lördag 4 november 2006

Myter om hållbarhet/Dagens Doft

De senare 1-2 åren har även parfymförpackningar börjat märkas med "bäst före" eller rättare sagt hållbarhet från öppning av flaskan. Hållbarhetstiden brukar anges mellan 1 till 3 år från öppnandet, beroende på leverantör. Ettårsregeln har långt dessförinnan nitiskt hävdats av parfymsäljarkåren, detta trots att det är rent NONSENS. Självklart skulle försäljningen stimuleras om konsumenten slängde sin flaska efter ett år. Hävdar man tillräckligt det här med begränsad hållbarhet kan man nog till slut få konsumenten att tro att det nog inte luktar som förut när den stipulerade tidsrymden gått. Jämför med resursslöseriet gällande livsmedel där fullt ätbar mat slängs (av både konsument och detaljist) pga att bäst före datum uppnåtts. Det vore bättre att parfymsäljarna pushade för att kunderna ska handla fler dofter i stället för att slänga en doft på felaktiga grunder. Hållbarhetsangivelserna kan nog vara en säkerhetsåtgärd för att gardera sig på den amerikanska marknaden där man kan bli stämd för det mesta. Om någon förvarar parfymen uppenbart olämpligt så kan den fallera på mindre än ett år men 1- 3 år täcker nog in det mesta med normalt "olämplig" förvaring. Hur ska man då förvara? Jag återkommer med mina erfarenheter senare i veckan.
Dagens Doft
Idag bär jag en lite udda doft, Palais Jamais från Etro. Den är klassad som unisexdoft och det håller jag med om. Toppnoterna är ganska frånstötande, de luktar tjära, rök och bränt däck. Lukten påminner om de finska, halvmjuka saltlakritspastillerna i orangegul förpackning med lejon på? (tror jag). Läsare i vårt östra grannland vet vad jag menar. När doften går över i mellannoter kommer en osöt jasmin, salvia och rökigt the, typ Lapsang. I basnoten känner jag bla trä och vetvier. Hållbarheten (på huden) är sådär som det brukar vara med dofter med mycket the i. Doften är en av de tidigaste thebaserade, från 1989 dvs strax innan thehypen på 90-talet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar