas det minsta om det är Grojsman. Tonen stämmer med henne.
Eftersom Gucci Eau de Parfum har kummin i sig borde jag förstås associera till Alexander McQueens Kingdom. Visst känner jag den lite svettiga kumminnoten men den är så mild och rund jämfört med den eldiga kumminnot som jag gissar är spiskummin i Kingdom. Därför blir inte likheterna slående. Kummintonen i Gucci Eau de Parfum är mer lik den i gamla hederliga Femme från Rochas. Kingdom är en mycket mer rå och oslipad doft son känns mer syntetisk.
Gucci Eau de Parfum passar mycket bra till kontoret och liknande officiella dagsaktiviteter. Den har en diskret men allt annat än mesig närvaro. Trots att den är en edp krävs en rätt kraftig applicering, den håller inte så bra under dagen. Gucci Eau de Parfum inleds med apelsinblomma, kummin och timjan. I mellanregistret iris, heliotrope, narciss och en gnutta ceder. I basen råvanilj, mysk och labandum cistus (en buskliknande växt med grönt, örtig lukt).
Tyvärr försvinner Gucci Eau de Parfum från hyllorna till förmån för den sötare, rosafärgade, Gucci Eau de Parfum II. Den är lättare att ta till sig från första sniffen och säljer därför antagligen bättre.

lördag 24 mars 2007

Dagens Doft - Eau d'Orange Verte

Nödsakad av situationen (se föregående inlägg) befinner jag mig nu i de lätta citrusdofternas territorier. Den här gången dock inte Eau d´Hadrien. Nej som straff för mannens utfall mot Lolita Lempicka igår har jag tagit en rejäl dos av hans fina unisex colonge, Hermes Eau d'Orange Verte en skapelse av Jean-Claude Ellena från 1979.
En klassisk fräsch citrusdoft men ändå inte gammalmodig, den har en modern tvist ändå. Inte heller alltför lättflyktig med tanke på doftgruppen. EdOV håller ganska bra under dagen om man tar en rejäl dos. I toppnoterna citron, mandarin och mynta. I mellanregistret apelsinblad, mandarin- och citronkärnor. I basen ceder, patchoulli, coumarin, tränoter.

onsdag 21 mars 2007

Parfymsnobbar

I gårdagens analys av Eternity tangerade jag ämnet parfymsnobbar. Jag har hittills identifierat tre kategorier, eller kanske fyra.
Modeslaven Samma kategori, oftast tjejer under trettio, som är noga  med att följa klädmodets svängningar varje säsong. Husgudar är modeskribenter som Sofi, Ebba och Cecilia B. Gruppen är lika rädda för att lukta omodernt som att se omoderna ut. De läser skönhets-/moderedaktörernas direktciterade produktbeskrivningar som följt med provflaskorna upp till redaktionen. Denna grupp är en guldgruva för designer massmarknadsmärkernas alla säsongsvarianer och limitid editions av en redan lanserad doft.
Snobben Snobbens är genuint intresserad av dofter och är väl insatt inom området. Snobben är dock ängslig för att inte vara tillräckligt udda och originell. Är för rädd att överhuvudtaget förknippas med gruppen modeslavar ovan, med tio i topplistorna eller med någon halvgammal  (riktigt gammal går dock bra), daterad (tex åttiotaldoft) som varit populär. Snobben söker sig till udda och i regel överprissatta nischparfymer. Att sedan parfymen kan lukta ganska likt en parfym från ett brett märke, förtränger snobben. Snobben ser egentligen också ned på att  näsorna "säljer sig" till de stora doftproducenterna.Hyllar initiativ som  Editions de Parfums Frederic Malle där näsorna får skapa helt (???) fritt.
Signaturdoftsanvändaren I första taget tänker man inte på att detta är en riktig snobb. Signaturdoftsanvändaren kamoflerar sig som anspråkslös i sitt utväljande av en (eller kanske två) doft/er som denna/denne använder årtionde efter årtionde. Men egentligen signalerar signaturdoftamnvändaren rigiditet och översitteri. "Se här, min eminenta doft går över allt annat. Ni andra (karaktärslösa) kan ju hålla på med att slösa på en massa dofter. Min doft står sig och är minsann alltid rätt."
Doftmissionären Liksom snobben mycket insatt i ämnet. Missionerar för sitt intresse så fort chans ges. Associerar hela tiden till dofter. Har mognat och tagit sig ur det lätt fjättrande tillstånd som doftsnobbsfasen innebär. Tar till sig dofter för doftens skull, oavsett om det är en udda nischparfym eller från massegmentet. Försöker hitta pärlorna oavsett segment. Provar även på dofter som inte passar så bra främst om de är en milstolpe i parfymhistorien men också för att doftmissionären ger sig tusan på att "besegra" en doft som luktar gott på flaskan men inte lika bra på huden dvs en slags tävlinginstinkt.
Själv befinner jag mig i kategori fyra, Doftmissionären. Någon gång ibland ska erkännas att jag retarderar till kategori två, Snobb. Men som den uppmärksamma läsaren av Parfumistan sett så försöker jag alltid ta mig själv i örat när så sker! 

Dagens Doft - Eternity

Stannar åtminstone en dag till i dofterna från andra sidan Atlanten. Idag i Calvin Kleins Eternity från 1988. Eternity skapades av den allt annat än obekanta näsan Sophia Grojsman (tex Yvresse, Paris, White Linen, Tresor, Sun Moon Stars). Jag har länge haft ett gott öga till Eternity, trots (fy, vad doftsnobbigt) att det är en vanlig doft som funnits på topplistorna säkert ett årtionde och som man under en period kände dagligen omkring sig. Kanske är det för att Eternity har vissa likheter med en stor favorit, Spellbound från Estee Lauder. Gissa vem som skapat den, jo Grojsman förstås! Eternity är något av en dagsversion av Spellbound.
Storyn säger att Calvin Klein lät ta fram Eternity med anledning av sitt bröllop. Namnet kommer av den ingravering "Eternity" som finns i en ring som Hertigen av Windsor gav till Wallis Simpson. Samma ring hade sedan Klein kommit över och givit till sin fru.
Eternity är en vit blom doft med mycket grönt i. Den har en väldig närvaro och sitter bra under hela dagen. När den först appliceras luktar den rätt starkt och kemiskt. Man måste ge den en chans att smälta in ordentligt för att göra den rättvisa. Nu råkar den passa på mig men jag kan tänka mig att om den inte passar en persons kemi så kan den blir riktigt otrivsam i sin styrka och sitt sätt att ta plats. I toppnoterna salvia, freesia och mandarin. I mellanregistret finns liljekonvalj, narcisser, liljor och ringblomma. I basen sandelträ, patchoulli och ambra.
Eternity har oförtjänt dåligt rykte  bland både modeslavar "omodern, åttiotalsdoft" och parfymsnobbar "för vanlig, sliskig". Själv tycker jag att det är en bra, mycket bärbar, året-runt doft.

tisdag 20 mars 2007

Dagens Doft - Lauren

Amerikaniseringen tycks fortsätta. Idag i den diskreta, lagom söta och lite gröna blomdoften Lauren, Ralph Laurens första damdoft från 1978. Jag har refererat den närmare 14/11 2006.
För så där femton år sedan var Lauren en favorit för dagsbruk. Idag tycker jag att den är väl diskret och lite mesig även om doften som sådan är fin och håller bra under dagen. Den passar bra i situationer då man inte bör dofta så markant, tex om någon i ens närhet eller man själv är krasslig.
Jämfört med vad jag luktat på från Ralph Lauren från de senaste åren så håller Lauren (och även Safari från 1990) klart bättre klass i såväl kvalitet som komposition. Jag har luktat på långtifrån allt av de senaste årens produktion men jag känner ändå att Ralph Lauren urholkat sitt doftvarumärke och blivit för mainstream. De borde överväga om de inte ska ge ut färre och bättre dofter i stället. Som förr. Men man tjänar förstås mer på massutgivningen.

lördag 17 mars 2007

Dagens Doft - In Leather Women

Den gamla tyska läderfirman och senare även modeföretaget Etienne Aigners In Leather Women från 2003 är den kvinnliga pedangen till den (tycker jag) bättre mansdoften In Leather Man från samma år.
ILW är en riktig luring. När man sprayar den på en doftsticka och låter den utvecklas på papper är den mycket tyngre än när den appliceras på huden. Tar man för lite (som jag gjort) är doften nästan svår att känna.  På doftsticka luktar den initialt något i stil med Brit Red dvs fruktigt orientaliskt. Sedan blir den lättare och mer åt läderhållet. På huden är en orientalisk ton förnimbar, vaniljen. Det finns vissa likheter med Rush från Gucci som är en träig oriental vilket jag också vill klassa ILW som.
ILW inleds pepprigt och det finns en not av ingefära samt den lite bittra tonen av grapefrukt. Det kan vara tonen av ingefära som påminner om Brit Red i början. I mellanregistret anas freesia, jasmin, muskot, coriander och lätt trä. I basen finns lädertoner, vanilj, sandelträ och vetvier.
ILW är ingen stor doft men ganska trivsam och bärbar. De tyska dofter som jag har provat från Joop, Jil Sander, Hugo Boss och Mondi tycks alla vara gjorda efter det konceptet. Det gör dem förstås säljbara.
När det gäller Aigners dofter så har jag utöver ILW bara erfarenhet från ett par herrdofter. De är också trivsamma, bärbara och man kan konstatera att de vinner i längden. De är okomplicerade utan att vara mesiga.
Några timmar seanare:
Kom plötsligt på vad Etienne Aigners In Leather Women påminner om när den utvecklats ett antal timmar: Min kära gamla favorit Roma från Laura Biagiotti. Fast ILW är mycket mer nedtonad så finns spår av samma torra, gröna oriental. Nu förstår jag varför den är så trivsam. Till skillnad från Roma är ILW så pass lätt att den aldrig skulle kunna trigga igång ett migränanfall!

måndag 5 mars 2007

Dagens Doft - Tuberose Indiana

Tuberose Indiana från 1980 av Olivier Creed har jag idag. Den är en fyllig , mjuk, vit blomdoft som sitter bra trots att det är en Creed. Namnet till trots är den lättare än normala tuberosedofter och den luktar mer av ros och gardenia än av tuberose. Den är också klassad som vit blomma (allmänt) och inte som tuberosesolitär.
Creed som parfymhus är lite väl hypat och en del dofter är inte värda de likaledes hypade priserna. Men det finnas pärlor, särskilt bland de lite äldre produktionerna, från tiden innan man blev så komersiell som idag. T I är definitivt en sådan parfym.
T I är en verkligt festlig doft som passar året runt. Innehåller ros, gardenia, tuberose, ylang-ylang och har vanilj, sandelträ och den "mystiska" ingrediensen ambergis (ambra).
Ambergis är ett slags oljigt sekret som bildas som en skyddsmekanism i kaskelotvalens mage när den äter bläckfisk. Valarna kräks upp sekretet som flyter i land och stelnar. Ambran är oerhört dyr. Därför används nu för tiden oftast syntetiska imitationer eller kådor som luktar likartat: labandum och styrax.

torsdag 1 mars 2007

Till sängs med Vicky Tiel

Eller rättare sagt med henns idag så nedskrivna Sirène. Att den borrat sig fast är det ingen tvekan om och nu ska den irritera mig under natten också. Bara det inte leder till insomningssvårigheter som kronan på verket....

Romeo Gigli

Nu när det töar och och man hör fåglarnas senvinterkvitter börjar en liten dragning åt vår- och sommardofter göra sig gällande. En fin blomdoft som jag är sugen på är Romeo från Romeo Gigli. Den har en torr och osöt elegans som gör den ypperlig till vår- och sommarbruk. Kommer att recenseras under våren.
Min första flaska Romeo fick jag av X under tidigt nittiotal. Numera är jag inne på flaska nummer två vilket säger något om Romeo. Detta med tanke på hur jag "hattar runt" mellan olika dofter. Så är också X en parfymkunnig person med mycket god doftsmak, med känsla för vad som passar en viss person och som själv klär bra i ett brett spektrum av dofter. Det skulle vara spännande att se hur inriktningen i X:s doftgarderob ser ut idag!

Värstinglistan

När jag nu är inne på dofter som jag inte tycker om, (oj där kom en liten ton av nagellack när jag sniffade Sirène i armvecket) så är det läge att ta upp några verkliga värstingar som kommit i min väg. Jag lägger inte in aspekten huruvida det är en dåligt komponerad parfym med dåliga ingredienser eller inte, utan det är min subjektiva upplevelse. 
Spazio Krizia Donna En sliskig  blom oriental som doftar ananas rakt igenom samt lite annat sött och någon liten krydda.
Cialenga Balenciaga brukar annars göra bra eller iallafall medelbra dofter. Den här blom aldehyden från 1973 är dock Tanten ( inegativ bemärkelse) personifierad. Tungam kvävande nästan lite härskna blommor.
Quartz Också det en sjuttiotalsdoft från det gamla anrika franska huset Molyneux. Den här är en lätt, kallt blommig konvaljdoft som tyvärr även lukar Scotch tape, den tunnare, breda varianten (grön rulle).
På herrsidan:
Krizia Uomo Termitsprayen personifierad. Rå, stickande, påminner om en byggnad i något varmt land som totalsanerats efter insektsangrepp. De här är den i särklass värsta herrdoft jag har stött på hittills.
Dunhill Signaturdoft från trettiotalet från den ärevördiga cigarettfirman med samma namn. Platt och plastig i karaktären. Dock en klass bättre än Krizia Uomo. Det finns grader i helvetet!

Dagens Doft - Sirène

Fy och usch, varför gick jag emot min inre röst som sa Loulou och lät istället Sirène (1994) från Vicky Tiel få chansen? Vilken kontrast att tvingas tillbringa dagen med den här dåliga doften jämfört med gårdagens härliga Brit Red. En del tycker att Sirène har likheter med Loulou men det enda jag tycker är likt är att de är starka och lite kalla fast de båda har orientaliska inslag.
Sirène luktar som badskum och drottningsylt, uppblandat med glykol, skurpulver och nagelack.  Den tillhör definitivt bottenskrapet bland mina dofter den snygga förpackningen och vackra flaskan till trots. Sirène är värre än tex Oscar. Oscar har ändå en finess i kompositionen och en identitet även om den inte passar mig och slår över till tant. Sirène däremot slår över till tonåring. Den kan nog passa en fnittrig, tuggummituggande tjej i tidiga tonåren.
Doften blir i och för sig bättre efter någon timme eller två. Då har den värsta kemin försvunnit och en viss blommighet och lite peppar kommer fram i bärmoset. Trots att det inte är varken frukt eller peppar i Sirène så känns denna olifactoriska gegga fruktig. Det konstiga med Sirène är att det faktiskt finns parfymkännare som tycker om den. Det kan då inte vara för att den är något mästerverk utan för att den faller ut trivsamt på dem. Det är en "love or hate" doft.
Sirène inleds (enligt den officiella beskrivningen) med apelsinblommor och viol som följs av lilja, ylang-ylang, pion, jasmin och ros. I basen vanilj, sandelträ och mysk. Det måste finnas frukt och lite peppar bland de ingredienser som inte omnämns. Annars är det något allvarligt fel på min näsa!
Tyvärr varar Sirène hela dagen och längre än så. Detta trots att den "bara" är en Edt. Men som jag nämnt fler gånger så är vissa Edt lika koncentrerade  som vissa Edp och ibland tom mer.
När överväldigandet från Sirène lagt sig får jag börja fundera på vilken trevlig doft jag ska ha i morgon i stället. Just nu är luktsinnet som bedövat av Sirène. Passande namn förresten, det är ju det sirener gör lockar till sig och "bedövar" sjöfarare. Fast kanske Siren vore ett ännu mer passande namn. Doften gör sig sannerligen "hörd".